I så fall ska du delta på Biblioteksföreningens, nätverket för omvärldsbevakning, dag Omvärlden förändras! – Vad gör vi? Systematisk omvärldsbevakning för strategisk utveckling den 7 oktober.

Biblioteksvärldens verkliga omvärldsbevakningsproffs Margareta Nelke föreläser, liksom bibliotekscheferna Katarina Kristoffersson och Inger Edebro Sikström. Med flera!

Peter Alsbjer och undertecknad håller i en punkt som handlar om att använda sociala medier för omvärldsbevakning. Kanske kan vi då reda lite i frågan om bloggandets betydelse i sammanhanget.

Ses vi där?

Jag ser fram emot nästa vecka. Då ska första numret i min prenumeration på ViLäser dyka upp i brevlådan. Hoppas jag hinner få den innan jag åker iväg till Grekland på höstsemester!

ViLäser slår mig som en mycket biblioteksvänlig tidskrift, bland annat lyfts ett bibliotek fram i varje nummer. I kommande nummer får Siska Humlesjö (Högsbo bibliotek)  fronta för bokbloggarna. Blir lite uppspelt över att det länkas till flera biblioteksbloggar från ViLäsers webbplats, bl a min. Andra favoriter jag kan se där är Eriks axplock (Erik) och Librarianishish (Henri) samt Tchoupitoulas (f d Bokhora Caroline).

Nu betraktar jag ju inte den här bloggen som en bokblogg i regerätt mening. Ibörjan (2007) var det mer bokrecensioner än nu. Jag läser i ett konstant flöde, men ganska lite böcker. Tvyärr, får jag väl säga. För jag gillar verkligen bokformatet. Men har jag blivit så förskräckligt kräsen, och så förknippar jag nog läsandet alltför mycket med jobb (från alla år som bibliotekarie), så det blir inte alltid avkopplande för mig att läsa.

Här en bild jag tog på en annons i ViLäser i våras. Det står ju Fråga biblioteket i annonsen!

Uppdatering samma kväll: Tidningen har redan kommit!

Som sagt, ägnades en stor del av den gångna veckan åt en nationell konferens för all personal på landets länsbibliotek. Det finns runt 100 bibliotekskonsulenter/utvecklingsledare anställda och runt 75 st hade möjlighet att ta sig till konferensen, som hade en framåtriktat syfte. (Se några bilder på mitt Flickr-konto).

Vi som var där lärde oss att arbeta med metoden open space, som jag upptäckte var en mycket krävande metod! Den innebar nämligen ständiga samtal, input och output av idéer och slutligen att man lyckades samla sig och utarbeta konkreta handlingsplaner. Sällan har väl jag diskuterat så mycket nationell bibliotekspolitik/verksamhet/samverkan.

Bilden visar hur sammanställningarna av dagarnas diskussioner tejpades upp på väggarna.

Själv startade jag ett samtal som handlade om att dela kunskap med varandra. Vi behöver på länsbiblioteken (men även på andra håll i Bibliotekssverige) bli bättre på att finna metoder och redskap för att dela kunskap och information mellan oss kollegor, i t ex en arbetsgrupp, men också mellan biblioteken. Jag hoppas att arbetet med detta ska fortsätta, nu när det påbörjades i och med konferensen.

I veckan som kommer ska också bl a en utvärdering av Biblioteksbloggen (som jag administrerar) diskuteras på ett genomsamt möte av Informations- och lånecentralerna. Utvärderingen ger bl a en fingervisning om i vilket format som bibliotekspersonal önskar få information och omvärldsbevakning, samt vilka ämnen som biblioteksanställda tycker känns mest aktuella. Förhoppningsvis kan en sammanställning av utvärderingen presenteras på Biblioteksbloggen om inte alltför lång tid.

Ytterligare en utvärdering som angår mig och mitt arbete fick jag ta del av för någon vecka sedan – utvärderingen av Fråga biblioteket  (jag arbetar som nationell samordnare på 50%). Jag tycker att Viveca Nyström som utvärderare har hittat intressanta vinklingar på ämnet virtuellt referensarbete. (Nå utvärderingen via Biblioteksbloggen.) Särskilt det att på allvar använda sig av den semantiska webben i en sådan här tjänst, vilket man gör i en motsvarande tjänst i Finland, kändes intressant, tycker jag. Kan Fråga biblioteket gå direkt från webb 1.0 till webb 3.0? En lockande tanke. Men hur det blir är ännu höljt i dunkel. Under tiden står vi som arbetar med tjänsten och stampar otåligt. En remake av tjänsten har det funnits stort behov av länge.

