De som engagerar sig fackligt på en arbetsplats brukar vara få, enligt min erfarenhet. Vad alla kanske inte vet är hur mycket man lär sig som lokal facklig förtroendeman om den arbetsplats där man verkar eller om hur den större organisation (t ex en kommun) som man ingår i fungerar. Dessutom får man veta en massa om vilka rättigheter man har respektive inte har som anställd.

Men facket verkar även på nationell nivå, särskilt när det handlar om frågor som rör en hel yrkeskår. Många av oss på biblioteken tillhör ett fackförbund som är yrkesinriktat, då tänker jag på DIK. Ungefär en fjärdedel av alla medlemmar i DIK är bibliotekarier och det är den största yrkesgruppen i förbundet.

Vilka frågor tycker du att DIK ska driva nationellt när det gäller oss på biblioteken och våra näraliggande institioner som t ex museer eller arkiv? Det finns chans att påverka detta på DIK:s kongress den 21-22 november. Det finns ett förslag till vilka frågor som DIK ska driva nationellt under perioden 2009-2012. Dessa frågor är:

1. Fokus på professionsfrågor
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Med kunskapspolitik som grund driva professionsfrågor som är angelägna både för arbetstagare och för andra intressenter i omvärlden.

2. Arbetslivstrygghet och löneutveckling
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Verka för en ökad lönespridning samt för att arbetslivstryggheten utvecklas och förbättras.

3. Kvalitetssäkrade utbildningar
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Intensifiera arbetet med att hitta kompletterande former för samverkan med högskolor och
universitet. Syftet är att förmedla vår kunskap om arbetsmarknaden till relevanta utbildningar för att på så sätt öka våra studentmedlemmars anställningsbarhet.

4. Chefer och ledare
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Arbeta för att vidareutveckla verksamheten så att chefer som är medlemmar i DIK får stöd och stannar i förbundet under hela sitt yrkesliv.

5. Kultur för utveckling och tillväxt
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Vara en aktiv part i det förändringsarbete som när en ny kulturpolitik utformas och stärka de kompetenser som behövs för att delta i internationellt samarbete, främst på EU-nivå.

6. Tillgänglighet till information
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Formulera en politik för frågor som gäller tillgänglighet och upphovsrätt i digital media som
överensstämmer med DIK:s professionskunnande och grundläggande värderingar.

7. Media och kommunikation
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Arbeta för att DIK ska spela en tydligare roll för medlemmar som är yrkesverksamma inom
området media och kommunikation.

Hela verksamhetsplattformen kan läsas här [pdf]. Stämmer dessa punkter med vad du tycker att DIK ska satsa på nationellt? Kontakta ditt ombud om du har synpunkter. Du kan också komma till kongressen för att lyssna.

Jag ska själv för första gången delta i kongressen. Det ska bli spännande att se hur det går till. Inte minst är jag lite nervös eftersom jag står på listan att bli invald i förbundsstyrelsen.

En Dik-dik är en pytteliten antilop!

Nästa del i min serie om bibliotekarie 2.0-manifestet kommer nu. Jag har valt att bunta ihop några punkter som handlar om svårigheterna med förändringsarbete.

I will not be defensive about my library, but will look clearly at its situation and make an honest assessment about what can be accomplished.

I will become an active participant in moving my library forward.

I will recognize that libraries change slowly, and will work with my colleagues to expedite our responsiveness to change.

Balansen mellan förändringsvilja och förståelsen för att förändring kan ta tid och att människor behöver olika mycket tid på sig är svår. Både för den som står vid ”the edge” och otåligt vill dra vidare framåt och för den som känner att nya tankar och arbetssätt känns både ovant och omotiverat.

Exempel i vardagen:

Vad KAN göras? Kanske är biblioteket fast i en webbstruktur där kommunens it-avdelning regerar ohotad. Och vi har antagligen inga pengar. Vi kanske inte kan göra så mycket med bibliotekets webbplats just nu, men kan vi använda oss mer av externa verktyg istället, som sociala medier?

Hur kan just jag bidra i det här arbetet? Det handlar om att använda personliga kunskaper och intressen på ett sätt som berikar biblioteket och mötet med dess målgrupper.

