BiblioBuster

Inte ska man väl behöva ta det på allvar, det nya förslaget i EU-parlamentet om bloggarregistrering? Se DN. Det tänker jag inte göra förrän jag har sett hur EU-parlamentet röstar i frågan. Jag utgår från att förslaget röstas ner(?!). Det finns väl lite vett kvar i världen, det vill jag gärna tro.

Men jag förstår ur vilket tänkande förslaget kommer. Det kommer från en av de där personerna som säger: - Jag gillar inte bloggar. Det är ungefär som att säga att man inte gillar tidskrifter. - Jag gillar inte webbaserade texter med periodisk publicering! There it is!

Hur man kan ha en sådan ståndpunkt undrar jag i mitt stilla sinne, men det är ju inte ovanligt. Det hela bottnar förstås i kunskapsbrister. Och en bristande logik. Jag menar, det är ju inte så att man behöver älska Alex Schulmans (förra) blogg därför att man själv är bloggare.

Idag tror jag det är mycket svårt att skaffa sig den omvärldskunskap man behöver som bibliotekarie utan att läsa bloggar. En stor del av debatten förs där, många av diskussionerna när det gäller bibliotekens framtid och bibliotekariernas kunskaper. Den som inte läser bloggar vet nog t ex inte vad konceptet 23 saker är. Bloggarna är helt enkelt ett av de 2.0-verktyg som är mest etablerade.

Jag struntar väl i hur många modebloggar det finns. Huvudsaken är att vi alla kan få använda oss av den yttrande- och tryckfrihet som finns, om vi vill.

En retorisk fråga förstås. Apropå Bromöllaaffären (får man kalla det så?) om vad bibliotekspersonal “får göra” resp. “inte får göra” på nätet i bibliotekets namn, finns det en intressant fråga/svar-artikel i senaste Internetworld (nr 5, s. 56). Verkar tyvärr inte finnas på nätet.

En frågeställare undrar: Vi har några anställda som dragit igång en Facebook-grupp för alla som jobbar på vårt företag i Sverige. Hur ska vi förhålla oss till det? Kan vi göra något bra av det istället för att se det som ett hot?

Expertpanelen svarar bland annat såhär: [...] En annan aspekt är om man kan hindra medarbetarna från att starta nätverk? Vad skulle hända om man försökte? Vad är riskerna med att göra det? Jag tror att vi går mot en verklighet där varumärket kommer att förvaltas av många fler av företagets/organisationens medarbetare. Om det är sant gäller det snarare att se till att medarbetarna har förmågan, viljan och lusten att göra det på ett sätt så att det egna varumärket gynnas av utvecklingen.

Det finns flera intressanta delar i svaret tycker jag. Dels att det faktiskt är så att varumärket i hög grad bärs av de anställda i allt de gör i mötet med kunder/användare/etc. Och vad är det i så fall som de anställda förmedlar om varumärket? Kan man komma överens om det i företaget (biblioteket)?

Hela frågan implicerar också att det är orimligt att sätta staket runt medarbetarna så som samhälls- och mediautvecklingen ser ut. På vilka sätt ska man inskränka deras möjlighet att kommunicera om företaget sinsemellan och till andra? Går det ens att göra? I Bromöllafallet har försöken att inskränka medarbetares försök till kontakt med användare och kollegor i sociala fora slagit tillbaka mot kommunledningen. Intentionen i kommunen var säkert att hantera kommunens kommunikation på bästa sätt, men på grund av okunskap blev det tvärtom. Man sammanblandade kanske begreppen information och kommunikation.

Läs mer hos en okuvlig bibliotekarie >>

Jag måste erkänna att jag inte hunnit/orkat/kunnat sätta mig in i vad den nya lagen om avlyssning i sak innebär, den sk FRA-lagen. Det jag har lyckats klura ut är att bl a Internet- och smstrafik som passerar Sveriges gränser får avlyssnas (det ord man använder) utan att misstanke om brott behöver finnas gentemot den avlyssnade. Att registrera vad människor som inte misstänks för något brott har för sig i kommunikation med andra, känns onekligen som ett integritetsbrott. När kommer myndigheterna att vilja ta del av våra låntagarregister på biblioteken, för att kunna se vad olika individer lånat för böcker? Den verkligheten finns redan i USA genom den sk Patriot Act.

Å andra sidan, hur ivriga är vi inte att själva utsätta oss för registrering när vi rör oss på nätet i olika sammanhang. Vet du hur mycket Google känner till om dina vanor och vänner? Facebook? Hitta.se? Andra företag som vill kunna skräddarsy sin marknadsföring gentemot dig? Vi sprider glatt information om oss själva, bilder och andra personuppgifter, som sammanställda kan användas för att kartlägga oss för olika syften.

