BiblioBuster

I februari har jag läst en (1) skönlitterär bok. Det är anmärkningsvärt att jag läser så lite nu, men jag orkar bara inte. Jag somnar på tåget och klarar bara av att slå på iPoden, inget annat.

Boken jag har läst heter förresten Kicki & Lasse, den var ganska OK, men lite småjobbigt att läsa om relationer. Faktiskt.

Det är något med min bibliotekshjärna som har problem med att fylla i blanketter. Egentligen borde det vara enkelt för mig, då t ex katalogisering tillhör en bibliotekaries naturliga färdigheter. Idag ska ansökningarna till Kulturrådet om regionala biblioteksbidrag skickas in. Det passar inte min personlighet att vara ute i sista sekunden med saker och ting, särskilt sådant som jag inte känner att jag behärskar. Nu har jag i alla fall skrivit ihop alla papper.

Jag tycker att jag är värd att få köpa något till mig själv, men hittar inget jag vill ha. Några bra förslag till belöningar?

Det jag tar med mig från BibCamp är trevligt umgänge och en ökad insyn/insikt i systemutvecklarnas arbetsområde. För jag arbetar ju inte själv med tekniska frågor, och det gjorde de flesta av de andra deltagarna i BibCamp. Lite funderingar kring unconference-konceptet har jag också, t ex hur jag skulle kunna tillämpa det i min egen verksamhet i framtiden.

Jag tar också med mig några tankar från John Blybergs föreläsning om “the twopointopian”. Bl a att Bibliotek 1.0 måste fungera innan Bibliotek 2.0 kan övervägas. Han uttryckte också att det är nästan omöjligt att skapa ett Bibliotek 2.0 utan  teknologi (”except just a little”).  Med andra ord förutsätter The Transformative Library (som innebär upplevelser och deltagande i varje aspekt av biblioteksbesöket) nya tekniska tillämpningar för att kunna genomföras. Och 2.0 är inte en plug-in.

Men jag måste nog säga att det finns bra exempel på Bibliotek 2.0 i den fysiska miljön, som inte förutsätter någon särskild teknologi. Mitt exempel är projektet Det frågeorienterade biblioteket och då särskilt den del som är fokuserad på barnbibliotek. Där tänker man sig ett barnbibliotek som konkurrerar med bl a IKEA, där barn upplever bibliotekets medier i samband med lek och interaktion med böcker, andra barn, bibliotekspersonal, förälder/förskolepersonal och leksaker. Mediernas uppställning bygger på barns associationer, och barnen skapar själva mening genom leken och interaktionen. Det tycker jag i alla fall känns mycket som 2.0 även om inga datorsystem är inkopplade. Det finns även deltagande, samarbete, innovation och spridning av idéer som kan ske fysiskt i bibliotek för vuxna. Men webb 2.0 skapar onekligen helt nya möjligheter i en virtuell miljö, och utmaningen för (folk)biblioteken är att koppla ihop det fysiska med det digitala (tycker jag). Känslan i det fysiska biblioteket av att det är bibliotekspersonalen som kontrollerar rummet är förmodligen svår att bli av med. Den känslan är något som hämmar det fria deltagandet och aktiviteten hos användarna, enligt Blyberg.

evenemang. Missade del 1 och 2 av Melodifestivalen eftersom jag befann mig på andra sidan jorden. Därför blir det extra kul att se ikväll. Jag ser att Eskobar ska vara med. Sången i videon nedan är en av favoriterna i mitt hushåll, vi brukar spela den (alltså på gitarr och sjunga) för att den funkar så bra akustiskt.

Via Librarianishish fick jag tipset om Patchworkr, som jag naturligtvis måste testa, eftersom jag prövar alla bildtjänster som verkar relativt enkla och roliga. Såhär blev det. Min katt Greta är nu uppbyggd av både bikinibrudar och andra kattbilder. Klicka för fullformat. Originalet finns här >>

Det är inte bara Bloggsverige 3 som kommit fram till att de stora innehållsskaparna i bloggar och andra webb 2.0-fenomen är tonårstjejer. Via Social Media hittar en jag artikel från NY Times som konstaterar att det är så. Man söker också förklaringar till varför:

“Girls are trained to make stories about themselves,” said Pat Gill, the interim director for the Institute for Communications Research and an associate professor of gender and women’s studies at the University of Illinois at Urbana-Champaign.
From a young age they learn that they are objects, Professor Gill said, so they learn how to describe themselves. Historically, girls and women have been expected to be social, communal and skilled in decorative arts.
“This would be called the feminization of the Internet,” she said.
Boys, she added, are generally taught “to engage in ways that aren’t confessional, that aren’t emotional.”

Det område där killarna är mer aktiva än tjejerna är när det gäller att posta videos på Youtube och liknande sajter. 

Jag försöker tänka tillbaka på min egen tidiga tonårstid (-80-tal), då Internet ännu inte existerade. Vad gjorde tjejer då? Jo, vi gjorde tidningar genom att klippa och klistra ihop material som vi sedan kopierade upp och skickade ut, vi gjorde radioprogram på kassettbandspelare, vi gjorde bildserier på papper eller dia för att illustrera berättelser, vi skrev dagbok, vi gjorde cirkusföreställningar och teater och tvingade grannar och skolkamrater att titta. Alltså ungefär samma saker som ungdomar gör idag, men då med mycket begränsade spridningsmöjligheter.

Jag funderar över citatet ovan. Är det på grund av att tjejer är objekt som behovet av att beskriva sig själv uppstår? Det låter lite deprimerande både för tjejer och för killar om det är så. Jag tror att många unga killar skulle ha nytta av att ha träna på att berätta om sig själva, att formulera för sig själva vem man är.

Viktiga bibliotekspremiärer står för dörren. På måndag har Biblioteket.se äntligen(?) sin officiella premiär. Det är Stockholms stadsbiblioteks webbplats och sociala nätverksplats. Ska blir riktigt kul och spännande.

Redan måndagen efter, 3 mars, har en wiki för biblioteksprojekt premiär, Idébiblioteket.se. Den är ett verktyg för att få överblick över alla de biblioteksprojekt som görs och har gjorts runtom på folkbibliotek i Sverige. Känns mycket relevant, tycker jag. Bakom initiativet och wikin står ILS, Informations- och lånecentraler i samverkan. Mer info kommer förstås den 3 mars.