BiblioBuster

I dessa tider finns fortfarande många som ställer sig skeptiska till att rent bokstavligt porträtteras på nätet. Men jag tror att det framförallt är en generationsfråga. Jag har sett fler foton är jag önskar att jag hade gjort i Facebook. Många lägger ut semesterbilderna och familjealbumet, för att inte tala om festbilderna. I de flesta fall går det även att se vad alla på bilderna heter, eftersom man kan tagga både sig själv och andra i bilderna.

Applikationer som på olika sätt sprider bilder är de överlägset mest populära applikationerna, enligt Facebook.

Nu går det också bra att göra en profilbild till sig själv av ett foto som någon annan tagit, men där man är taggad. Bilden kan beskäras med ett verktyg inuti Facebook, så att man kan ta bort de delar av bilden man inte vill ha med.

Själv känner jag mig ganska ok med bilder. Men min gräns går nog långt innan man kommit så långt man kan komma när det gäller att kombinera satellitbilder, personuppgifter och foton på det sätt som t ex Hitta.se gör. Se bilden.

Man kan, förutom att det redan går att se när man fyller år och exakt var man bor, även lägga upp ett foto på sig själv, samt namnge sina familjemedlemmar på Hitta. Min fråga är bara: VARFÖR skulle man vilja göra detta? Är det att ta exhibitionismen ett steg längre, eller finns det ett reellt behov av att kunna kolla upp personer sådär apropå?

Jag tänker mig att jag ska åka och hälsa på någon jag känner. Jag vet förhoppningsvis redan hur personen ser ut, men kanske inte hur man hittar dit. Då kan Hitta ge vägledning. Mer sällan har jag ingen aning om hur den jag vill besöka ser ut, och behöver kolla upp det samt hur hans port ser ut samt när han fyller år. Och vad hans mamma heter.

Är det ett tecken på åldrande om man inte tycker det här självkartläggningen är så himla kul? Ska man vara vaksam eller inse att en ny kultur breder ut sig?

Nu har en tysk tidskrift gjort en jämförelse av kvaliteten mellan Wikipedia (den tyska) och Brockhaus - den tyska “NE”. På en skala där 0 var bäst och 5 var sämst, fick Wikipedia 1,7 och Brockhaus 2,7. Läs mer i Earthtimes.org >>

Tyska wikipedia är näst störst i världen efter den engelska. Jag tycker detta visar att den sociala kontrollen fungerar bra när den kritiska massan deltagare i wikipedia uppnåtts. Det är väl egentligen vad wisdom of crowds innebär. Nu börjar det bli ohållbart att klaga över wikipedia, och helt meningslöst att försöka förmå elever att inte använda den, vilket jag vet att det finns många lärare och även bibliotekarier som gör. Använd wikipedia kreativt och skapa innehåll istället! Vilket kanonbra koncept för undervisning, eller hur?

Se även Biblioteksbloggen >>

Tidigare i höstas tillgängliggjordes 30 000 inskannade bilder med notmaterial av Svenskt visarkiv och Statens musiksamlingar - Folkmusikkommissionens notsamling
och Musikmuseets spelmansböcker. Ett guldkorn i tillgängliggörandet av vårt kulturarv.

 Jag har alltid varit intresserad av musik, och kom under mina historiestuderier (början av 90-talet) i kontakt med skillingtryck i original, som jag använde som källmaterial till min C-uppsats om Gustav III:s propagandavisor. Under BHS-studierna fick jag dessutom förmånen att göra ett studiebesök och fördjupningsarbete om Svenskt Visarkiv. Jag antar att jag helt enkelt är förtjust i gamla visor och akustisk musik!

I den nya databasen kan man söka på många olika sätt. Efter proveniens (ort), personnamn, titel/början på låt, låttyp med mera. Internets enorma möjligheter till tillgängliggörande är ju inget nytt, men att lunna plocka hem sådant här material direkt till sin dator känns som en stor sak. Accessprojektet verkligen varit värdefullt på många områden.

För användande av notmaterialet gäller följande:

Materialet är fritt tillgängligt för sökning, nedladdning, utskrift och personligt bruk. Upphovsrätten för de digitala avbildningarna av materialet och databasen äger Statens musiksamlingar och för publicering behövs tillstånd av Svenskt visarkiv.

Jag har lånat ett litet, litet utsnitt ur en halling för bilden här bredvid, hoppas det är ok.

- Den extremt trevliga och fina restaurangen Grill har brunnit ner. Jag passerar den varje dag på väg till/från jobbet. Fortfarande vid 16.30-tiden stod en kompakt brandlukt kring övre delen av Drottninggatan. Tusen gånger trist.

- Har inte tänkt på det förut, men… När jag såg Tomb Raider - filmen - igår kunde jag inte tänka på annat än hur löjlig Angelina Jolie måste känna sig i varje scen med de där strutarna till fejkbröst framtill på t-shirten. Jag vred mig av förlägenhet å hennes vägnar. Det såg så otroligt fånigt ut. (Undrar vad Trinny & Susannah hade sagt om det.)

- Testa att söka digitala lärresurser med Myndigheten för skolutvecklings nya metasöktjänst Spindeln.

Spindeln är en söktjänst för elever och lärare. Tanken med den är att det ska bli lätt att söka och hitta digitalt material för skolarbete.

