Bibliotekariestil

Lyssnade på P1-programmet Stil med Susanne Ljung imorse, brukar göra det på lördagar. Det handlade bl a om Marimekko, designföretaget för den medelålders lite rundlagda tjejen – dvs kulturtanten. Kulturtanter (ofta bibliotekarier) får ofta utstå spott och spe för sin kläd-, hår- och glasögonstil. Och nu kom jag på varför. Programmet satte nämligen fingret på vad som är typiskt för dessa kulturtantskläder – de saknar varje uns av sexighet. Men som Marimekkos grundare tydligen uttryckt saken: – Det är inte kläderna som ska vara sexiga, det är kvinnan.

Jag gillar jag Marimekko-stilen. I inredning. Har duschdraperier med björkar, kökshanddukar och vaxduk med stora vallmoblommor. Till och med grytlappar, måste jag erkänna. Men har inte vågat mig på kläderna i någon högre grad hittills, trots att jag är bibliotekarie. Kanske har det att göra med de stora mönstren, den lite otympliga formen. Eller så är jag helt enkelt lite för 2.0 för Marimekko? Jag menar, där handlar det ju om att spola den traditionella bibliotekarielooken? Det har jag i alla fall hört att 2.0 kan handla om. Men i slutändan handlar det nog ändå om vad man vill identifiera sig med.

Advertisements

3 thoughts on “Bibliotekariestil

  1. Jag har precis köpt en ny kjol från Marimekko! Jag har väldigt svårt för det där att kläder ska se sexiga ut – jag vill verkligen INTE se sexig ut. Gärna snygg, men… Så det känns tryggt att jag köpt en certifierat osexig kjol!!

  2. Jag har också lite svårt att se varför just bibliotekarier behöver se sexiga ut! Kanske är det för att många tror att vi är så tråkiga och att en lite spännande attityd skulle pigga upp det hela.

    Apropå Gudrun Sjödén, jag tror hon hamnar i samma kategori som Marimekko. Ett av mina favvoplagg just nu kommer från Gudrun S. 😉

Kommentarer inaktiverade.