Chick lit’ens potentiella radikalitet

Jag läste ett inlägg om chick lit En annan sida och upplevde en omedelbar chick lit-abstinens! Hur kan  det komma sig att jag till exempel ännu inte införskaffat Mats Strandbergs nya roman? En sommar utan chick lit, nej det är otänkbart.

Trots att jag kallar mig feminist väljer jag att se de positiva delarna i chick lit’en. Ofta handlar de faktiskt om personlig utveckling och om hur det är möjligt att få både lycka, karriär och en bra relation. Visst följer böckerna en stereotyp mall, men det gör alla typer av genrelitteratur. Visst beskriver chick lit relativt stereotypa könsroller, men just nu kan jag faktiskt inte komma på någon annan litteratur som jag nyligen läst, som INTE gör det.

Tolkningen måste ju också ligga hos mig som läsare. Jag kan själv hitta de inslag som till exempel bryter mot normen ellet mot underordningen. Man behöver faktiskt inte ens leta efter dem, eftersom ”hjältinnorna” hittar sin väg på egen hand och som bonus också får en trevlig man.

Ursäkta, nu måste jag springa ner till min lokala bokhandlare.

Annonser