Om detta vore världens sista roman

… skulle läget kännas trist. Nyligen Augustnominerade Världens sista roman av Daniel Sjölin har jag haft för avsikt att läsa sedan den kom ut i somras. Nu har jag läst den, äntligen fått det gjort (jag fick låna den från Bokbåtens bestånd, den blev tydligen inte utlånad).

Daniel Sjölin har en otrolig språklig förmåga, och det är hans storhet förstås. Bitvis är Världens sista roman väldigt rolig att läsa, särskilt i de avsnitt där den dementa och alkoholiserade mamman får utgjuta sig i obegripliga tirader.

Efter att ha läst ut boken undrar jag ändå om Sjölin har så mycket att säga, eller om det mest handlar om ATT han vill säga något. Hela historien berättas med ett slags ironisk distans, huvudfiguren Daniel Sjölin raljerar över sig själv. Därmed raljerar han också över sin svåra uppväxt, vilken tydligen har gjort honom till den han är idag, dvs en alkoholiserad narcissist. Inte för ett ögonblick kan man tro att den fiktive Sjölin har något gemensamt med den verklige personen. Men det kanske kan har, även om det är ganska ointressant. Visst kan man förstå att någon som växer upp under svåra förhållanden, övergrepp, etc. också får det svårt som vuxen, men…

Kanske hade jag förväntat mig mer. Augustnominerad, svårläst och allt.

Advertisements

3 thoughts on “Om detta vore världens sista roman

  1. Din recension är alldeles så kylig som jag önskar att min hade varit på bokrecension.se

    Jag erkänner att jag har problem med vissa böcker, som själv författande.

  2. Tycker boken är riktigt bra, är på vippen att läsa ut den precis. Tycker att det både är budskap och innehåll i boken, handlingen är visserligen kryptiskt konstruerad men ändå finns den.

Kommentarer inaktiverade.