Två bra bloggar inom biblioteksområdet, som är relativt nystartade och läsvärda, är Bokberget – om kinesisk litteratur på svenska och Öppen källkod för bibliotek.

Bokberget drivs av prisbelönta bibliotekarien Anna Gustafsson Chen med särskilda kunskaper inom kinesisk litteratur. Anna arbetar på Internationella biblioteket. Bloggen är en guldgruva för den som söker mer kunskap om just kinesisk litteratur, allt från serier till noveller.

Öppen källkod för bibliotek har ett lite otydligare upphovsmannaskap, men drivs av ett antal biblioteksanställda som är intresserade av just öppen källkod och bibliotekssystem. Idag finns ett fåtal aktörer på marknaden för bibliotekssystem och -webbplatser. Är öppen källkod något vi bör överväga oftare, mot bakgrund av detta? Det känns som en fråga där pris står mot kunskap. Den tekniska kompetensen på folkbiblioteken är ofta inte så hög.

VA-bloggen har ett bra inlägg om skolpolitik, som jag har upptäckt. Såhär står det bl a:

Det är mycket tyckande om skolan. Alla har gått i den så alla kan ha en åsikt om den – snickare såväl som majorer, läkare såväl som frisörer. Men hur är det med den forskningsbaserade kunskapen om skolan? Hur mycket används den i debatten? Används den på rätt sätt?

Och hur ofta deltar de som själva forskar om pedagogik och skola i diskussionerna om hur skolan ska se ut?

Det är något som jag själv har funderat över. Varför syns både lärare också forskare såpass lite i skoldebatterna? Är det som i bibliotekvärlden, att det finns en diskurs som domineras av andra än den yrkeskår som det berör? Om det finns forskning inom ett professionsområde, varför används den inte i det offentliga samtalet?

VA-bloggen drivs av föreningen Vetenskap & Allmänhet. Missionen formuleras såhär:

Vetenskap & Allmänhet, VA, är en ideell förening som vill främja dialog och öppenhet mellan forskare och allmänhet – särskilt unga. Vi vill åstadkomma samtal i nya former om frågor kring forskning som engagerar människor. Grundtanken är att dialogen bör utgå från folks frågor, intressen och oro, snarare än från vad forskarna själva vill föra ut.

NE:s Kunskapsbloggen uppmanar oss att ”Ge ett till tre exempel på valfri bok, film och/eller låt som du tycker bidrar till kunskapsspridning!”. Det låter ju som en helt ok bloggutmaning, tycker jag. Det är ju bland annat det som vi vill uppnå inom biblioteksbranschen – att sprida kunskap i olika former.

Mitt val av bok blir en roman som ger en uppfattning om hur det är att leva som dövblind – Nästan som alla andra av Joanne Greenberg. Jag läste den nyligen, och att jag väljer en skönlitterär bok istället för en fackbok är inte en slump. Ofta kan vi få en djupare kunskap genom att läsa något som ger en känslomässig resonans. Jag tror att information blir till kunskap i en process där våra känslor också är inblandade, på ett eller annat sätt. Jag vill inbilla mig att Nästan som alla andra ger en bild av hur det är att leva med att vara både döv och blind. Svårt för oss icke funktionshindrade att förstå hur en sådan tillvaro kan se ut. Låna på närmaste bibliotek.

Mitt andra val av kunskapsspridare blir väl inte heller så ortodoxt. Jag väljer min favoritkatastroffilm – The Day after Tomorrow. Visst, det är en katastrof/actionfilm med svårt nationalistiska tendenser. Men bara själva idén ”Vi gör en actionfilm om klimatfrågan!” är värt en stjärna i kanten. Att filmen sedan till stor del utspelar sig på New York Public Library – den sista utposten i civilisationen, gör inte saken sämre. Men sprider filmen kunskap, är frågan. Jag tycker nog det, även om filmen är behäftad med alla de överdrifter som krävs för en spännande story. Här får vi en bild av vad som kan hända om polerna smälter och Golfströmmen avstannar. Istid på hela norra halvklotet – världsomspännande klimatkatastrof! Även här gäller tanken om att kunskap skapas när man känner ett engagemang.

