Varför inte låta en serietecknare designa en tillbyggnad till Stockholms stadsbibliotek? Det skulle i alla fall bli kreativt och utmanande. Den alltid lika strålande Knut Larsson har ett förslag. Titta på skisserna i hans blogg.  De bygger på principen ”ännu mer av det vi känner till” och det borde ju faktiskt tilltala många nej-sägare, såväl som oss som gärna vill se ett funktionellt bibliotek. Heja!

I dessa dagar sitter vi kollegor och känner oss väldigt besvikna över den inställda biblioteksutbyggnaden vid Odenplan i Stockholm. Vi sitter i Asplunds fina hus, men allt känns hopplöst. Vem lyssnar till bibliotekarier i debatten? Ingen, för de kommer sällan till tals i traditionella media. Men till vår glädje kunde vi i dagens DN läsa en debattartikel, skriven av Ingvar  von Malmborg, som faktiskt har tagit fasta på den fråga som är den viktiga i sammanhanget - funktionen som biblioteket ska fylla i staden.

Det har ju blivit så att de kulturpersonligheter som lyckats få plats i media har fått precis vad de önskar – en avblåst utbyggnad av stadsbiblioteket. Det sk Nimby-syndromet är väldigt tydligt i Stockholm. De som faktiskt använder sig av bibliotek har inte hörts i debatten, säkert av många olika skäl. Bland annat därför att de stora tidingarna valt att inte ta in debattartiklar skrivna av t ex biblioteksanställda. Antagligen borde vi alla ha förstått att vara mer aktiva istället för att vänta på ett beslut som aldrig verkade komma.

Igår presenterades den nya kulturbudgeten för Stockholms stad. Den innhöll inget nytt vad gäller biblioteken. Sedan länge planerade förändringar presenteras som nyheter på kulturborgarrådet Madeleine Sjöstads blogg. Inga visioner för Aspundsbiblioteket finns. Man ska ”se över vilka behov som finns i Asplundhuset efter de nya förutsättningarna, exempelvis vad gäller ytor och renovering”.  Vilka är egentligen de nya förutsättningarna? Det förefalller för mig vara samma förutsättningar som har gällt de senaste 10-20 åren.

Jag gör visst inte mycket mer än gnäller nuförtiden, men nu kom beslutet som vissa hoppats på och andra (som jag) befarat. Det blir inget nytt bibliotek vid Odenplan. Asplunds bibliotek kommer inte att byggas till med det vinnande bidraget i arkitekttävlingen – Delphinium. Detta budskap nådde mig via kulturborgarrådets Madeleine Sjöstedts blogg. Såhär skriver hon också:

Vi är mitt i ett sjudande arbete med att modernisera biblioteksstrukturen i Stockholm. Här skapas den moderna tidens biblioteksverksamhet. Till detta kommer det att behövas medel. Att koncentrera stora summor pengar till ett enda bibliotek riskerar att motverka dessa ambitioner. Den satsning som görs de kommande åren på Stockholms bibliotek, tillförsäkras nu medel som annars skulle ha gått till driften för en tillbyggnad vid Odenplan.

Man blir ju väldigt nyfiken på vad det är för medel som åsyftas och hur de ska användas. Tills detta blir klarlagt beklagar jag å stockholmarnas och bibliotekspersonalens vägnar beslutet. Asplunds bibliotek är byggt som ett boktempel och speglar en annan tid, med en annan syn på bibliotek och då boken var i stort sett det enda medium som biblioteken tillhandahöll. Det är byggt för en mindre befolkning än vad som finns idag. Lokalerna är för små och inte ändamålsenliga för dagens biblioteksverksamhet.

Det minsta man kan begära från politikerna efter all denna tid är ett tydligt alternativ till det nya biblioteket, nu när det inte ska byggas. Vad ska komma istället? Ett Slussenbibliotek? Flera mindre nya bibliotek? Det ska bli intressant att se på onsdag, när budgeten ska presenteras. Själv skulle jag tycka att det vore spännande med en ännu större satsning på det virtuella biblioteket.

