Christer Hermanssons kommentar i SvD idag, Bibliotekarier – visa musklerna!  Jag tycker att Wordle åskådliggör kärnbudskapet i texter på ett så roligt och intressant sätt. Själva kontentan av artikeln är att bibliotekarierna borde börja arbeta med kvalitetslitteraturen nu. Själv visste jag inte att de hade slutat.

En del författare är nästan bättre att se live än att läsa. En sådan är Bob Hansson. Kom till Stockholms stadsbibliotek på onsdag och hör honom tala med Harald Hultqvist om sin själsfrände ur bibliotekets hyllor!

Igår var jag bland det 30-tal personer som lyssnade till Harald Hultqvists och Karolina Ramqvists samtal på Stockholms stadsbibliotek. Samtalet rörde sig kring Ramqvists bok Flickvännen (nyligen prisbeslönad) och en själsfrände som hon fått välja ur bibliotekets bestånd, vilken visade sig vara romanen Cigarett av Per Hagman.

Samtalet som varade i ungefär en timma rörde sig kring likheter och olikheter i böckerna, men mest fokus hamnade förstås på Ramqvists roman. En bok som jag själv nyligen har läst och gillade mycket. En viktig anledning till att jag besökte evenemanget, för övrigt. Upplägget med själsfrände kändes inte alls sökt, utan lyfte snarare perspektivet på den nya romanen på ett uppfriskande sätt. Samtidigt som man blev nyfiken på en äldre bok.

Efteråt var det uppdukat med böcker av både Hagman och Ramqvist att låna med sig hem. Serien är en del i projektet Långa svansen. Nästa författarkväll blir den 9 december med Bob Hansson.

Titta efter andra evenemang hos Stockholms stadsbibliotek med stadsdelsbiblioteken.

Uppdatering 14/11: Artikel i DN idag om satsningen.

Mysigt med kaffe, böcker och 1920-30-talsmiljö? Den 11 november och 2 december vid lunchtid går det bra att få kaffe med 7 sorters författare på Stockholms stadsbibliotek.

Klicka på affischen för att skriva ut den. Visst gör de snygga affischer på Stockholms stadsbibliotek?

Kommande evenemang på Stockholms stadsbibliotek. Karolina Ramqvist som just fått tidningen Vis litteraturpris kommer till biblioteket den 11 november! Då får man bland annat veta mer om hennes själsfrände.

Om du klickar på affischen kan du skriva ut den.

Nyligen har jag tagit del av dels en film, dels en bok – biografi – som tar upp nästan samma tema. Det handlar om vad som formar oss till dem vi är, om vi alla har samma värde och vad som gör att en del människor anses förlora rätten till det vi uppfattar som mänskligt självklart.

Både filmen och boken utspelar sig i en miljö befolkad av vad som i USA brukar kallas ”white trash”, och i Sverige ”socialfall” eller ”socialgrupp 3″ beroende på vem som yttrar sig. Det handlar om mödrar som inte fullgör sina uppdrag så tillvida att de missbrukar droger och låter barnen fara vind för våg.

I filmen Gone Baby Gone (baserad på Dennis Lehanes bok med samma namn och regisserad av Ben Affleck) blir den knarkande mamman av med sitt barn i vad som verkar vara en kidnappning, men som sedan visar sig vara något helt annat mycket mer invecklat, där människor agerar utfrån sin egen övertygelse om vad som är bäst för barnet. Mamman framställs oerhört osympatiskt, vilket gör att det moraliska dilemmat för filmens ”hjälte” – som ska ställa allt tillrätta – blir oerhört svårt. Har en mamma alltid rätt till sitt barn?

Boken jag läste var När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var, en självbiografi av sångerskan Jessica Andersson, skriven med hjälp av Lena Katarina Swanberg. Jessicas mamma super hårt. Hon ser aldrig sin egen del i att allting går åt he*te för familjen och barnen. Hon tar hem män som också missbrukar och som våldför sig på barnen. Barnen fosterhemsplaceras i olika familjer. Trots svåra odds lyckas Jessica i sitt yrkesliv, men sin bakgrund bär hon ständigt med sig även i vuxen ålder.

 Genom berättelsen går Jessicas mantra ”inte bli som min mamma”. Så länge mamman inte ser vad hon har orsakat sina barn, kan barnen inte heller förlåta. Vad är mammans värde? Hon är älskad av sina barn, men hon förmår sällan eller aldrig leva upp till ens den minsta förväntning som barnen kan ha på henne. Var det rätt eller fel att barnen togs från mamman? Det problematiserar inte boken, tyvärr.

Jag funderar över om boken respektive filmen kommer till olika slutsatser om hur människor formas och om det är så att vi kan förverka våra rättigheter – kanske till och med vårt värde? – genom vårt beteende. Hur ska omgivningen gripa in? När förverkar man ”rätten” till ett barn? Det är frågor som ställs och som kanske aldrig kan få särskilt tydliga svar.

