Om regeringen, kommunismen och skolbiblioteken

Forum för levande historiaDet har varit en intensiv, för att inte säga hätsk, debatt i media sedan två gymnasiebibliotekarier gick ut i BBL och deklarerade att en högervriden skrift om kommunismens brott inte kommer över tröskeln i deras skolbibliotek. De två gymnasiebibliotekarierna har blivit starkt kritiserade från höger, men har också försvarats, av bl a Åsa Linderborg i Aftonbladet.

Jag kan förstå bibliotekariernas ståndpunkt. Uppenbart tendentiösa skrifter kräver en speciell hantering om de ska finnas i ett skolbibliotek, dvs fungera som läromedel. Samtidigt är det viktigt att historien kan speglas från olika perspektiv.

I princip är skolan statligt styrd, så det faktum att staten vill påverka vad eleverna ska lära sig är egentligen inte konstigare än att Björklund vill införa en regelstyrd skola. Jag tror man måste göra skillnad på var en sådan skift ska publiceras, är det i ett land med demokratiskt styrelseskick eller i en totalitär stat? Och vad är det egentligen för typ av skift – en propagandapamflett eller en förhållandevis objektiv skildring av ett historiskt skeende, som kunde författas på vilken svensk historisk universitetsinstitution som helst?

När Forum för levande historia för ett antal år sedan fick i uppdrag av regeringen att skriva för skolbarn om förintelsen, resulterade det i Om detta må ni berätta… , en bok som sedan fungerade som ett läromedel i de flesta svenska skolor. På mitt skolbibliotek hade vi 8 ex av ”Om detta må ni berätta..” ute i hyllan för utlån direkt till eleverna. Vi hade också flera kartonger i förrådet med exemplar till lärare som ville använda skriften i helklass. Skriften var en del i en större kampanj för upplysning kring förintelsen som regeringen drev, och bakgrunden var att svenska skolbarn enligt en undersökning var okunniga om vad som hände under andra världskriget. Vad jag minns fanns det ingen på min skola som ifrågasatte att vi använde ”Om detta må ni berätta..” med hänvisning till att det var statlig propaganda.

Därför har jag nu också svårt att förstå stormen kring den blivande skriften om kommunismens brott. Särskilt efter att ha läst Eskil Francks artikel i SvD idag. Personligen känner jag ett stort förtroende för att kommunismens folkmord kan granskas på ett sakligt sätt av Forum för levande historia. Jag upplever att det kan vara rättfärdigat att skriva om dessa historiska händelser specifikt, i ett läromedel som kan  användas i svenska skolor.

Det finns flera skäl till att uppmärksamma kommunismens brott mot mänskligheten i historieundervisningen. Och de är i stort sett desamma som gäller för förintelsen: Vi får inte glömma att det har hänt, vi får inte tro att det inte kan hända igen, vi behöver lära oss mer om de mekanismer som kan leda till så avskyvärda brott och vi får inte glömma dem som drabbades.

Själv är jag barnbarnsbarn till en av dem som försvann i Stalins arbetsläger på 1930-talet. Att förneka de brott som han utsattes för skulle för mig vara som att förringa min egen historia. Det finns en del finländare i Sverige och även svenskar som har en liknande historia. Precis som det finns många barn och barnbarn till koncentrationslägerfångar i Sverige. Jag vill gärna se vad Forum för levande historia kommer att skriva. Först därefter kan det bedömas om skriften ska in på skolbiblioteken eller inte.

Material om kommunistiska regimers brott mot mänskliga rättigheter finns dessutom redan här.

Annonser

6 thoughts on “Om regeringen, kommunismen och skolbiblioteken

  1. Kommunismen kom till i en tid då många länder var koloniserade (tvingades med vapen att arbeta åt militärt andra länder) De militärt starka länderna behandlande sitt eget befolkning som boskap då dessa var tvungna att arbeta utan lön åt en storgods ägare. Detta förhållandet medförde att det uppstod ett solidaritet mellan de länder som tvingades arbeta åt andra med som arbetade utan lön, där av ”proletärer i alla länder förena eder”
    Då den första i historien arbetar staten etablerades(sovjet) gav den Finland samt de Baltiska länderna friheten så att dessa kunde för första gången i historien forma sig som stater. Man skapade fred med alla granländerna och satte igång industrialiseringen av landet. Folk omflyttades då man övergick från jordbruk till utvinning av mineraler (gruvor) samt smältning av metaller tillverkning av maskiner och allt annat som industrialiseringen bär med sig.
    Den styrande eliten i Ryssland ville inte ge sig, och idéer som allas lika rätt till ett liv var inte antagbart, detta medförde att landet kastades i en inbördes krig och de västerländska kungadömena stödde Tsarens feodallister då man var räd att frihetens idéer skulle smitta de egna folken! Inbördes kriget var ett led i frihets sötma som folken bär ständigt med sig (Spartakos i Rom m.m.).
    Det är ädlare att kämpa om att utvinna jordens resurser än att te sig till krigserövringar med all den förgörelse och förnedring det för med sig. Varför hyllas kung Wasa i Sverige då han i sin tid var en rebell och hans idéer medförde i att tusentals människor dog samt Danskar i Skåne ockuperades och underkuvades?

  2. I princip finns det inget som kan ursäkta ett massdödande av människor, oavsett om de utplånas under omänskliga arbetsförållanden eller genom regelrätt krig. Jag känner till Ryssland/Sovjets historia, liksom den svenska. Och tycker fortfarande inte det är fel att upplysa om massmord, oavsett vem som står bakom.

  3. Pingback: Top Posts « WordPress.com

  4. Pingback: Historiska romaner « BiblioBuster

  5. Pingback: Maggropskänslor och sunt förnuft « BiblioBuster

Kommentarer inaktiverade.