Är bibliotekens referensarbete en dinosaurie?

Och då menar jag förstås en oanpasslig kolloss, på väg att dö ut. Det vore så enkelt att svara ett rakt Ja, eller Nej på den frågan, utan att förklara sig. Men så får man förstås inte göra. Man måste som alltid problematisera allt…

Jag lyssnade till Stephen Abram (utvecklingschef på SirsiDynix, Stephen’s Lighthouse med mera) för knappt ett år sedan på konferensen Internet Librarian International. En del av det han sade då har jag återgivit i en tidigare bloggpost.

Och nu har han publicerat en läsvärd artikel på Information Today, Evolution to Revolution to Chaos : Reference in Transition. Utskriven blir den nästan 6 sidor lång. Jag klarar bara inte av att läsa sådana här texter på skärm.

Hur är det egentligen? Är vårt referensarbete på biblioteken av sådan 1.0-mässig art att det håller på att självdö? Kanske kan Wikipedia numera lösa alla de informationsproblem som det tidigare behövdes bibliotekspersonal för att klara av? Så förenklat förhåller det sig naturligtvis inte (som väl de flesta inser?). Jag ska med hjälp av Abram försöka peka ut några skäl till varför.

Ett av de scenarion som Abram föreställer sig inför framtiden är att biblioteksvärlden vägrar att anpassa sig efter förändringar i samhället och i tänkandet hos människor runtomkring. Fortsätter vi på precis samma sätt som vi ”alltid” har gjort, kommer vi att tjäna en liten men krävande grupp, och kommer att utplånas i takt med att denna grupp försvinner. I 13 ytterligare scenarion beskriver Abram hur biblioteken istället kan leva vidare, genom att bli en del av människors lärande och vardag.

Vad är det som bibliotekarier redan idag har och som de kan använda sig av på väg mot framtiden? Jo, det är förstås det mänskliga mötet. Oavsett om det sker ansikte mot ansikte irl, i en virtuell värld, i telefon, via chatt, på ett socialt forum. I biblioteksvärlden finns redan kompetensen att möta olika typer av människor; barn, studenter, människor med annat förstaspråk, gamla, handikappade av olika slag, och anpassa information, medier och tilltal till den de har framför sig (irl eller virtuellt).

Just det här är något som Abram ofta framhåller i sina tal och artiklar, har jag förstått. Men varför ska han behöva upprepa det om och om igen, om vi nu är så duktiga på detta att möta människor? I så fall föreligger ju inget hot eller problem.

Som jag ser det vågar vi inte alltid stå för våra kompetenser i biblioteksvärlden. Vi vågar oss inte ut ur vårt trygga bibliotek i tillräcklig grad. Vi måste till människorna, för de kommer inte att förstå varför de ska komma till oss. När vi väl har kommit till dem, då kanske en eller annan självmant kommer att söka upp oss. Men först då.

Därför måste vi på biblioteken kunna våra nya verktyg, de som bärs runt i fickan på snart sagt envar . Abram skriver:

[…] microblogging, Twitter, text messaging, social networking, tagging, and digital phones with advanced web features offer great opportunities for us to be at the point of every user’s need.

Som jag ser det har vi stora möjligheter att även i fortsättningen vara angelägna som en instans dit människor kan vända sig för att få vägledning när det gäller information av olika slag. Men då måste vi som sagt hantera de verktyg och platser som gäller, och visa att den mellanmänskliga faktorn kan betyda mer än 1000 textsidor i Wikipedia. (Och nu menar jag INTE att kritisera Wikipedia.)

Det kan bli ett lärande 2.0, som ju handlar om ett samspel mellan människor, och där lärande faktiskt kan uppstå hos båda parter.

Annonser

7 thoughts on “Är bibliotekens referensarbete en dinosaurie?

  1. Jag brukar formulera det ungefär som att vi människor är varandras lärprocesser.
    Själv tycker jag att referenspersonalen ofta reduceras till svarsmaskiner – de som ger rätt svar till korsordslösarna snarare än de som bygger kunskap. Nu behöver iofs korsordslösarna en annan typ av svar än frågeställarna som är lite mer tveksamma, tex skolungdomen som sk ha hjälp med att få inspiration till ett temaarbete.
    I andra sammanhang har jag varit lite kritisk mot Fråga biblioteket för att det alltför mycket fokuserat på bibliotekarien som svarsmaskin. Biblioteket har en dimension extra i förhållande till 118 100 – en social dimension, men har bibliotekarien social kompetens?

  2. Peter, så bra att just du svarar, jag vet att du är kritisk mot Fråga biblioteket, ofta med rätta. Min uppgift är inte heller att försvara sådant som inte är bra i tjänsten, utan att utveckla tjänsten så att den har en möjlighet att fortsätta vara relevant. Därför är kritisk input och diskussion viktigt. Vilket förstås gäller mycket i bibliotekens verksamhet.

    Fråga biblioteket har ju redan idag en pedagogisk ambition, jag tror det är ganska sällan som ett rent faktasvar skickas, utan någon somhelst beskrivning av hur frågeställaren själv hade kunnat hitta fram. Jag tror faktiskt att jag aldrig har sett ett sådant svar, varken i e-post eller chattjänst.

    Forskningsbibliotekens uppdrag är att aldrig ge ett rakt faktasvar, oavsett hur mycket frågeställaren önskar det. På folkbiblioteken har vi svårare att ”tvinga” på användare en pedagogisk handledning, om de uppenbart motsätter sig det. Att vara mindre pedagogisk kan i vissa fall vara mer pedagogiskt, s a s.

