Category: Bokutgivning

Lättlästa Zlatan

Succén för biografin om fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic blev enorm. Någon hävdar till och med att den gjort mer för läsningen i Sverige, än vad biblioteken har gjort.

I morse var jag på releasefrukost, #zlatanfrukost, för den lättlästa versionen av boken, utgiven av LL-förlaget. På plats var den ursprungliga författaren David Lagercrantz samt lättlästbearbetaren Mats Wänblad. Det blev en trevlig stund i härlig sommarmiljö på Långholmen, särskilt för mig som för ett ögonblick ”rymde” lite från min föräldraledighet.

LL-förlagets chef Laura Mendez berättade att man vill ge ut en lättläst version, trots att så många redan har nåtts av boken. Det finns fortfarande grupper kvar att nå och man vill dessutom alltid spegla utgivningen i LL-förlagets utbud.

Av den ursprungliga versionen återstår efter bearbetning ca en tredjedel. Mats Wänblad berättade att han inte har ändrat i språket, utan framförallt strukit bort avsnitt, för att lyfta fram de delar med mest nerv.

David Lagercrantz gav intressanta inblickar i sina möten med Zlatan. Biografin som genre och särskilt spökskrivargenren kan ha fått ett lyft av boken, det gäller framförallt de författare som faktiskt skriver texten. Lagercrantz berättade att arbetet i hög grad liknar ett romanarbete, där ett fiktivt ”jag” får ta över författarens penna. Zlatanboken är också en av få litterära framgångsskildringar i Sverige med en invandrare i fokus.

Själv tänker jag att det måste vara utmärkt terapi att få en bok spökskriven om sig. Man får tala om sig själv i timmar med någon som nickar, antecknar och säger – berätta mer!

David Lagercrantz, Karolina Nenzen och Mats Wänblad

Beställ boken här!

Mer lästips – biblioteksutveckling, digital delaktighet

 

Nyskriven slutrapport från Regionbibliotek Stockholms projekt Sociala medier, går att läsa och hämta fritt här, i pdf-format.Sociala medier slutrapport

Projektets syfte var att bibliotek och folkbildning ska arbeta gemensamt för att överbrygga digitala klyftor som har med deltagarkulturen och webb 2.0 att göra. Att arbeta för att öka kunskapen om tjänster som ger möjlighet till deltagande hos personer som saknar denna kunskap och vill tillägna sig den, främst personer i åldern 40 plus. Visa att folkbiblioteken är offentliga lärmiljöer, där människor kan få hjälp med den nya tekniken, för att kunna ta del av tjänster och skapa innehåll på Internet.

 
Ett steg till!
Inte lika nyskrivna (2009) boken Ett steg till! En metodbok för biblioteksutveckling [pdf], som nu är kurslitteratur på Bibliotekshögskolan. Utgiven av Regionbiblioteket i samarbete med länsbiblioteken i Mellansverige.

Den är en praktisk handbok för alla som vill arbeta med verksamhetsutveckling på bibliotek. Boken innehåller beskrivningar av metoder som bl a processkartläggning, fokusgrupper och kollegial observation.

 

Sånt som jag håller på med på mitt jobb, helt enkelt. :-) Pdf:er funkar ju så bra att läsa på iPad dessutom.

Bloken – en succé?

Många har kanske noterat Vulkans tävling där man kan vinna att få sin blogg publicerad i tryckt format – alltså som blok. Men vad ska man säga om bloggböcker – skulle du vilja se din egen blogg i papperstryck?

Jag har läst bloggböcker som är bra. Det har handlat om texter som är väl genomarbetade innan de läggs ut på nätet. Jag skrev om det i Barbabloggen för ett par år sedan. Bodil Malmsten har t ex vittnat om hur hon verkligen inte slänger ur sig vad somhelst, ens när hon bloggar. Så kan det vara när man har litterära ambitioner eller åtminstone talang.

Men när man bloggar med fokus på innehåll mer än på form och ofta skriver fort men kanske fel, vill man då läsa sina ofullgångna texter på papper? För mig känns det som om det finns ett slags barriär här. Att trycka och sprida på papper blir så stort.

Jag tänker på dagböcker, som ju liknar bloggar i mycket. Närmast på Joyce Carol Oates’ nyutgivna dagböcker. I en recension i DN nyligen fick de ganska negativ kritik. Det finns inget intressant i dagböckerna, sägs det. Oates har redigerat dem för hårt. Kanske redan när hon skrev dem. Förmodligen med tanke på att de en dag skulle ges ut.

Lägger vi större band på oss själva om vi tror att vi ska bli tryckta? Eller arbetar vi så länge med våra texter att de aldrig blir klara? Är det därför som det känns lite avigt med bloken?