BiblioBuster

Det är inte bara Bloggsverige 3 som kommit fram till att de stora innehållsskaparna i bloggar och andra webb 2.0-fenomen är tonårstjejer. Via Social Media hittar en jag artikel från NY Times som konstaterar att det är så. Man söker också förklaringar till varför:

“Girls are trained to make stories about themselves,” said Pat Gill, the interim director for the Institute for Communications Research and an associate professor of gender and women’s studies at the University of Illinois at Urbana-Champaign.
From a young age they learn that they are objects, Professor Gill said, so they learn how to describe themselves. Historically, girls and women have been expected to be social, communal and skilled in decorative arts.
“This would be called the feminization of the Internet,” she said.
Boys, she added, are generally taught “to engage in ways that aren’t confessional, that aren’t emotional.”

Det område där killarna är mer aktiva än tjejerna är när det gäller att posta videos på Youtube och liknande sajter. 

Jag försöker tänka tillbaka på min egen tidiga tonårstid (-80-tal), då Internet ännu inte existerade. Vad gjorde tjejer då? Jo, vi gjorde tidningar genom att klippa och klistra ihop material som vi sedan kopierade upp och skickade ut, vi gjorde radioprogram på kassettbandspelare, vi gjorde bildserier på papper eller dia för att illustrera berättelser, vi skrev dagbok, vi gjorde cirkusföreställningar och teater och tvingade grannar och skolkamrater att titta. Alltså ungefär samma saker som ungdomar gör idag, men då med mycket begränsade spridningsmöjligheter.

Jag funderar över citatet ovan. Är det på grund av att tjejer är objekt som behovet av att beskriva sig själv uppstår? Det låter lite deprimerande både för tjejer och för killar om det är så. Jag tror att många unga killar skulle ha nytta av att ha träna på att berätta om sig själva, att formulera för sig själva vem man är.

Just nu har jag inte tid att blogga så mycket som jag skulle vilja. Många är de blogginlägg jag formulerat i huvet på väg till/från jobbet på sistone. Men jag skulle aldrig orka släpa med mig en dator på tåget (eller blogga via mobil), och på ett sätt är det skönt att ha en nätfri zon någonstans. Något som med tvång håller en borta från datorn och olika oergonomiska sittställningar. Men jag har inte orkat använda datorn hemma heller. Igår somnade jag pinsamt nog framför tv:n - ska jag skylla det på ålder eller på Carolina Gynning? (Nä, jag skyller på mig själv, för Gynning är ju faktiskt riktigt kul i sitt nya program.)

I alla fall, nu har resultaten av enkäten Bloggsverige3 kommit. Hans Kullin har sammanställt resultaten i en pdf som man kan kolla här. Jag svarade på enkäten, men känner mig ganska otypisk som bloggare när jag ser resultaten. Den typiska bloggaren är nämligen en tonårstjej som läser bloggar om mode och vardagsbetrakterser för ren underhållning. Använder nätet (och sociala nätverk i synnerhet) för att hålla kontakt med kompisar, men använder till exempel inte någon rss-läsare.

En viktig trend är att allt färre bloggar anonymt. Fler ställer sig positiva till att som bloggare bli kontaktade av företag och många använder sig av andra bloggar när det gäller rekommendationer kring vilka produkter som är bra/dåliga. Som jag tidigare har skrivit om, möjliggör 2.0 en ökad konsumentmakt.

Jag har nyligen svarat på följande undersökning och tycker det kan vara en god gärning att sprida informationen vidare: 

Bloggen Media Culpa genomför sin tredje årliga undersökning av svenska bloggare och bloggläsare och behöver deltagare till sin enkät. Svara på enkäten genom att klicka på länken och uppmana gärna fler att delta: http://www.surveymonkey.com/s.aspx?sm=xFqxvNv9gUDjibIiMju5qw_3d_3d

Annars har jag idag lekt lite med Photobucket, ett av många fria bildverktyg, vilket syns på Biblioteksbloggen. Det här #@*$# bloggverktyget vill inte visa sådant. WordPress kanske tycker att hemgjorda grejer är för dåligt. Dåligt, javisst, men lite kul.

Förresten gillar jag Surveymonkey, brukar använda det i jobbet. Ett bra gratisverktyg, och betalar man lite får man förstås ännu fler funktioner.