I söndagens DN finns en artikel om biblioteken. Kanske ska man vara glad varje gång massmedia orkar engagera sig i en sådan ”marginell” företeelse?

Man blir så trött bara på att kopplingen mellan privatisering av biblioteksverksamheten och framgångar i form av ökad utlåning och ökat antal besök ständigt lyfts fram. Finns det ens en sådan koppling?

Det är ju helt enkelt inte sant att det bara är bibliotek som drivs i icke-kommunal regi (läs Dieselverkstaden) som ökar utlåning och besök. Det finns flera exempel på ”traditionellt” (kommunalt) styrda bibliotek som har liknande framgångar. Mitt förslag är att ett biblioteks ”framgång” har med andra saker att göra.

Vilka faktorer som driver biblioteksframgång skulle jag gärna vilja se en studie av, gärna i Biblioteksföreningens regi. Man kan t ex jämföra en grupp bibliotek på ”uppåtgående” med en kontrollgrupp på ”nedåtgående” och se vad den ena gruppen gör, som den andra inte gör. Eller så har det kanske med yttre faktorer att göra, som demografi?

Jag är i alla fall helt övertygad om att en av framgångsfaktorerna för biblioteken är ledarskap. Ett bibliotek med bra ledarskap kan åstadkomma i stort sett vad somhelst! En annan viktig aspekt är maknadsföring i alla dess skepnader. Jag kan tänka mig en rad andra faktorer, som naturligtvis verksamhetens kvalitet etc. Men som sagt, en studie av detta skulle vara intressant att läsa. Med en sådan i ryggen skulle biblioteken få mer på fötterna när de utmanas av företag som Svenska boklån.

Läs också Christer Hermanssons debattartikel om privatisering i UNT.

Uppdatering: Jag kan förresten belägga mina påståenden om att många bibliotek är i en positiv trend med siffror som gäller biblioteken i Stockholms län: Rapport från Regionbibliotek Stockholm [pdf].

Blir glad av att se att företaget Svenska Boklåns anbud på att ta över biblioteksverksamheten i Linköping debatteras på Corren.se. Och det är inte bara biblioteksanställda som engagerar sig, utan också biblioteksanvändare. Bra att röster hörs om att bibliotek handlar om mer än att stå vid en disk och låna ut böcker. Att det handlar om högkvalitativ service och vägledning byggd på gedigen kunskap, OCKSÅ.

I den relativt nypublicerade skriften Biblioteket i samhället (som jag kanske recenserar lite senare) lyfts mötet mellan personal och besökare fram som en oerhört viktig del för bibliotekets möjligheter att minska klyftan mellan utanförskap och innanförskap i samhället. Kan Svenska Boklån bidra med den kvalitén? Känner de övehuvudtaget till den dimensionen och har de den demokratiska ambitionen? Inget jag hittills hört eller läst tyder på det.