Christer Hermanssons kommentar i SvD idag, Bibliotekarier – visa musklerna!  Jag tycker att Wordle åskådliggör kärnbudskapet i texter på ett så roligt och intressant sätt. Själva kontentan av artikeln är att bibliotekarierna borde börja arbeta med kvalitetslitteraturen nu. Själv visste jag inte att de hade slutat.

Punkterna 8-10 i manifestet handlar om att våga att inte vara perfekt, våga göra fel, våga vara transparent och att våga göra på ett nytt sätt:

I will let go of previous practices if there is a better way to do things now, even if these practices once seemed so great.

I will take an experimental approach to change and be willing to make mistakes.

I will not wait until something is perfect before I release it, and I’ll modify it based on user feedback.

Man började för några år sedan att tala om att man släppte nya sajter och tjänster i ”beta”, alltså icke-färdiga versioner, och att det var typiskt för 2.0.

I bibliotekariesammanhang handlar det bland annat om att inse att perfektion inte behöver vara den främsta kvalitén i interaktionen med användarna. Perfektion skapar distans. Att våga bjuda på sig själv och sina mänskliga sidor skapar närhet och transparens.

Ett jättebra exempel på det sistnämnda är Elin & Siskas litterära samtal, där det viktiga är det personliga och spontana, och det spelar inte någon roll om man t ex råkar glömma bort titeln på en bok för en stund. Det är mänskligt att göra fel. Bibliotekarier är mänskliga.

Läs alla delar i serien om manifestet.

Dags för nästa del i min serie om bibliotekariemanifestet.

I will be courageous about proposing new services and new ways of providing services, even though some of my colleagues will be resistant.

I will enjoy the excitement and fun of positive change and will convey this to colleagues and users.

Punkt 6 och 7 handlar, som jag ser det, om att tillsammans med kollegor lära nytt på ett positivt sätt och att förmedla detta. Helene Blowers ger oss slagorden ”Its’ all about play!” och ”Just do it!”.

Helene Blowers är kvinnan och inspirationen bakom alla de 23 saker-projekt som dragit genom biblioteksvärlden de senaste åren. 23 saker handlar om att bibliotekspersonal lär sig om web 2.0 (numera sociala webben) tillsammans på ett lustfyllt sätt.

Förhoppningsvis leder det till att biblioteken använder fler sociala tjänster i sitt arbete och att personalen känner sig både mer kunnig och tillfreds. Allting ter sig svårt och onödigt när man inte kan, men kunskap ger självförtroende. Det visar sig säkert också i arbetet tillsammans med bibliotekets målgrupper.

Någon som har skrivit och pratat mycket om 23 saker-utbildning är Linnéa Sjögren i Göteborg, t ex nyligen på konferensen InfoTrender.

Läs hela serien om manifestet.

De som engagerar sig fackligt på en arbetsplats brukar vara få, enligt min erfarenhet. Vad alla kanske inte vet är hur mycket man lär sig som lokal facklig förtroendeman om den arbetsplats där man verkar eller om hur den större organisation (t ex en kommun) som man ingår i fungerar. Dessutom får man veta en massa om vilka rättigheter man har respektive inte har som anställd.

Men facket verkar även på nationell nivå, särskilt när det handlar om frågor som rör en hel yrkeskår. Många av oss på biblioteken tillhör ett fackförbund som är yrkesinriktat, då tänker jag på DIK. Ungefär en fjärdedel av alla medlemmar i DIK är bibliotekarier och det är den största yrkesgruppen i förbundet.

Vilka frågor tycker du att DIK ska driva nationellt när det gäller oss på biblioteken och våra näraliggande institioner som t ex museer eller arkiv? Det finns chans att påverka detta på DIK:s kongress den 21-22 november. Det finns ett förslag till vilka frågor som DIK ska driva nationellt under perioden 2009-2012. Dessa frågor är:

1. Fokus på professionsfrågor
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Med kunskapspolitik som grund driva professionsfrågor som är angelägna både för arbetstagare och för andra intressenter i omvärlden.

2. Arbetslivstrygghet och löneutveckling
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Verka för en ökad lönespridning samt för att arbetslivstryggheten utvecklas och förbättras.

3. Kvalitetssäkrade utbildningar
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Intensifiera arbetet med att hitta kompletterande former för samverkan med högskolor och
universitet. Syftet är att förmedla vår kunskap om arbetsmarknaden till relevanta utbildningar för att på så sätt öka våra studentmedlemmars anställningsbarhet.

4. Chefer och ledare
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Arbeta för att vidareutveckla verksamheten så att chefer som är medlemmar i DIK får stöd och stannar i förbundet under hela sitt yrkesliv.

5. Kultur för utveckling och tillväxt
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Vara en aktiv part i det förändringsarbete som när en ny kulturpolitik utformas och stärka de kompetenser som behövs för att delta i internationellt samarbete, främst på EU-nivå.

