Taxi Driver

Jag ser fram emot att läsa Alexandra Pascalidous nya bok Taxi, recension i SvD och Aftonbladet. Hennes självbiografi Bortom mammas gata gillade jag mycket. Hon hade ett direkt sätt att uttrycka sig och hennes erfarenheter var av det slaget som är fängslande att läsa om. Hon är något av ett maskrosbarn, en invandrartjej som på ren vilja – och naturligtvis begåvning – tagit sig fram i mediesverige. Hon har både hotats och hånats, kanske därför att människor retar sig på hennes oförvägna attityd.

Det slumpade sig så att jag läste Bortom mammas gata just efter jag läst Jag bröt med nazismen av Dennis Persson (mars-april 2002). Oberoende av varandra beskriver de två författarna ”incidenten” med de nazistiska hotbilderna utanför Pascalidous lägenhetsdörr (januari 1998). Skillnaden var att Persson var förövaren – om än på annans uppdrag – och Pascalidou offret. Den kombinerade läsningen av de två böckerna gav en nästan kuslig känsla av att själv ha varit närvarande vid händelsen.

Alexandra Pascalidou är beundransvärd, tycker jag kort och gott, och det är roligt att hon ger ut en ny bok.