Uthämtat

Och idag kunde jag äntligen hämta ut mitt Människohamn-paket från den lokala pyttelilla servicebutiken. Den stora frågan är – vågar jag läsa på en gång eller ska jag vänta? Den låter ju väldigt otäck:

”Pappa, vad är det där? På isen?”
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn. (Källa Ordfront)

Medan jag funderar tittar jag på filmen om boken, som John Ajvide Lindqvist själv har gjort. Författaren verkar överhuvudtaget inte alls ha något emot att berätta om sina böcker, hur han har tänkt och vad han egentligen menar. Jag tycker han är ovanligt tydlig med det jämfört med andra författare. Det ligger något slags status i att vara lite mystisk. Eller håller det på att bli tvärtom, med alla uttömmande bekännelser som vi fått ta del av de senaste åren?

Advertisements