6. Tillgänglighet till information
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Formulera en politik för frågor som gäller tillgänglighet och upphovsrätt i digital media som
överensstämmer med DIK:s professionskunnande och grundläggande värderingar.

7. Media och kommunikation
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Arbeta för att DIK ska spela en tydligare roll för medlemmar som är yrkesverksamma inom
området media och kommunikation.

Hela verksamhetsplattformen kan läsas här [pdf]. Stämmer dessa punkter med vad du tycker att DIK ska satsa på nationellt? Kontakta ditt ombud om du har synpunkter. Du kan också komma till kongressen för att lyssna.

Jag ska själv för första gången delta i kongressen. Det ska bli spännande att se hur det går till. Inte minst är jag lite nervös eftersom jag står på listan att bli invald i förbundsstyrelsen.

En Dik-dik är en pytteliten antilop!

På väg från en sammankomst på arbetet imorse diskuterade jag med en kollega. Vad är viktigast när man arbetar som bibliotekarie, vilka egenskaper krävs för att resultatet av arbetet blir någonting bra och lyckat? Vi enades om att nyfikenhet är en av de viktigaste egenskaperna man kan ha.

Nyfikenheten driver dig framåt och även om du inte kan allt, så strävar du efter att ta reda på hur saker och ting ligger till. Även om det var längesedan du fick din formella utbildning, lär du dig hela tiden nytt om du är nyfiken.

Att vara nyfiken på andra människor ingår i det här. I våras var jag med och arrangerade konferensen Den kommunikativa bibliotekarien. Kan du vara kommunikativ gentemot andra människor om du inte är nyfiken?

Kan du ens ha roligt på jobbet om du inte är nyfiken på vad dagen ska föra med sig? Stefan Einhorn skriver:

Problemet med det samhälle vi lever i är inte att det finns för mycket nyfikenhet. Problemet är att det finns alldeles för lite.

Du som läser, vad tror du själv om nyfikenhetens relevans för biblioteksarbetet?

I will educate myself about the information culture of my users and look for ways to incorporate what I learn into library services.

Det här handlar till stor del om att arbeta evidensbaserat. Det vill säga dels att ta del av forskning och integrera den i sitt eget praktiska arbete, men också att själv skapa underlag för fortsatt arbete genom egna undersökningar. Det kan då handla om att man läser forskning om människors informationsbeteende och tar hänsyn till det när man utformar bibliotekets olika tjänster. Och att man studerar sina användare och målgrupper när de till exempel använder sig av de här tjänsterna och drar konsekvenser av det.

Exempel på hur det här kan gå till finns t ex i Lotta Haglunds och David Herrons paper från konferensen Mötesplats inför framtiden 2008. När det gäller bibliotekens s k 2.0-tjänster så finns det ännu sparsamt med forskning. Mycket p g a att det finns sparsamt med sådana tjänster också… Några magisteruppsatser på temat kan man hitta i Uppsatser.se. Men att arbeta evidensbaserat är ju inget nytt som kommit i samband med webb 2.0.

För att arbeta evidensbaserat behöver man inte vara forskare, det går utmärkt att göra det som praktiker. Läs också Malin Öglands artikel i Länsnytt nr 4:2008 om att reflektera i arbetet.

Läs mer om min bloggserie om A Librarian’s 2.0 Manifesto.

Min lilla serie om bibliotekarie 2.0-manifestet gör ett besök i verkligheten, närmare bestämt i det manifest (som man väl kan kalla det) som Elin Nord och Siska Humlesjö nyligen lade upp på sin blogg. I ett antal punkter listar de sina mål och metoder för arbetet med bloggen och sociala medier i övrigt. Här har många bibliotek mycket att hämta! Jag själv fastnar särskilt för målen:

• Att ge utrymme åt den nya och smalare kulturen som t.ex. uppmärksamma debutanter, mindre förlag, smalare genrer, musiker och allt som kommer i vår väg
• Att överbrygga den klyfta som finns mellan låntagare och bibliotekarier för att skaffa naturliga ingångar till samtal om kultur samt få vår målgrupp att känna att det är ok att fråga en bibliotekarie.
• Att biblioteket följer med den tekniska utvecklingen och är en plats i samtiden
• Att skapa en positiv bild av biblioteket och bibliotekarien
• Att ha riktigt roligt!

Några av medlen för att uppnå detta:

• Vi utvärderar kontinuerligt våran blogg och följer vilka inlägg som genererar flest läsare. Vi försöker hitta nya arbetssätt.
• Genom att inte vara rädda för att misslyckas, hellre göra något som man kan förbättra om det inte blir helt lyckat än att inte göra det alls.
• Vi utgår från våra personliga upplevelser av kultur och vill förmedla den känslan som vi upplever när vi tar till oss något som vi verkligen gillar (och inte gillar ibland…)

Är det då svårt att arbeta såhär? När dessa två bibliotekarier besökte oss i Stockholm tidigare i höstas så förmedlade de känslan av att det inte är svårt. Det handlar mer om vilja, lust att arbeta och att skapa struktur för även detta arbetssätt.