Mitt tredje tips blir ingen bok, film eller låt, utan de två webbplatserna Kunskapsspanarna och Fråga bibliotekets svarsbank. Här man man ta del av bibliotekariers vägledning till kunskap. Kunskapsspanarna består av bibliotekarier som tipsar om fördjupningsläsning i anslutning till Kunskapskanalens program. Fråga bibliotekets svarsbank innehåller svar på frågor som ställts till tjänsten Fråga biblioteket. Webbplatsen är välbesökt.

På senaste tiden har jag börjat tröttna rejält på hur min blogg ser ut rent visuellt. Åh, så tråkig den är, jag vill byta layout! Men av de färdiga mallar som WordPress.com tillhandahåller finns det ingen som lever upp till mina önskemål: minst tre kolumner, utbytbart sidhuvud, fasta sidor samt de widgets som jag önskar mig och en ren och snygg layout!

När jag startade den här bloggen för några år sedan tyckte jag att WordPress erbjöd så snygga layouter, men de har ju faktiskt inte kompletterats med några nya sedan dess. Ni som är duktiga på att knacka egen kod använder förstås WordPress.org. Men så flink är inte jag.

Det finns andra nackdelar med WordPress. Det går inte att klistra in kod i widgets eller poster hursomhelst. Det innebär att man ganska ofta måste avstå från att visa något som man gärna skulle haft med i bloggen. Eller så blir man fiffig på att kringgå det.

Ann Östman har nyligen bytt tillbaka till Blogger från WordPress. Lo Claesson har bytt från Blogger till WordPress. De flesta biblioteksbloggar verkar använda sig av Blogger. Det är kanske för att det verktyget verkar enklast om man inte är så insatt. Grundlayouterna i Blogger är ju ruggigt tråkiga, tycker jag, men numera finns det många sätt att pimpa sin Blogger-blogg. Mycket extra widgets. Men fortfarande bara max två kolumner…

Jag får nog fortsätta att fundera på vad jag ska göra åt min blogg, för nåt behöver göras. Det är lite som när man inte har flyttat på ett tag och det börjar klia i kroppen efter ett nytt ställe. Eller det kanske bara är jag…

Nu på sommaren blir man lätt lite latare vad gäller bloggandet. I alla fall om man bloggar utifrån sitt jobb eller yrkesområde. Det är ju meningen att man ska koppla bort på semestern! Jag brukar tycka att det kan vara en bra tid för byte av layout och andra roliga pimpningar, som man kanske inte hinner med under resten av året. På en av mina andra bloggar, som tillhandahålls av Blogger, har jag testat lite nya tjänster. (WordPress.com är tyvärr inte så lätt att jobba med när det gäller externa widgets.)

1. Talsyntes. Jag har infört talsyntes på bloggen med hjälp av den svenska tjänsten Read speaker. En syntetisk röst läser upp hela blogginläggen, när man klickar på länken ”Lyssna” strax under varje rubrik. Se exempel nedan. Ett enkelt sätt att göra din blogg mer tillgänglig!

2. Exponera mer av ditt innehåll! LinkWithin ger möjlighet att i varje blogginlägg också exponera innehåll, ffa bilder, från gamla inlägg i bloggen. Ett bra sätt att få mer sidvisningar i bloggen och lyfta fram bortglömda inlägg som kan vara värda att läsas igen. Se exempel nedan.

3. Direktöversättning. Om du skriver på svenska, kanske har du ändå läsare som kommer från andra språkområden och som skulle bli överlyckliga över att förstå mer av vad du skriver? Hjälp till genom en översättningswidget! Jag testade en som använder Google Translate. Widgeten är förinställd på från engelska till annat språk, men det är lätt att ändra språk själv då man ska göra själva översättningen.

Det finns många andra widgets därute, vad vill du ha? Det är bara att Googla… Särskilt om du inte har WordPress.com. Exempelbild för talsyntes och LinkWithin:

Två händelser fick mig nyligen att fundera över frågan hur vanligt det är att skolbibliotekarier läser bloggar och använder dem för omvärldsbevakning.

Dels undrade Lena Kjersén Edman i en kommentar på den här bloggen varför det saknades skolbibliotekarier i en diskussion som handlade om just skolbibliotek.

Dels genomför jag just nu en undersökning om bloggläsning bland bibliotekarier, bl a gymnasiebibliotekarier. Undersökningen är inte klar, så den får jag återkomma mer detaljerat till vid senare tillfälle.

Både undersökningen och en diskussion som uppstod på Skolbiblistan, där jag ställde frågan om skolbibliotekarier läser bloggar, antyder att det finns en stor grupp av personer som inte gör just det – läser bloggar. Det framgår också att det finns en (troligen liten) hängiven grupp som ser biblioteksbloggar som ett självklart sätt att hålla sig orienterad inom sitt yrke.