Att vara bibliotekarie (eller arbeta på bibliotek) innebär att vara nyfiken (det fastslogs(?) i ett tidigare inlägg i den här bloggen). Den som är nyfiken är vaken för förändringar i omvärlden som gör att också biblioteket behöver förändras. Vad kan vi göra för att alla som arbetar på biblioteket ska bli delaktiga i utvecklingen av det? Måste alla vara delaktiga? Vad är miniminivån för vad alla  behöver kunna?

Den som vill förändra behöver förstå att förändring, i meningen att alla är med på tåget,  går långsamt och anpassa sitt arbetssätt efter det. Att förstå långsamheten är också en viktig del av kunskapen om förändring. Det betyder inte att alla ska hålla samma tempo eller göra samma saker. Men om vi ska arbeta mot gemensamma mål behöver vi samarbeta i personalgrupperna. Särskilt om vi vill få bestående resultat.

Så tänker i alla fall jag utifrån de tre punkterna. Det slår mig också att jag uppfattar många av punkterna i manifestet som väldigt lika varandra.

Ta del av hela serien om A Librarian’s 2.0 Manifesto.

Det finns en hel del skrivet på nätet om hur man kan använda Twitter för att bevaka och dokumentera konferenser. På mitt jobb ordnar vi många konferenser och studiedagar. Ofta uppmanar vi deltagarna att twittra och tillhandahåller en särskild hashtag (#) för detta ändamål. Att ta del av vad deltagare tycker och finner intressant är ovärderligt för oss som arrangörer. Och säkert också för andra deltagare och icke-deltagare.

Men – problem hopar sig vid vår horisont! Dert visar sig nämligen att tweets bara går att söka på, dvs. sparas, i ungefär en vecka (några dagar till eller från). Vi som arbetar långsiktigt med dokumentation och utvärdering, hur ska vi hantera den flyktiga Twitterinformationen? Den känns ändå viktigt att kunna ta del av, kanske flera månader efter att ett evenemang har ägt rum.

Jag ställde frågor kring detta på Twitter/Facebook och fick tips av Henri, Librarianishish: En lösning kan vara Tweet Scan Backup. Här kan man spara tweets från konton som man själv anger, kanske ffa sitt eget konto.

”Problemet” med konferenser är förstås att väldigt många twittrar och att det då blir svårt att spara på just detta vis. Jag har inte hittat några alternativa sätt att spara tweets, om man inte gör det på egen server i någon form. Är det bara att acceptera att det som skapas i twitter är ytterst förgängligt? Eller hur gör man? Vad är det som vi inte har begripit?

För vår del blir det förmodligen så att vi kopierar över konferenstweets till ett vanligt worddokument eller liknande och sedan sparar på egen server, alt. publicerar i html på vår egen webbplats (hur blir det då med upphovsrätten förresten)?

Det här ”problemet” måste väl fler ha?

Nu ska jag läsa The complete guide to Twitter och kontemplera över om jag är en person som försöker tvinga ett 1.0-tänkande på ett 2.0-verktyg.

Jag tror, eller vet snarare, att man på många håll på biblioteken runtom i landet funderar som bäst på bibliotekets nätnärvaro – vad man ska göra och hur man ska förhålla sig. Det verkar viktigt att följa med de nya medierna, att ta tillvara nya möjligheter till t ex marknadsföring som ges. Men precis som i företagsvärlden är man på de flesta håll i biblioteksvärlden osäker på hur man ska gå tillväga. Det handlar om att ta ställning till flera saker:

• Om vi får en ökad nätnärvaro, kräver det då att någon annan del av vår verksamhet behöver minska? (t ex tidsresurser)
• Vem eller vilka i personalgruppen har kompetens att arbeta effektivt med  sociala medier?
• Vad vill vi uppnå med bibliotekets nätnärvaro? (avstämning mot biblioteksplan)
• Vilka målgrupper vill vi nå och vilka har vi chans att nå? (var finns våra potentiella användare?)
• Vilka verktyg ska vi använda oss av? (blogg, facebook, Twitter, egen webbplats etc etc…)

Jag vet inte om man kan säga att det har klarnat på sista tiden vad gäller hur man kan arbeta med dessa frågor, men några konkreta exempel och texter finns det nu som man kan ta del av. Ganska många har prövat sig fram under en tid och kan dra slutsatser av sitt arbete.