Det är också spännande att reflektera över vad som skulle kunna vara nästa steg i arbetet med sociala medier. Elin och Siska har kommit längre än de flesta, men jag tror att det finns ännu mer att göra för biblioteken om de vill vara en relevant del av vårt samhälle, och för alla dem som har behov av bibliotek som överbryggare av olika typer av klyftor: sociala, digitala, kulturella, you name it.

Här börjar jag min lilla bloggserie om manifestet.

I will recognize that the universe of information culture is changing fast and that libraries need to respond positively to these changes to provide resources and services that users need and want.

I korthet tolkar jag den första punkten i manifestet som behovet av att förstå att människors informationsbeteende snabbt ändras och att biblioteken bör förändras i linje med detta.

Det är i själva verket en väldigt komplex process, förändring av institutioner där viss praxis har varit gällande under lång tid. Man kan se att förändring sker långsamt i t ex skolans värld. Den läroplan som kom 1994 kan fortfarande inte sägas vara helt genomförd och en ny regering vill nu sätta sitt eget avtryck på skolan. Detsamma gäller för biblioteken.

Bristen på central styrning i biblioteksvärlden har  i viss mån låtit ”tusen blommor blomma” om uttrycket ursäktas. Samtidigt kan man uppleva att det finns en likriktning, som kanske har sitt ursprung i att många har gått samma utbildning på samma skola och tillhör samma kulturella och sociala kretsar.

Manifestet utgår från den enskilda bibliotekarien. Just JAG behöver få insikt i förändringarna och vad de innebär för min yrkesutövning. Men det individuella perspektivet räcker förstås inte för utveckling. Idag kan vi se många(?) ”2.0-pionjärer” som arbetar i eldsjälsanda. Men de är ofta ganska ensamma. Först när de får sällskap och hjälp börjar det hända något på riktigt, tror jag. En evangelist behöver följeslagare.

Hur upptäcker man att förändring är nödvändig och hur genomför man den? En nyckelfråga.

Anna Åkerberg postade en artikel i Facebook idag som jag tycker illustrerar att ”the universe of information culture is changing fast”. Den handlar bland annat om våra attityder när det gäller ”utantillkunskap” kontra att låta kunskapen sparas i någon typ av artefakt. Var tid har sin informationsteknik.  Jan Söderqvist på SvD skriver:

Uppenbarligen finns det alltså en mer eller mindre allmänt omfattad och i varje fall seglivad idé om att just den kommunikationsteknologiska nivå vi befann oss på ungefär i går är rimlig och acceptabel, medan nästa språng i utvecklingen måste innebära att omistliga värden går förlorade.

Det är snart tre år sedan som Laura Cohen publicerade sitt Librarian’s 2.0 Manifesto, om förhållningssättet hos bibliotekarier som verkar i en modern och föränderlig värld. Jag har förstått att alla inte känner till manifestet och jag undrar samtidigt hur många konkreta exempel jag kan hitta på hur manifestet så att säga manifesterar sig i praktisk verklighet på biblioteken.

Därför har jag tänkt göra en liten serie här på bloggen, där jag skriver ett inlägg om varje punkt och kollar av hur läget ser ut egentligen. Är manifestet relevant? Arbetar vi redan så som manifestet föreskriver, eller skulle vi rentav kunna använda det som en ledstjärna? Kanske är det något jag kommer fram till under de kommande veckorna… Hursomhelst, kul att göra en liten bloggserie ändå. Jag börjar med presentationen av manifestet i sin helhet, bl a genom den här danskproducerade filmen.

Det var vad dagens evenemang med Elin Nord och Siska Humlesjö handlade mycket om. Jag hade bjudit in dem till Regionbibliotek Stockholm för att de skulle delge sina erfarenheter och kunskaper och för att vi andra (drygt 25 deltagare från skiftande bibliotek) samtidigt skulle kunna diskutera hur vi kan arbeta med den sociala webben på våra bibliotek.

Det ultimata skulle förstås vara om jag sammanfattade alltihop i det här blogginlägget! Det kommer jag dock inte att göra, utan hoppas att det bloggas lite om den här eftermiddagen på andra håll. Eller att det bloggas från de platser (t ex Skåne) som Elin & Siska kommer att besöka den närmsta tiden för att berätta om sitt arbete. Jag är för trött och nu har jag dessutom semester.  Men det var en rolig och givande eftermiddag och jag tror att de flesta av oss fick med oss något hem!