Läs/lyssna även på SR.

Uppdatering: Kulturnyheterna (på svt) valde att endast låta projektets (arkitektur)kritiker få komma till tals. Det ger lätt bilden av att det skulle vara kritiken som har stoppat projektet. Men så är väl inte fallet…?

Även SvD väljer att låta arkitekturfrågan få första tjing i prioriteringsordningen, inte biblioteksfrågan. Bibliotek som funktion, är inte det intressant för stockholmare? Man får en olustig känsla av att bevarande i sig är det viktigaste, kanske i spåren av vad som hände på 60-70-talen.  Jag undrar hur många debattörer som brukar använda sig av den lilla gångvägen bakom de s k lamellhusen. Jag går där nästan varje dag, trots att området används som pissoar av kvarterets lokala ”gäng”. Det ÄR tydligen bättre med gammalt och nedgånget än nytt och funktionellt…

Jag bevistade invigningen av bibliotek Sture igår, det första riktiga t-banebiblioteket. Det var ett otroligt festligt evenemang och mycket folk. Biblioteket i sig är litet och har en lite knepig utformning lokalmässigt (hästskoform), men med hjälp av speglar, med mera, lurades ögat att tro att lokalen var rymligare än den är. Utbudet kändes fräscht och modernt och biblioteket ligger precis där man kommer upp från tunnelbanan och ska passera ut till Birger Jarlsgatan. Ett väldigt mysigt bibliotek, helt enkelt.

På väg dit diskuterade kollegan och jag nyttan av bibliotek som Sture. Det är ett bibliotek som inte riktar sig till bibliotekets traditionellt prioriterade målgrupper (barn eller andra utan så stor makt eller resurser). Det ligger i ett område där människor rör sig som besitter stora finansiella och kulturella tillgångar. Är det denna grupp vi ska prioritera i bibliotekssatsningar och i så fall varför?

Jag har landat i att jag tror att bibliotek som Sture kan vara ett sätt att nå ut med bibliotek till medvetendet hos dem som bestämmer, som sitter på resurserna. Det kan skapa känslan av att bibliotek är något som förhöjer kvalitén i tillvaron hos dem som idag är icke-användare. Ett slags biblioteksreklam helt enkelt. Som troligtvis behövs. Jag hoppas att många kommer att hitta till Sturebiblioteket och att det kan bli en oas för människor som kanske rör sig i t-banestråket dagligen. Kanske dyker det så småningom också upp några barn.

Se fler bilder som jag tog i Flickr.

Mitt irl-leverne inverkar just nu menligt på mitt bloggande. Det är inte bra. Jag får abstinens av att inte hinna skriva. Och inser att jag i och med detta gör ett stort no-no, bloggar om att jag inte hinner blogga.

Den som har tiden att både läsa och blogga kanske ska ta en titt på den här nya magisteruppsatsen: Kunskapens tempel eller kunskapens saluhall: En diskursorienterad studie över förarbetet till Stockhoms nya stadsbibliotek. Hur ser man i denna diskurs på biblioteket som idé, på biblioteksrummet? På hur olika sätt kan ett folkbibliotek tolkas? Jag har knappt hunnit skumma själv.

Passa också på att kolla Regionbibliotek Stockholms nya föreläsningsserie Biblioteket – ett rum med utsikt.

Birminghams bibliotek har röstats fram som Storbritanniens näst fulaste byggnad, enligt SvD. Fulast var ett köpcenter, också det i Birmingham. Alltså måste biblioteket vara den fulaste bibblan i landet. Tycker folk.

1974 tyckte man nog att detta var en oerhört progressiv och modern byggnad. Där ser man hur värderingarna skiftar över tid. Öppenhet och ljus är ledord för nya biblioteksbyggnader, där glas är en viktig beståndsdel i väggar och tak. Det är nog helt omöjligt att bygga något fristående från sin tid.

