Om biblioteksanvändaren och det goda biblioteket

När jag arbetade som skolbibliotekarie hände det vid ett par tillfällen att barn på skolan inte fick det tillstånd av sina föräldrar som krävdes för att de skulle få ett eget lånekort. Särskilt en förälder, minns jag, vägrade hårdnackat att henoms barn skulle få lov att låna medier på skolbiblioteket. Eleven ifråga gick i åttan, och skämdes. Hen var den enda i sin klass som inte fick låna, när klassen använde biblioteket i sitt skolarbete.

Vilken förälder! var det lätt att utbrista. Hur tänker människan? Hur kan hen förvägra sitt barn utbildning?

Idag skäms jag lite över min egen kortsynthet och ignorans. Vad visste jag om förhållandena i den här familjen? Kanske var det ett pussel att varje månad få intäkter och utgifter att gå jämnt ihop? Kanske var en räkning från skolbiblioteket på en förkommen bok det som kunde få budgeten att tippa över åt fel håll? Eller så hade föräldern helt enkelt bara dåliga erfarenheter av bibliotek?

Jag minns också den mycket upprörda förälder som ringde mig och närapå skrek i mitt öra om hotbrev från biblioteket. Som målsman hade hen fått ett brev där henoms barn, en 10-åring, uppmanades att ”genast återlämna försenade böcker! Förkomna böcker måste annars ersättas!”. Barnet hade börjat gråta och föräldern sa att hen aldrig ville att barnet skulle låna igen. Föräldern kom också in på skolbiblioteket för att prata om saken. Jag tyckte hen hade rätt. Brev från biblioteket ska inte vara hotfullt formulerade. Jag tog upp saken med kommunens centrala bibliotek, där systemtexterna författades. Fick veta att texterna skulle ses över, men jag såg ingen större ändring så länge jag var kvar.

Jag tänker på detta när jag läser Nick Jones bok Försök att förstå. Att vi på biblioteken gärna vill ge en gåva, som vi förväntar oss att människor ska ta emot. Problemet ligger hos dem som inte vill och inte hos oss, om de inte vill ta emot den, tycker vi.

Som i det första fallet jag beskrev ovan, föräldern som tydligen inte vill att barnet ska få en bra utbildning? Eller snarare föräldern som på grund av dåliga erfarenheter har lärt sig att gåvan från biblioteket inte kommer utan krav.

I det andra fallet reagerade föräldern rätterligen på bibliotekets hotfulla tonfall. Den här föräldern var dock bara en av många som fick det här brevet. Vad de andra föräldrarna tyckte behöll de för sig själva. Kanske bestämde de tyst att undvika biblioteket framöver. Kanske läxade de upp sin unge som uppenbarligen inte hade kunnat hålla ordning på sina skolbibliotekslån. Hursomhelst så blev det inget bra resultat.

På den tiden hade jag inte förstånd nog att fundera ut vad jag och biblioteket som institution skulle göra för att skolbiblioteket på allvar skulle bli något för alla barn. Även för dem som hade det trångt ekonomiskt hemma eller som inte behövde ytterligare en orsak till uppläxning av föräldrarna. Principen om att alla böcker måste returneras till biblioteket/skolan gick före allt. Och det var också sanktionerat av rektor.

Det finns säkert fler sådana här fall, där bibliotekets ”godhet” kommer till uttryck som något annat, på grund av vår (bibliotekspersonalens) oförmåga att se våra egna värdestrukturer och normsystem. Ge gärna fler exempel ur din vardag!

Nick Jones - Försök att förstå

Nick Jones – Försök att förstå

About these ads

3 thoughts on “Om biblioteksanvändaren och det goda biblioteket

  1. När jag själv för en del år sen jobbade en liten tid på folkbibliotek så minns jag att jag reagerade på en tråd på en viss mailinglista för bibliotekarier, där någon ställde en fråga om hur man skulle lösa det praktiska med att fixa lånekort till hemlösa, hur kunde man göra med adressfälten? Frågan fick säkert många svar, men det jag minns och det som stack ut var ett ganska surt svar från någon som tyckte att det var helt befängt att människor utan fast adress skulle kunna få lånekort, ”då har man aldrig jobbat med krav på folkbibliotek!”. Hens, säkert pressade, arbetssituation med att kräva in försenade böcker och fakturahantering var alltså viktigare än att se till att alla som efterfrågar bibliotekets tjänster ges en chans att nyttja dem. Detta är såklart också en ledarskapsfråga, jagar man personalen att se till att alla böcker kommer åter eller ersätts på kronan precis, så är det kanske inte konstigt om man glömmer bort verksamhetens uppdrag och syfte.

  2. Ja, det är nog ibland svårt att se ”the big picture” då arbetet mest består av olika moment och detaljer som ska genomföras. Som du skriver, Ingela, det är ett ledningsansvar att se till att man håller kursen och att arbetsuppgifterna i sig inte blir ”målet”.

    Att glömma bort att bibliotek är långtifrån något självklart för många som bor i Sverige, det får vi inte heller göra. Det kan t o m vara så att människor utgår från att det kostar pengar, eller helt enkelt inte känner sig hemma i bibliotekskulturen. Bara det att kunna använda ett bibliotek, där behövs en viss grundkunskap, och få vill väl känna sig okunniga eller dumma.

  3. Hittade dit inlägg här efter att jag på bisbloggen just skrivit ett sådant exempel som du efterlyser så kolla där.
    En tendens som blivit allt starkare under senare år är det polisiära inslaget just när det gäller ”kravarbetet” som allt oftare handhas eller övervakas av enheter inom kommunen som inte har någon känsla för eller insikt om bibliotekets uppdrag. Då ser man alla krav på ej återlämnade böcker som verkliga skulder och kan ibland t o m gå så långt att man hellre vill ha in pengarna än böckerna.
    När gäller skolbibliotek, så ska det självklart vara möjligt att låna utan föräldrarnas medgivande och då med skolan som ansvarig för ev förluster, så har vi alltid jobbat.
    Ingrid Atlestam

Kommentarer inaktiverade.