Ett hån mot oss pendlare

Det här inlägget handlar inte om bibliotek, men det handlar om mig och hundratals (kanske tusentals) andra personer som varje dag är beroende av SJ för att ta oss till våra arbeten.

I dagens DN Debatt skriver Ulf Adelsohn och Jan Forsberg, styrelseordförande resp. vd för SJ, att den kommersiella järnvägen i Svergie hotas av orättvis konkurrens från utlandet. Deras argumentation bygger på hur välskött och välfungerande SJ är idag. Bland annat skriver de:

SJ utvecklar tåget. Vi investerar i nya tåg, installerar Internet och mobiltäckning, erbjuder service som kundprogram och restidsgaranti, utvecklar mat- och dryckkoncept tillsammans med förbättrad åkkomfort. Investeringarna bekostas av biljettintäkter.
– – –
Det här har gett oss fler resenärer och en god lönsamhet. För att bli en kommersiell aktör på marknaden krävs kompetens och erfarenhet. Det har SJ skaffat genom att på tre år ta företaget från konkurshot till ett mycket lönsamt och stabilt järnvägsbolag. SJ har i dag en tillströmning av resenärer som är tre gånger så stor som resemarknaden generellt.

Denna debattartikel känner jag som en direkt utmaning mot pendlarnas goda vilja. SJ:s lednings och min verklighetsuppfattning går radikalt isär. I den verklighet med SJ som jag får uppleva varje dag på sträckan mellan Enköping och Stockholm, finns ingenting av åkkomfort eller service. Jag ser snarare baksidan av att SJ gått från förlust till vinst på några få år.

Regeln är att runt 100 personer på varje tågavgång på morgnarna kl 06.40, 07.11 samt 07.41 står upp i tåget, som redan är fullsatt från Västerås. Att stå eller sitta i 45 minuter på det smutsiga golvet är hårda bud för den som är äldre, gravid eller helt enkelt behöver jobba på sin pendlarsträcka varje dag. Och det blir bara värre hela tiden. Tågpersonalens stående svar till de allt ifrån lätt irriterade till fly förbannade pendlarna är ”vagnbrist”. Det rimmar illa med ledningens ”satsning på nya tåg”.

Själv har jag numera lärt mig att resignera, eftersom aggression knappast är ett bra och hälsosamt sätt att börja dagen. Denna vardag med SJ handlar om att företaget över huvud taget inte kan hantera pendlingstrafik. Antalet stockholmare som flyttar ut och mälardalsbor som pendlar till huvustaden ökar ständigt. Det gör att tågen överfylls, och SJ har varken förmåga eller ambition(?) att hänga med i tempot. Det är detta som ”tillströmning av resenärer som är tre gånger så stor som resemarknaden generellt” handlar om i praktiken. Vi resenärer betalar på flera sätt för SJ ökade lönsamhet.

Mitt och sambons sätt att lösa problemet är ett köpa en lägenhet inom t-banesystemet. Vi älskar Enköping, men tyvärr, det är inte värt priset. En vinter till får vi stå ut, men sedan är det ajöss SJ. Det antal tusenlappar vi båda lägger varje månad på pendling täcker dessutom halva boendekostnaden för en nybyggd bostadsrätt inom t-banesystemet. Varför då trängas för pengarna?

Jag kan inte rekommendera någon att flytta ut till ”landet” för att börja pendla. Och det är jag verkligen ledsen för.

Annonser