Läs mer om Spindeln >>

- Om användargenererat innehåll. iLibrarian hade i förra veckan ett bra och sammanfattande inlägg om en användarundersökning som gjorts kring frågan om vad olika grupper av människor gör på nätet. Det visar sig att en fjärdedel av alla vuxna som är nätanvändare själva skapar innehåll på nätet (bloggar, lägger upp filmer, bilder, etc.). Drygt hälften av alla nätanvändare konsumerar användargenererat innehåll (och av dem är det alltså knappt hälften som skapar eget innehåll). Ungefär hälften av dessa användare är i åldern 18-34 år. Utifrån sådana här siffror kan man undra om användargenererat innehåll verkligen är en så stor grej. Men det man inte ska glömma är väl att det är de unga som står för det här beteendet. Därför är det troligt att fenomenet växer, eller åtminstone är här för att stanna.

På måndag är det premiär för en ny databas inom Alex onlines ramar. BTJ Förlag utökar databasen med boktips från alla sina fantastiska tipsböcker. Man kommer att kunna söka på genrer, åldrar och allt möjligt. En guldgruva, eller hur? Håll utkik på BTJ Förlag och i Alex.

Uppdatering 2/11: NU finns erbjudandet här.

Mitt favoritprogram på datorn hemma är Photoshop. När jag äntligen började förstå hur man kunde använda ett bildprogram, så öppnades dörren till en ny värld. Trots att jag är på nybörjarnivå fortfarande, så finns det sätt att förbättra bilder som har ett rätt dåligt utgångsläge. Jag använder aldrig blixt när jag fotar, därför att jag har ett verktyg i Photoshop för att ljusa upp bilderna och ta bort brus. Istället tar jag jättemånga bilder och slipper den “platta” blixteffekten. Den som har lärt mig mest om detta är Jojo, kolla hennes superfina blogg. Kolla också Tomas (Jojos kille) jättefina blogg med många bilder och serier.

I slutet av veckan kom nya numret av Internetworld (9:2007), som jag har börjat läsa lite mer regelbundet på sista tiden (därför att jag prenumererar nu…). Där finns alltid något som känns väldigt läsbart och i det här numret fastnade jag bland annat för artikeln om Google Adwords, som jag researchat kring litegrann sedan i somras. Nyckeln till att göra en lyckad sökordsmarknadsföring ligger förstås i att hitta just de där sökorden som presumtiva användare söker på och som leder till ett användade av just min tjänst (i det här fallet Fråga biblioteket). Alltså - hur hitta de där Googleanvändarna som skulle klicka på vår annons om de ser den i högerspalten på sidan? Det är inte helt lätt när man har en tjänst som handlar om att man kan fråga om “vad somhelst” och som inte erbjuder en tydlig vara - exempelvis möbler, kläder eller husdjursartiklar.

SvD kör idag lite på samma linje i Närlingslivsbilagan. Yrke : sökredaktör handlar också om sökordsmarknadsföring, men utifrån sökordsoptimering på den egna webbplatsen. (Sökredaktör låter förresten som en utmärkt alternativ arbetsmarknad för bibliotekarier.) Det handlar helt enkelt om att sätta rätt metadata på sidorna. Ett exempel som nämns är att när The Times ändrade en rubriksättning från “Britney” till “Britney Spears” så ökade besöken via sökmotorer på sajten med 21 procent på en månad. Så nog har det betydelse alltid.

Avslutar återigen med en PS:ad bild av Greta!

En lite skrämmande(?), men inspirerande, föreläsning gav Karen Blakeman som är expert på  sökverktyg och sedan många år driver ett nyhetsbrev för informationssökning på nätet.

Föreläsningen handlade mycket om hur våra sökverkyg kartlägger oss och våra vanor, oavsett om vi är medvetna om det eller ej.  Dessutom fungerar sökverktygen på olika sätt beroende på när och var vi söker, även om vi gör exakt samma sökning i t ex Google. Intressant var också att Google i olika länder ofta placerar respektive lands Wikipedia högs upp i resultatlistan (då träffar finns där förstås). Några punkter:

- Har man laddat hem Google desktop, ska man veta att Google kartlägger aktiviteten på datorn. T ex banktransaktioner kan sparas på ett sätt som du inte hade tänkt dig eller är medveten om. Google ser också vad du brukar söka för typ av information, och anpassar träfflistorna successivt efter det. Även andra företag, som Yahoo, gör såhär.

- Sökmotorerna anpassas efter 2.0-estetiken och blir allmer avskalade i sina gränssnitt.

- Nya möjligheter att rikta sökningar mot t ex vetenskap eller affärsverksamhet finns i sökmotorer som Yahoo.com (USA-versionen). När du söker kommer Yahoo också att ge dig förslag på hur du kan bredda eller avgränsa sökningen.

- En ny sökmotor som bygger på social networking är Baagz.com (inte tillgänglig med min webbläsare). Du skapar egna mappar med dina favoritsajter. Baagz kollar sedan igenom liknande mappar hos andra och ger dig förslag på nya sajter som du kan lägga till (som andra har gillat).

- Via Intelways kan du söka information i vilket format du önskar, t ex video, med vilken sökmotor du önskar. Du kan hoppa mellan olika sökmotorer i tjänsten, utan att behöva göra om din sökning. Känns väldigt användbar!

- Inom kort börjar (har redan börjat?) Google söka i den information du lagt in om dig själv i Facebook. Alla medlemmar har möjlighet att ställa in vilken information de vill ska visas via Googlesökningar. I alla fall jag har tagit bort möjligheten att se mitt foto. Men kan man lita på att Google håller vad de lovar?