Reproducerad misogyni

Jag sitter med en bok som jag nyligen fått mig tillsänd. Den heter 100 mästare och deras bästa verk : 10 tio-i-topplistor i odödlig litteratur, av Christian Peters, läs förlagsinformationen här [pdf]. Om jag hade vetat mer om den hade jag inte börjat bläddra i den strax innan jag skulle somna igår kväll. För den fick mitt blod att sjuda. På ett dåligt sätt.

Ganska snabbt upptäckte jag att det inte finns några kvinnor på Peters listor. När jag till slut räknade ordentligt hittade jag 7 kvinnor. Alltså – av 100. Peters förklaring till hur listan satts samman finns på bokens baksida:

Den rangordning jag bjuder ut här är den som fackfolk i hela västvärlden tillämpar utan att uttala den.

Och därigenom har författaren reproducerat den misogyni som hittills har genomsyrat de flesta kanonlistor i litteraturhistorien. Hur Peters har sorterat både läsning av litteratur och litteraturvetare framgår än tydligare i detta påstående:

Hur kan jag vara säker på att de 100 bästa är med här? Det är bara att öppna boken och lära känna mästarna. Sedan läser du deras bästa verk som också är listade här. När du gjort det kommer du att hålla med mig.

Är det här ett skämt? Är det här ett försök att sticka ut hakan? Som Trist Feminist skulle jag aldrig ge den här boken till någon låntagare som letar klassiker, listan över dessa författare finns förresten redan i vilken litteraturhistoria som helst (Nordisk Kvinnolitteraturhistoria undantagen). Detta är ju den rangordning som hela västvärlden tillämpar, som sagt.

Signe har redan börjat sammanställa en alternativ lista på sin blogg. Det kanske var meningen med 100 mästare… att stimulera till litteraturdebatt? Jag har i alla fall svårt att hitta någon annan poäng med den.

Advertisements

4 thoughts on “Reproducerad misogyni

  1. Jag håller med dej…Man blir så trött.
    Horace, Christian och historiens alla manipulatörer. Släng er i väggen!
    M. Duras, E. Morante, V. Benedictsson, S. Lidman osv osv.

  2. Med i och för sig flera lysande undantag tycker jag dock att manliga författre både skrev och skriver bättre och är roligare än kvinnliga. Männen tar sig tid.

    Peters utmärkta lilla bok anser jag bekräftar detta på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Kommentarer inaktiverade.