Ett exempel som jag tidigare har nämnt är Elin Nord och Siska Humlesjö i Göteborg Varför bloggar vi?. Nu är det ju inte bara blogg som Elin & Siska använder sig av, utan en kedja av sociala medier där också Facebook och Twitter är viktiga redskap, men där kopplingen till den fysiska verkligheten också är påtaglig. Det händer saker både på biblioteket och i den virtuella närvaron, vilket skapar trovärdighet för båda aspekterna, enligt mig.

I somras kom en magisteruppsats som heter Folkbibliotekets plats i den sociala webbmiljön: En undersökning med fokus på litteraturförmedling och läsfrämjande. Uppsatsen handlar framförallt om bibliotekens bokbloggar och den ställer en rad frågor om bibliotekens bloggnärvaro. Vem är det egentligen som tar del av alla bloggade boktips? Är det de målgrupper som man från bibliotekets håll har tänkt sig och hur många läsare är det egentligen? Är det inte så att en bokblogg hålls igång mest för att bibliotekarier tycker att det är så kul att skriva boktips? En utmanande fråga kanske (ställd av mig med bakgrund i uppsatsen). Används arbetstiden effektivt?

Läs på bloggen Nyttovärdering av bibliotek om Att mäta sociala mediers effekt. (Obs, glöm inte att se hela ppt-presentationen!)

Jag tror själv att många bibliotek skulle kunna vinna på att använda de sociala medierna mer effektivt. Mycket innehåll går att återanvända genom att koppla ihop olika kanaler. Till exempel på det sätt som Elin & Siska har gjort. De flesta tjänster går att koppla till varandra, så att ett innehåll automatiskt skickas från en blogg till Twitter, till Facebook, till FriendFeed, etc. Det är arbetsbesparande och skapar större räckvidd.

Den viktigaste frågan är ändå: vad vill vi? Är det marknadsföring och ökad användning av bibliotekets resurser som vi eftersträvar, eller att skapa ett personligt biblioteksansikte gentemot vår användare, eller vill vi verka på den demokratiska arenan och genom samtal och kunskapsspridning bidra till ett bättre samhälle? Hursomhelst, det är frågor man behöver fundera över vid någon tidpunkt. Man behöver också fundera över hur man kan mäta resultatet av de aktiviteter som man väljer att genomföra.

Det finns en grupp på BiblFeed, som delvis kommer in på de här frågorna, genom att man diskuterar ffa fortbildning i webb 2.0 av bibliotekspersonal. Det är gruppen 23/10 saker. Pedagogik. Grunden till att kunna använda sig obehindrat av olika verktyg är förstås att man känner sig bekväm med dem. Ju skickligare man kan hantera ett verktyg, ju fler användningsmöjligheter upptäcker man förmodligen också. Jag slår gärna ett slag för privat användande av sociala medier när det gäller bibliotekspersonal. Några råd:

• Ha kul!
• Arbeta tillsammans!
• Var nyfiken!

Uppdatering:  Strategic Librarian har också skrivit om ämnet, men utifrån perspektivet företagsbibliotek.

Uppdatering 4/11: Jag kommer gärna till er som arbetar på folk/gymnasiebibliotek i Stockholms län och pratar mer om de här frågorna, tillsammans med er. Det ingår i jobbet. Kontakta mig i så fall på jobbmejl anna-stina.axelsson[at]kultur.stockholm.se

Mysigt med kaffe, böcker och 1920-30-talsmiljö? Den 11 november och 2 december vid lunchtid går det bra att få kaffe med 7 sorters författare på Stockholms stadsbibliotek.

Klicka på affischen för att skriva ut den. Visst gör de snygga affischer på Stockholms stadsbibliotek?

Kommande evenemang på Stockholms stadsbibliotek. Karolina Ramqvist som just fått tidningen Vis litteraturpris kommer till biblioteket den 11 november! Då får man bland annat veta mer om hennes själsfrände.

Om du klickar på affischen kan du skriva ut den.

