Igår var jag och och sambon och såg De tre musketörerna på Stockholms stadsteater. Föreställningen har fått bra omdömen på de flesta kultursidor, och jag trodde det skulle kunna vara en lämplig föreställning att dra med en teaterovan människa (=sambon) på.

Det var ett drag som jag sällan upplevt på teater förut. Ja, det var faktiskt mest som en rockkonsert. Vi, som var tonåringar på 80-talet, kunde varje rad i låtarna av pudelrockband som Europe, Twisted Sister, Alice Cooper och många fler. T om Madonna, Prince och Duran Duran fick plats på ett hörn. Johannes Bah Kuhnke såg ut som en blandning mellan Jon Bon Jovi och David Lee Roth. Publiken var också blandad, från barnfamiljer till 70-åringar.

Jag kan inte låta bli att tänka på bibliotekens Twilightkvällar som blir så utskällda på olika håll. Vad är det som gör De tre musketörerna till finare kultur, i bokform eller teaterform, än Twilight? Tycker twilightmotståndarna också att Stadsteatern borde sluta med pudelrockföreställningar, som ju verkligen kan uppfattas som ytliga? Finns det någon skillnad mellan teater och bibliotek? Eller är likheterna större?

Idag hänvisar jag till mitt inlägg i Biblioteksbloggen om Malmö operas bloggmarknadsföring. Även jag var en av dem som fick det där brevet. Ärligt talat blev jag först förvirrad, brevet var inte så välskrivet. Spam? Sedan blev jag stormförtjust. Vilken vacker blogg och så många positiva reaktioner den har väckt!

Det känns dubbelt. För det första, ett genialt sätt att berätta en opera, i bloggform, och samtidigt väcka intresse hos en tänkt målgrupp. För det andra, är bloggen bluff och bedrägeri därför att den är utformad av en reklambyrå? Av drivna skribenter och fotgrafer, istället för av en begåvad tjej i sena tonåren. Om jag hade läst bloggar med ”vardagsbetraktelser” så hade jag definitivt läst denna. Men nu när jag vet att den är skriven av en copywriter(?) så känns det måhända inte lika angeläget. Å andra sidan, skulle inte ”bluffen” ha avslöjats, så skulle inte marknadsföringen ha avsedd effekt. Man ska ju koppla till operan Vanessa. Som går att lyssna på i P2 Live den 2 maj. Se ett program på Youtube om operan.

Det här lyssnade jag på lördags i Rotundan. Suveränt att det finns utlagt på Youtube

Jag vet inte hur det kommer sig, men den absolut bästa låtlistan - det bästa blandbandet - i min iPod åstadkoms när samtliga låtar spelas upp i alfabetisk ordning. Jag har provat slumpmässig uppspelning, jag har provat att spela album för album, men nej – inget går upp mot den alfabetiska listan! Den blandning som uppstår då alla låtar på A spelas först och sedan alla på B osv, gör att genrer, artister och stilar får en i det närmaste perfekt komposition.

Kanske är det bara mitt perverterade bibliotekariesinne som gör sig påmint här, men det må vara hänt i så fall. Var och en blir salig på sin fason.

evenemang. Missade del 1 och 2 av Melodifestivalen eftersom jag befann mig på andra sidan jorden. Därför blir det extra kul att se ikväll. Jag ser att Eskobar ska vara med. Sången i videon nedan är en av favoriterna i mitt hushåll, vi brukar spela den (alltså på gitarr och sjunga) för att den funkar så bra akustiskt.

En snöfri decembermorgon i Stockholm. Kunde inte låta bli att lägga in denna video som på pricken sätter stämningen, när tåget rullar in på centralen en vanlig vintermorgon, när man redan varit på resande fot i en timma.

Kent – Columbus

Idag blir man ungdom allt tidigare, och förblir ung i allt senare ålder, vilket innebär att min 11-åriga systerdotter och jag är ungefär lika gamla

Vi har precis bokat biljetter till Tokio Hotels konsert på Hovet i april. Det ska bli riktigt kul att gå på konsert ihop med systerdottern, hennes kompis samt min syster (flickans mor). 11-åringen ville ha ståplatsbiljett så att hon skulle kunna stå längst fram. Men vi berättade för henne att hon då kommer att bli krossad, förmodligen av några stora homosexuella killar i 30-årsåldern, som också skulle vilja stå längst fram. Det räckte inte för att övertyga henne om sittplats. Så då sa vi att hon kanske skulle hamna bakom killarna och inte se någonting. Den bet. Så nu har vi varsin sittplats.

Det är ganska lustigt hur den unge sångaren i Tokio Hotel påminner om Dragon Ball.

Dragon Ball

Bill Kaulitz

Dags att ladda upp inför fredagens enkla nöjen. Jag ska fotografera mina kollegor för vår webbplats, så får inte glömma kameran hemma. På Hewlett Packards hemsida läser jag föjande:

Det finns inget motiv som är svårare – eller mer givande – att fotografera än en annan människa. Att försöka sammanfatta en människas väsen i en eller två bilder är i princip omöjligt, men med hjälp av din digitalkamera kan du åtminstone skrapa på ytan.

Ok, ja där sjönk ju min prestatationsångest betydligt. Hoppas mina kära kollegor kan förlåta mig sedan. (Tur man har Photoshop.)

Jag måste också arbeta upp en Idolstämning inför finalen imorgon. Det görs enklast genom klippet nedan.

Jag vet att det inte är särskilt finkulturellt, men höjdpunkten för mig varje fredag är veckans Idol-omgång. Nu är det bara tre potentiella Idoler kvar, men för mig är bara en av dem en riktig idol – Amanda. Eftersom det tydligen är så att hon ikväll ska sjunga en av de vackaste låtarna jag vet, så bara måste jag blogga om det. Min favoritversion av Hallelujah hittills är den som Rufus Wainwright gör. Det är ganska svårslaget, men kan någon lyckas är det Amanda. You go girl!

Tidigare i höstas tillgängliggjordes 30 000 inskannade bilder med notmaterial av Svenskt visarkiv och Statens musiksamlingar – Folkmusikkommissionens notsamling
och Musikmuseets spelmansböcker. Ett guldkorn i tillgängliggörandet av vårt kulturarv.

 Jag har alltid varit intresserad av musik, och kom under mina historiestuderier (början av 90-talet) i kontakt med skillingtryck i original, som jag använde som källmaterial till min C-uppsats om Gustav III:s propagandavisor. Under BHS-studierna fick jag dessutom förmånen att göra ett studiebesök och fördjupningsarbete om Svenskt Visarkiv. Jag antar att jag helt enkelt är förtjust i gamla visor och akustisk musik!

I den nya databasen kan man söka på många olika sätt. Efter proveniens (ort), personnamn, titel/början på låt, låttyp med mera. Internets enorma möjligheter till tillgängliggörande är ju inget nytt, men att lunna plocka hem sådant här material direkt till sin dator känns som en stor sak. Accessprojektet verkligen varit värdefullt på många områden.

För användande av notmaterialet gäller följande:

Materialet är fritt tillgängligt för sökning, nedladdning, utskrift och personligt bruk. Upphovsrätten för de digitala avbildningarna av materialet och databasen äger Statens musiksamlingar och för publicering behövs tillstånd av Svenskt visarkiv.

Jag har lånat ett litet, litet utsnitt ur en halling för bilden här bredvid, hoppas det är ok.