Folkpartisten Birgitta Ohlsson brukar ha åsikter som är väl genomtänkta och konsekventa. Jag brukar ofta tycka som hon. Ohlsson var den enda person på den borgerliga sidan som inte valde att rösta ja till den nya lagen. Jag tycker att hon ska ha heder för det. Nu rasar istället en svekdebatt mot Stureplanscentern.

Uppdatering: Rättelse, det fanns visst en folkpartist som röstade nej.

Ska det vara nödvändigt eller ens viktigt? Jo, det tror jag alla som deltog i DIK Bibliotekarieförbundets etikdag i onsdags tyckte. För egen del kändes det nyttigt att få stöta och blöta etiska dilemman och fundera över vilka förhållningssätt man som professionell kan ha i vissa situationer, och vad det sedan får för konsekvenser. Vi ställs inför etiska, eller moraliska, dilemman i stort sett dagligen som biblioteksmedarbetare.

Läs Bibliotekarieförbundets etiska riktlinjer.

En ny lag som förbjuder viss typ av litteratur i kriminalvården är på gång (1 april). Fångar ska inte få läsa vadsomhelst från och med nu. Läs i bl a DN. Såhär står det:

För att en bok eller tidning ska förbjudas krävs i regel att den explicit äventyrar ordningen och säkerheten på anstalten. En instruktionsbok som anger hur man bygger en molotovcocktail kan till exempel förbjudas, förklarar en sakkunnig på justitiedepartementet.

För böcker, tidskrifter och tidningar som kommer ut på fängelserna genom biblioteken är nålsögat något trängre. Rasistiskt, pornografiskt eller grovt diskriminerande innehåll sorteras bort. Inte heller skrifter som direkt uppmanar till brott får köpas in eller lånas ut.

Läs proposition 2006/07:127.

Men vem ska avgöra vem som får läsa vad? Vem har både kompetens och befogenheter? Ja, inte bibliotekarierna i alla fall. Förutom att bibliotekarierna på fängelserna har minskat i antal, så är det inte upp till dem att resonera kring hur en låntagare kommer att använda en skrift som har lånats. Det är aldrig vårt ansvar hur människor agerar utifrån något som de möjligen har lånat på biblioteket. Däremot kan säkert olika policys för vad olika typer av bibliotek köper in finnas. Något som diskuterades under etikdagen var skillnaden mellan exempelvis ett folkbibliotek och ett skolbibliotek, vad gäller inköpsöverväganden.

Men om inte bibliotekarierna ska bestämma vad intagna ska läsa, är det då fångvaktarna som ska gå igenom och bedöma böcker, tidningar, osv? Det har de knappast någon vana vid. Men de kanske blir litteraturexperter på kuppen.

Hillary Clinton vann primärvalet i New Hampshire igår. Jag gick in på Clintons respektive Obamas Facebook Pages för att spana lite, samt lade till US Politics-applikationen så att jag ska kunna se vad det hela går ut på. Slående är skillnaden i antal supporters som de två demokratiska kandidaterna har på sina pages. Clinton har just nu ca 65 000 supporters mot Obamas dryga 216 000. Man kan fråga sig vad det tyder på. Att Obama kommer segra som demokratisk presidentkandidat? Att Obama har många unga anhängare? Se ytterligare siffror i tabellen nedan, hämtad från applikationen US politics.

I applikationen US politics, kan man tycka till om ständigt nya frågor, svara i opinionsundersökningar, samt registrera sig för att rösta. Särskilt det där sista verkar intressant och man kan undra om Facebook skulle kunna medverka till ett ökad valdeltagande hos den unga befolkningen.

Se tidigare inlägg i ämnet >>

Facebook är en av de kanaler som används för marknadsföring inför presidentvalet i USA i år. I FB’S pressmeddelande står att läsa att fler än 500 amerikanska politiker använder sig av Facebook Pages. Det finns också en applikation just för dem som vill delta i debatten. Fler än 1 miljon användare har lagt till applikationen och runt 300 000 personer har sedan varit aktiva i minst en debattgrupp, enligt FB. Det hela är ett samarbete mellan FB och ABC News. Debatterna i FB ska bl användas såhär:

The televised debates will draw on the activity taking place on Facebook during the analysis segments before, between and after the debates. ABC News correspondent Bianna Golodryga will report on the most interesting Debate Groups and user Soundboard submissions on Facebook. And moderator Charles Gibson will have access to the issues discussed on Facebook to use in forming his questions to the candidates during the debates.

Jag har själv inte hunnit fördjupa mig i detta ännu, men man har ju tid på sig.

Man får tydligen inte dricka några glas vin om man är hög politisk tjänsteman. Då måste man ta sitt ansvar och avgå, fast det egentligen inte har hänt något. Det enda som finns kvar är en total brist på känsla för proportioner - är detta det värsta som kan hända i svensk politik så har vi tydligen inte så mycket att oroa oss för. Skönt.