Varför inte låta en serietecknare designa en tillbyggnad till Stockholms stadsbibliotek? Det skulle i alla fall bli kreativt och utmanande. Den alltid lika strålande Knut Larsson har ett förslag. Titta på skisserna i hans blogg.  De bygger på principen ”ännu mer av det vi känner till” och det borde ju faktiskt tilltala många nej-sägare, såväl som oss som gärna vill se ett funktionellt bibliotek. Heja!

På väg från en sammankomst på arbetet imorse diskuterade jag med en kollega. Vad är viktigast när man arbetar som bibliotekarie, vilka egenskaper krävs för att resultatet av arbetet blir någonting bra och lyckat? Vi enades om att nyfikenhet är en av de viktigaste egenskaperna man kan ha.

Nyfikenheten driver dig framåt och även om du inte kan allt, så strävar du efter att ta reda på hur saker och ting ligger till. Även om det var längesedan du fick din formella utbildning, lär du dig hela tiden nytt om du är nyfiken.

Att vara nyfiken på andra människor ingår i det här. I våras var jag med och arrangerade konferensen Den kommunikativa bibliotekarien. Kan du vara kommunikativ gentemot andra människor om du inte är nyfiken?

Kan du ens ha roligt på jobbet om du inte är nyfiken på vad dagen ska föra med sig? Stefan Einhorn skriver:

Problemet med det samhälle vi lever i är inte att det finns för mycket nyfikenhet. Problemet är att det finns alldeles för lite.

Du som läser, vad tror du själv om nyfikenhetens relevans för biblioteksarbetet?

På Stockholms stadsbibliotek pågår projekt Långa svansen, som bland annat har som huvudsyfte att lyfta fram bibliotekets glömda litteratur. Det är ett intressant projekt ur flera aspekter, tycker jag. Bland annat försöker man sig på att arbeta i så många olika dimensioner som möjligt:

• Man ordnar författarprogram, där aktuella författare lyfter fram en gammal ”själsfrände” ur bibliotekets magasin.
• Eftersom man fokuserar de ”gamla” böckerna från 1930-talet, har man gjort en ”30-talshörna” i det fysiska biblioteket, med möblering som ger tidskänsla. Och med skyltning av böcker.
• På bloggen Långa svansen skriver man om 30-talslitteraturen och om bibliotekets evenemang.
• Förstarader ur de gamla böckerna Twittras regelbundet med länk till katalogposten.

Jag hoppas att jag fick med det mesta här. Projektet är exempel på ett intelligent sätt att lyfta fram de mindre uppmärksammade böckerna med hjälp av ny teknik och moderna författare. Och samtidigt koppla virtuellt och fysiskt. I sig är det inte svårt, det gäller bara att ha idéerna. Jag hoppas att många kan hämta inspiration här och kanske göra något liknande på sina bibliotek.

Vad är det egentligen vi ska använda bloggar och Twitter till på biblioteken och när är det intressant för våra målgrupper att ta del av allt vi sänder ut? Vad är bibliotekets uppdrag, kanske till skillnad från bokhandeln? Hur får vi det vi gör - program, boktips m m - att hänga samman, och inte bli till spridda skurar?

Någon dag ska jag ta mig ner och fota 30-talshörnan. Tillsvidare en mer allmän stadsbiblioteksbild.

I november blir det mycket att göra, precis som det har varit i oktober, september, osv… Jag kommer att delta i InfoTrender för första gången och roligt nog ska jag själv få prata. Till exempel med er som kommer dit. Det jag vill diskutera är framförallt Fråga bibliotekets i dagsläget oklara framtid. Många idéer finns om hur en virtuell referenstjänst för nationella målgrupper skulle kunna se ut och fungera. Jag tror och hoppas att det finns fler än jag och mina närmaste medarbetare som är intresserade av frågan! Det handlar ju t ex om vilken bild av bibliotek som vi vill ge till människorna och vad biblioteken vill uppnå tillsammans.

I övrigt ska det bli spännande att lyssna till övriga föredragshållare: Pelle Snickars, Stefan Pålsson, Elena Maceviciute, Joakim Jardenberg, Peter Alsbjer, Linnea Sjögren, Annsofie Oscarsson och Peter Almerud. Dessutom streamad föreläsning av Leo Babauta. Hoppas vi ses där!