Det intressanta är förstås att titta på varför många inte läser och omvänt, de som läser – varför gör de det? Jag ska försöka plocka ut några orsaker som nämnts i diskussionen, genom följande belysande citat.

”Det är något med bloggar som stör mig – jag har svårt att definiera vad det är, men jag upplever det som om bloggar är ett allmänt tjatter som folk sysslar med som inte har riktigt full sysselsättning i sitt ”normala” tjänsteutövande. Det är ett nytt och i viss mån onödigt sätt att visa för sig själv och andra att man finns till och att man i bästa fall har en åsikt.”

”Jag har knappt tid att läsa mailen, när ska jag hinna blogga?!”

”När en skolbibliotekarie skriver debattinlägg om resurser och skolpolitik är det risk att chefer kan uppfatta det som att man tar interna frågor till offentligheten.”

”Tidsbrist är säkert en faktor, synsätt på sin yrkesroll som skolbibliotekarie, prioritering i sitt uppdrag. Överhuvudtaget synen på skolbibliotek spelar nog in en hel del, tror jag.”

”Min situation med tidsbrist och höga förväntningar från oförstående ledning är knappast unik och kan vara en tänkbar förklaring till “ointresset” för bloggar.”

”Eftersom det inte direkt finns ngn blogg som är så omfattande som t ex skolbiblistan utan ofta små lokala bloggar så är det svårt att veta vilken man ska följa.”

”Jag är också läsare av andras bloggar, vilket jag ser som ytterst naturligt.”

”…att omvärldsbevaka – läsa bloggar etc. är kul och viktigt. Viktigt för att kunna visionera och planera inför framtidens skolbibliotek och kunna svara på frågorna om varför skolbibliotek finns till.”

”…viljan och lusten – viktiga drivkrafter för oss alla i det vi gör och väljer att inte göra.”

”Allt sker INTE på arbetstid i skolbiblioteket, för vem har sagt att det ska fungera så?”

”…är bloggytan, liksom Twitterytan en möjlighet att nå ut, informera, ta kontakt, dryfta, utveckla, synliggöra…”

”…jag skulle också vilja vara lite tuffare och understryka varje skolbibliotekaries skyldighet
att hålla sig ajour via bloggar för att  ha koll på sin omvärld!”

Så, varför läser man INTE bloggar? Tydliga faktorer som kommer fram i citaten ovan är tid- och resursbrist, samt i viss mån okunskap.

Varför läser man då bloggar? Omvärldsbevakning är en orsak som tydliggörs i diskussionen. Men också lusten att kommunicera, bygga nätverk med andra och synliggöra biblioteket, framförallt genom att blogga själv.

Själv slås jag av den energi och eldsjälsanda som verkligen finns bland skolbibliotekarier i landet. Trots allt!

Läs hela diskussionen via Skolbiblistans arkiv, samt via blogginlägget Inget nytt under solen.

Många har kanske noterat Vulkans tävling där man kan vinna att få sin blogg publicerad i tryckt format – alltså som blok. Men vad ska man säga om bloggböcker – skulle du vilja se din egen blogg i papperstryck?

Jag har läst bloggböcker som är bra. Det har handlat om texter som är väl genomarbetade innan de läggs ut på nätet. Jag skrev om det i Barbabloggen för ett par år sedan. Bodil Malmsten har t ex vittnat om hur hon verkligen inte slänger ur sig vad somhelst, ens när hon bloggar. Så kan det vara när man har litterära ambitioner eller åtminstone talang.

Men när man bloggar med fokus på innehåll mer än på form och ofta skriver fort men kanske fel, vill man då läsa sina ofullgångna texter på papper? För mig känns det som om det finns ett slags barriär här. Att trycka och sprida på papper blir så stort.

Jag tänker på dagböcker, som ju liknar bloggar i mycket. Närmast på Joyce Carol Oates’ nyutgivna dagböcker. I en recension i DN nyligen fick de ganska negativ kritik. Det finns inget intressant i dagböckerna, sägs det. Oates har redigerat dem för hårt. Kanske redan när hon skrev dem. Förmodligen med tanke på att de en dag skulle ges ut.

Lägger vi större band på oss själva om vi tror att vi ska bli tryckta? Eller arbetar vi så länge med våra texter att de aldrig blir klara? Är det därför som det känns lite avigt med bloken?