GI-metoden beforskad

Läser i dagens SvD att man nu gjort en första analys och sammanställning av jämförande studier som gäller olika bantningsmetoder. Och GI-metoden är den som visar sig vara effektivast.

Det har länge funnits delade åsikter om metoden, mycket beroende på att forskning kring den har saknats. Därför var det tacksamt att använda tidskriftsartiklar om GI-metoden när jag gjorde lite källkritiska övningar med elever på naturprogrammet. Jag arbetade ju tills i våras som gymnasiebibliotekarie.

Vi använde oss av något vi kallar tidskriftsklubben och i korthet gick det till såhär: Eleverna fick läsa två artiklar om GI-metoden, en från en populärtidskrift (Hälsa) och en från en facktidskrift (Läkartidningen). Några elever fick göra en liten förstudie kring artiklarna, deras författare och tidskrifterna. Sedan fick eleverna diskutera artiklarna i grupper. Det var lite trixigt det där med källkritiken! Det behöver inte alltid vara så att den tidskrift/artikel/ författare, som ger det mest seriösa intrycket, har absolut ”rätt”. Och i det här fallet saknades ju forskning, vilket resulterade i en mängd tyckanden i båda artiklarna.

Det var en ganska rolig övning att göra med de här eleverna! På ”natur” är man väldigt mån om att vara duktig och göra rätt. I det här fallet var det väldigt svårt för dem, och jag tror att det gav flera en tankeställare.

På mig personligen vet jag att GI-metoden funkar, men det är en annan historia…

Bilden: Vår katt är intresserad av matlagning.

Anm: Tidskriftsklubben finns beskriven i boken Tänk om…! Pedagogiska metoder i biblioteket. Vi använde en modifierad version.

Advertisements

8 thoughts on “GI-metoden beforskad

  1. Men NEJ! Metaanalysen som de här Cochrane-forskarna har gjort är inte tagna från studier på vanliga friska individer utan folk med störd insulinkänslighet och metabolt syndrom! De utförliga studier som på friska individer angående glykemiskt index har uteslutande visat att det GI-värdet på enskilda livsmedel har NOLL betydelse för både måltidens totala gi-värde och inte heller inverkar på viktnedgång etc etc.. Hur svårt är detta att fatta?

    Allt känns som en stor konspiration när det gäller näringslära postat av kvällstidningar och gi-föreningar. Det beror helt och hållet på ekonomiska faktorer.

    Tilläggas bör att anledningen att gi-metoden hjälper dess anhängare att gå ner i vikt är pga sammanträffandet att de flesta livsmedel med lågt gi-värde även har hög energitäthet och ger hög mättnadskänsla, men det finns undantag även där. I det stora hela så äter ofta gi-anhängaren bättre när han/hon börjar äta efter metoden men det har ju inget att göra med gi-värdet på livsmedlerna. Varför inte bara lära sig klassisk näringslära istället, det hela handlar ju om energi in – energi ut.

    Lite off-topic men det samma gäller kvällstidningarnas konspiration mot sötningsmedel.. SJUKT! Här påstås det och man försöker vinkla det som att sötningsmedlet i fråga ger insulinpåslag, viktökning etc. Men det är precis vad som man utförligt studerat och fått fram att det INTE gör.

    Kvällstidningarna kommer fortsätta hyra in kvasivetenskapliga ”experter” och yrar till felaktiga och vinklade artiklar. Det som irreterar mig angående det är att man lurar så stor del av befolkningen som inte själv kollar upp fakta utan godtroget tror på allt som står i tidningen.

    Förslag till kvällsblaskorna: Lär ut klassisk näringslära istället för allt svammel om mirakelmetoder.

  2. Själv blir jag smal när jag inte trycker i mig stora mänder ris eller pasta, men det kan ju bero på dels att jag äter mindre, dels äter enligt tallriksmodellen, som är min egen favoritmetod. Jag tycker det är bra med en debatt kring olika metoder och föralldel en debatt om bantning i sig.

  3. Jag har försökt gå ner i vikt länge, och GI-metoden är den enda metod som verkligen fungerat bra för mig. Det bästa är att man ser resultat så snabbt.

Kommentarer inaktiverade.