Genomkyld efter två timmar utomhus i hällande regn och 10 plusgrader känner jag mig ändå ganska nöjd med min söndagsaktivitet – Låt den rätte komma in-vandring i Blackeberg. Under ledning av en mycket tapper och entusiastisk guide.

Stockholms stadsmuseum arrangerar hela sommaren (om vi nu får sommar någon gång) filmvandringar om några svenska filmer som är baserade på romaner. Det erbjuds Millennium-vandring, Snabba cash/Aldrig fucka upp-vandring och Låt den rätte komma in-vandring, flera gånger i sommar. Så om du bor i Stockholm eller ska dit på semester, kolla stadsmuseets webbplats och boka biljett i tid!

Det speciella med en vandring som baserar sig på både film och bok är bland annat att många detaljer, t ex platser, ändras från roman till filmmanus. Vissa platser är kanske snygga att filma och andra passar inte alls trots att de har en viktig del i boken.

Låt den rätte komma in spelades, som väl de flesta vet, in till stor del i Luleå, för att få till snön på rätt sätt. Många händelser har också flyttats inom närområdet Blackeberg för att få rätt stuk på t ex gångtunnlar. Idag fick jag se var Göran med katterna egentligen bodde, och var Virginia egentligen blev biten av Eli. I boken var det ju inte alls i gången upp till Blackebergs torg, som det är i filmen. Se bilden nedan.

När jag läste boken Låt den rätte komma in för några år sedan, var jag inte särskilt bekant med Blackeberg. Inte över huvudtaget kan man säga. Sedan dess har jag flyttat  så nu bor jag i närheten. Det gav en ny dimension när jag såg filmen. Boken kunde jag inte koppla geografiskt på samma sätt, så på så vis gav det mig mycket extra att gå den här vandringen. Rekommenderas!

Autentisk Blackebergshistoria kan man få via Blackeberg.org. Lika spännande, minst!

Har precis avslutat ännu en Joyce Carol Oates-roman. Det finns som bekant ett helt hav att ösa ur. Har man läst de nyare så är det bara att fortsätta bakåt. Temat och personbeskrivningarna i Livets uppkomst känns igen från andra romaner av författaren. Konstigt nog är det inte något som stör eller irriterar läsningen. Varje gång jag läser något av Oates vill jag bara fortsätta, fortsätta… Det händer sällan med andra författare.

Mitt favoritcitat ur boken:

Efteråt skulle det alltid heta att Kathleen Hennessy hade räddat Rose Ann Dwyers liv; lång efter det att Kathleen själv hade trängt undan minnet skulle Rose Ann Dwyer vårda det ömt ty hur många av oss kan med absolut osviklig säkerhet peka ut en specifik tidpunkt och en specifik handling som tillsammans resulterar i förlängningen av vår existerns? – hur många av oss har upplevt att ödet manifesterat sig i konkret mänsklig gestalt?

Nu var det riktigt längesedan som jag skrev om något skönlitterärt på den här bloggen.  Jag läser inte så mycket nuförtiden och det jag läser har jag bloggat på annat håll.

Hur pinsamt är det att erkänna att man gillar chick lit när man arbetar som utvecklingsledare för bibliotek? Inte så pinsamt faktiskt, jag har aldrig hävdat att jag har särskilt bra smak när det gäller någonting öht.

Om du gillar chick lit men tycker att shopahoplic-böckerna är för larviga, så kan Dumpa Matthew vara något för dig. Boken är skriven av av en kvinna som är gift med Ricky Gervais, The Office-mannen. Det nämns på baksidan, jo jo minsann. Jane Fallon heter hon förresten.

I Dumpa Matthew finns inget om shopping och nästan ingenting om make up eller kläder. Boken handlar om en 40-årig kvinna som i 4 år varit älskarinna åt en gift man. Nu äntligen ska han skilja sig, men då vill hon inte ha honom längre visar det sig. Hur ska hon nu bli av med karln? Kanske genom att infiltrera hans familj.

Det som utmärker chick lit, enligt mig, är genren innehåller humor, personlig utveckling och romantik. Allt detta finns i denna bok och den är helt klart underhållande. Ingen upplevelse man bär med sig för livet kanske, men väl för stunden.

… står projektet Godnattsagor inifrån för. Idag startar projektets tredje termin. Det går ut på att internerade pappor läser in sagor på cd som deras barn sedan kan lyssna till.

Syftet är att stärka relationen mellan barn och förälder och minska de negativa effekter som kan uppstå i och med fängelsetiden.

Ett värdefullt, spännande och ovanligt projekt för bibliotek att arbeta med. Projektet har en blogg och det finns också beskrivet i senaste numret av BBL.