Debatten om Stockholms stadsbiblioteks tillbyggnad går tydligen vidare. Denna gång med ett inlägg som jag tycker är sympatiskt och klokt. Karin Winter (i DN) ifrågasätter bevarandeivern när det gäller lamellhusen samt den kritik som framförts mot Heike Hanada, troligen på basis av att hon är ung, kvinna och ”okänd”. Riv för sjutton, tycker jag, och bygg BYGG! Både utrymme och funktionalitet behövs! På en gång helst.

En parantes, råkade läsa en annan DN-artikel i På stan, Hej Konsument, med Linda Skugge. Jag tror att det konstigaste med henne är att hon idag är allt det som hon förmodligen hatade för tio år sedan. Och att hon inte fattar varför alla har svårt att hänga med i hennes värderingsomsvängningar. Och hon låter faktiskt som en riktig tråkmoster. Inte personlighetsförändrar väl föräldraskap så till den milda grad? (Sorry Linda, jag tyckte du var bra förut.)

Är inte nya gallerian K:fem i Vällingby slående lik Luleås kulturhus? Jag kan inte bli kvitt känslan av att arkitekten Gert Wingårdh sneglat norrut när han skapade det nya köppalatset. Vad tycker ni?

Luleå kulturhus?

K:fem?

Idag skriver SvD om en opinionsundersökning som gäller nya tillbyggnaden till Stockholms stadsbibliotek. ”Hela” 34 procent är negativa till en tillbyggnad ö h t. Det tycker jag ändå är ganska lite. För sedan när är opinionsmätningar ett radikalt instrument för samhällsutveckling? De 40 procent som är positiva känns som en ganska hög siffra. Hoppas nu inte det blir någon politisk långbänk av detta, utan att nybygget kan sätta igång om ett år ungefär. Tänk vilket lyft att få ett funktionellt bibliotek istället för de där lite åbäkiga annexen!

Så fick vi då se det slutgiltiga förslaget till tillbyggnad av Stockholms stadsbibliotek igår. Jag agerade konferensvärdinna hela dagen och kunde inte delta i pressuppbåd eller festligheter på biblioteket, tyvärr. Men vi fick i alla fall beskedet inte långt efter att det blivit offentligt. Delphinium är det förslag som jag nog uppfattat som mest anonymt av de sex slutliga förslagen. Förmodligen finns det mycket goda skäl till varför just detta förslag stod kvar som vinnare. Jag ser fram emot att få veta hur det nya huset ska användas och i vilken relation till det gamla som det ska få, rent funktionsmässigt.

Det finns minst tre perspektiv att ta hänsyn till vad gäller det nya biblioteket (tycker jag) och det är biblioteksanvändarnas, stockholmarnas i allmänhet och personalens. Det viktigaste är att det nygamla stadsbiblioteket blir riktigt bra ur besökarperspektiv. Här finns nu chansen att skapa något riktigt spännande och bra. För stockholmarnas del kanske huset kan tyckas oroväckande högt. Det kommer troligen att skymma Asplundshuset en del åtminstone från Karlbergsvägen-hållet, och jag vet inte hur det kommer att upplevas från Observatiorelunds-hållet. Som personal på biblioteket upplever jag/vi idag en akut brist på lokaler för utbildning (av besökare och personal), konferenslokaler (på min avdelning ordnar vi mycket sådant) och möteslokaler (många möten blir det).

Jag hoppas att jag jobbar kvar 2013 när biblioteket ska stå klart! Det blir spännande i kombination med det nya Odenplan – tågstation och kommers – men ojojoj vilken stor bygg-grop Odenplan kommer att vara de kommande fem åren!

Pressmeddelande >>
Läs mer i DN >>
Läs mer i SvD >>