BiblioBuster

Inte ska man väl behöva ta det på allvar, det nya förslaget i EU-parlamentet om bloggarregistrering? Se DN. Det tänker jag inte göra förrän jag har sett hur EU-parlamentet röstar i frågan. Jag utgår från att förslaget röstas ner(?!). Det finns väl lite vett kvar i världen, det vill jag gärna tro.

Men jag förstår ur vilket tänkande förslaget kommer. Det kommer från en av de där personerna som säger: - Jag gillar inte bloggar. Det är ungefär som att säga att man inte gillar tidskrifter. - Jag gillar inte webbaserade texter med periodisk publicering! There it is!

Hur man kan ha en sådan ståndpunkt undrar jag i mitt stilla sinne, men det är ju inte ovanligt. Det hela bottnar förstås i kunskapsbrister. Och en bristande logik. Jag menar, det är ju inte så att man behöver älska Alex Schulmans (förra) blogg därför att man själv är bloggare.

Idag tror jag det är mycket svårt att skaffa sig den omvärldskunskap man behöver som bibliotekarie utan att läsa bloggar. En stor del av debatten förs där, många av diskussionerna när det gäller bibliotekens framtid och bibliotekariernas kunskaper. Den som inte läser bloggar vet nog t ex inte vad konceptet 23 saker är. Bloggarna är helt enkelt ett av de 2.0-verktyg som är mest etablerade.

Jag struntar väl i hur många modebloggar det finns. Huvudsaken är att vi alla kan få använda oss av den yttrande- och tryckfrihet som finns, om vi vill.

En retorisk fråga förstås. Apropå Bromöllaaffären (får man kalla det så?) om vad bibliotekspersonal “får göra” resp. “inte får göra” på nätet i bibliotekets namn, finns det en intressant fråga/svar-artikel i senaste Internetworld (nr 5, s. 56). Verkar tyvärr inte finnas på nätet.

En frågeställare undrar: Vi har några anställda som dragit igång en Facebook-grupp för alla som jobbar på vårt företag i Sverige. Hur ska vi förhålla oss till det? Kan vi göra något bra av det istället för att se det som ett hot?

Expertpanelen svarar bland annat såhär: [...] En annan aspekt är om man kan hindra medarbetarna från att starta nätverk? Vad skulle hända om man försökte? Vad är riskerna med att göra det? Jag tror att vi går mot en verklighet där varumärket kommer att förvaltas av många fler av företagets/organisationens medarbetare. Om det är sant gäller det snarare att se till att medarbetarna har förmågan, viljan och lusten att göra det på ett sätt så att det egna varumärket gynnas av utvecklingen.

Det finns flera intressanta delar i svaret tycker jag. Dels att det faktiskt är så att varumärket i hög grad bärs av de anställda i allt de gör i mötet med kunder/användare/etc. Och vad är det i så fall som de anställda förmedlar om varumärket? Kan man komma överens om det i företaget (biblioteket)?

Hela frågan implicerar också att det är orimligt att sätta staket runt medarbetarna så som samhälls- och mediautvecklingen ser ut. På vilka sätt ska man inskränka deras möjlighet att kommunicera om företaget sinsemellan och till andra? Går det ens att göra? I Bromöllafallet har försöken att inskränka medarbetares försök till kontakt med användare och kollegor i sociala fora slagit tillbaka mot kommunledningen. Intentionen i kommunen var säkert att hantera kommunens kommunikation på bästa sätt, men på grund av okunskap blev det tvärtom. Man sammanblandade kanske begreppen information och kommunikation.

Läs mer hos en okuvlig bibliotekarie >>

Senaste numret av Scandinavian Public Library Quarterly har tema sociala webben. En kort artikel om Facebook och biblioteken har jag skrivit, s. 18-19. Jag har inte hunnit läsa numret än, men det går att få i pdf här.

Jan Fridegårdspriset delas ut vartannat år av Håbo kommun, där författaren Jan Fridegård en gång föddes. Förra gången, 2006, gick priset till Marit Paulsen. I år är pristagaren Elsie Johansson. Motiveringen är:

För en berättarkonst, som med realistisk och psykologisk iakttagelseförmåga, ger stort utrymme åt tidsskildringarna och klassaspekten inte minst ur ett kvinnligt perspektiv.

Det lilla men utmärkta (nu när jag inte jobbar där längre kan jag hylla obegränsat) Håbo bibliotek har förresten nyligen fått en ny chef, Nina Halden Rönnlund.

Debatten om Stockholms stadsbiblioteks tillbyggnad går tydligen vidare. Denna gång med ett inlägg som jag tycker är sympatiskt och klokt. Karin Winter (i DN) ifrågasätter bevarandeivern när det gäller lamellhusen samt den kritik som framförts mot Heike Hanada, troligen på basis av att hon är ung, kvinna och “okänd”. Riv för sjutton, tycker jag, och bygg BYGG! Både utrymme och funktionalitet behövs! På en gång helst.

En parantes, råkade läsa en annan DN-artikel i På stan, Hej Konsument, med Linda Skugge. Jag tror att det konstigaste med henne är att hon idag är allt det som hon förmodligen hatade för tio år sedan. Och att hon inte fattar varför alla har svårt att hänga med i hennes värderingsomsvängningar. Och hon låter faktiskt som en riktig tråkmoster. Inte personlighetsförändrar väl föräldraskap så till den milda grad? (Sorry Linda, jag tyckte du var bra förut.)

Jag blir väldigt glad över att upptäcka hur bra Biblioteket.se är, när jag nu börjat använda webbplatsen som en autentisk användare och inte som i första hand bibliotekarie. Tema- och listsidorna är guld värda, trots att jag inte hittade just den typ av lista som jag för tillfället eftersöker. Jag får nog ta och sätta ihop en lista på egen hand som kanske på sikt kan komma med bland de andra.

Den typ av lista jag tänker på handlar förstås om litteratur om att överleva svåra sjukdomar. Den litteratur som annars är lättast att hitta på temat överlevnad handlar förstås om förintelsen. Det finns också väldigt mycket litteratur om människor som INTE överlever och om sorg.

I helgen ska jag besöka mitt lokala stadsdelsbibliotek som vanlig låntagare, har jag tänkt. Det är säkert jättenyttigt att verkligen ta det perspektivet då och då. Det var också väldigt lätt att hitta öppettiderna och eventinformation om mitt lokala bibliotek på webben. Kanonbra.

På grund av en kraftigt överbelastad nacke och tillhörande smärtor tar jag nu en liten paus från bloggandet ( i alla fall tills jag fått en mer ergonomisk arbetsplats här hemma). Hur använder förresten DU din dator (this could happen to you)?

Kontemplera under tiden över framtiden för bibliotekens referensarbete, åk till Denver och kolla läget i augusti: A Reference Renaissance: Current and Future Trends:

Rumors of the “death of reference” have been greatly exaggerated! Reference service now encompasses not just traditional forms such as telephone, email, and in-person point-of-service, but also Instant Messaging, Text Messaging (SMS), blogs, wikis, library pages on MySpace and Facebook, and virtual reference desks in Second Life.