RFID på tapeten i EU

Vår högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg ledde igår en diskussion om IT-forskning som involverade europeiska forskningsministrar. Det verkar som om RFID-tekniken aktualiseras i debatten igen. Det känns underligt nog som ett naturligt led efter FRA-problematiken (se inlägg i Kulturbloggen idag), och andra liknande frågor som nyligen varit aktuella i Sverige och EU. Jag tar mig friheten att citera ur pressmeddelandet:

En av de frågor som diskuterades var Radio Frequency Identification (RFID). Det är en teknik för att läsa och lagra information på avstånd från små kombinerade radiosändare/-mottagare och minnen. Denna teknik används bland annat i busskort, transpondrar, vid stöldskyddsmärkning och i logistikkedjor. Den monteras också i bilar. En effekt av tekniken är att det är möjligt att följa hur en individ eller ett föremål har rört sig.

– RFID-chips använder man bland annat i logistikkedjor för att hålla reda på varor, men egentligen kan man spåra vad som helst. Konsumenten har i princip ingen möjlighet att själv kontrollera vilken information man bär på och vilket sätt den avläses. Det är en teknik med mycket stora möjligheter, men den innebär också mycket stora risker för den personliga integriteten, säger Lars Leijonborg.

– Jag har idag lett en diskussion om IT-forskning med mina europeiska kollegor och där har jag poängterat att det är dags att ställa krav på hur RFID-tekniken används. Det finns en hel del EU-finansierad forskning om hur RFID- chips, men mycket lite forskning om vad det kommer att innebära för den personliga integriteten, säger Leijonborg.

Lars Leijonborg begärde att ett stycke om integritet skulle föras in i mötets slutkommuniké, vilket bifölls.

Är RFID ett integritetsproblem? Debatt har tidigare förts i Biblioteksbladet, se nr 7:2006 s. 3, nr 9:2006 s. 17 & 21 och nr 10:2006 s. 30, [pdf-format]. Bör biblioteken utarbeta en särskild RFID-policy?

Annonser