    Jag har också tittat på 118 100, som ju är en ren svarsmaskinstjänst, det ges aldrig någon förklaring till hur ett svar har hittats. Där tror jag faktiskt att biblioteken har en fördel. Vår nackdel är att vi inte har pengar till tv-reklam och annan liknande marknadsföring. Fråga biblioteket är aldrig starkare eller svagare än de bibliotek och bibliotekarier som deltar.

    Har bibliotekarien social kompetens? Jag tror att alla som har arbetat på bibliotek kan hålla med om att det finns bibliotekarier som saknar social kompetens. Bibliotekarie är ett yrke som kräver utåtriktade personer. Är man inte född med social kompetens (vilket t ex jag själv inte är, anser jag) kan man faktiskt träna upp den. Nyckeln är som alltid att våga utmana sig själv. Det finns andra påtryckningsfaktorer, t ex lönesättning. Ansvaret för bibliotekariers sociala kompetens kan inte enbart läggas på individen.

  3. Jag tror att det behövs flera typer av tjänster för olika behov. Även om vi ser en minskning av referensfrågorna på biblioteken just nu så får de inte innebära att biblioteken skrotar informationsdiskarna. Däremot kanske man får jobba på andra sätt.
    Jag har faktiskt själv, tämligen entusastiskt, jobbat med fråga biblioteket på ett litet bibliotek så jag vet att fördelarna är stora. För en del typer av frågor fungerar den tjänsten jättebra.

    Det jag har efterlyst i Fråga biblioteket är dels en större interaktion med brukarna. Den fanns förut – man blev inbjuden till att lämna kommentarer till bibliotekens svar. T.o.m. jag kunde hitta ett troligare svar vid ett tillfälle som jag skickade in – men å andra sidan fanns det, då ca 2001, ingen som tog sig an det.
    Dels tror jag att den kunskap biblioteken samlar borde kunna integreras med andra kunskapskällor – t ex Wikipedia. Tänk vilken utmaning det skulle vara för alla referensbibliotekarier att kvalitetssäkra Wikipedia!
    Eller varför inte bygga en egen Wiki runt svaren, där landets/nordens bibliotekarier kan skicka in sina referensfrågor och ge svar + visa vägen hur man hittade svaret.

    En liten utvikning: På 90-talet skickade Kulturrådet ut en undercover agent för att testa kvaliteten på folkbibliotekens referenstjänster. De kom fram till tre saker:
    1) Biblioteken svarade ungefär 30% rätt på referensfrågorna.
    2) Frågeställaren upplevde att hon blev väldigt trevligt bemött
    3) Även om bibliotekspersonalen lovade att de skulle återkomma med svaren vid ett senare tillfälle pga tidsbrist så gjorde man aldrig det.

    Det som blev mest uppmärksammat var att biblioteken svarade ”fel” på frågorna. Frågorna var typ Indonesiens bruttonationalprodukt och för att få rätt svar i undersökningen skulle bibliotekrien ha slagit upp uppgiften i ngt referensverk och stuckit boken under näsan på agenten. Det synsättet på kunskapsförmedling och -uppbyggnad skulle kännas väldigt fel idag.

  4. Vi har diskuterat större brukarinteraktion inom Fråga biblioteket, det finns ju andra som tillämpar det, t ex den virtuella referenstjänsten i Singapore. Det vi har tittat på visar att brukarna ganska sällan kommenterar eller ger egna svar (av skäl som inte kan utredas här). Vi har bestämt att fokus för FB-utvecklingen i nuläget inte kommer att ligga där, utan istället på utveckling av sms-tjänst och mobilt gränssnitt, samt bättre användbarhet överlag.

    Det var väldigt synd att det inte blev några pengar till vårt tänkta Wikipediaprojekt på Regionbiblioteket. Det känns som en väldigt relevant koppling att utveckla Wikipedia t ex med utgångspunkt från vad folk frågar om i FB.

    Det är inte en dum idé att utveckla Veckans referensfråga (ILS-produkten) till en wiki, där många kan bidra! Det får jag ta upp med mina kollegor.

  5. Hej! Det var femton år sedan jag slutade arbeta som bibliotekskonsulent, men som frilansande föreläsare(ofta anlitad av dagens konsulenter, tackar!) så har jag fortfarande god insyn i biblioteksarbetet runt om i Sverige.
    Någonting som vi gjorde i Umeå för många år sedan och som jag ofta saknar på de bibliotek jag besöker är att
    LOCKANDE LYFTA FRAM EN FACKAVDELNING I VECKAN.
    Fortfarande är SAB-systemet okänt för massor av våra kunder. t o m av lärarkollektivet !
    Vi arbetade en period i Umeå med att göra reklam för en avdelning i taget med en kul utställning, kombinerat med besök av en inspirerande specialist.
    En entomolog — en filosof —– en kock o s v.
    Det skulle vara kul att få veta vilka bibliotek som arbetar så här idag?
    Idag gissar jag att ni klokt nog kombinerar utställning/föreläsning med lockebeten (tävlingar etc)på bibliotekets hemsida-
    Eller hur?
    Berätta! Berätta om hur ni gör (eller vill göra) idag!!!!
    hoppas
    Lena Kjersén Edman (en gång ibliotekarie, alltid bibliotekarie)
    P S VI fick väldigt många manliga besökare till de här populärföreläsningarna

  6. Det låter som ett roligt sätt att lyfta fram bibliotekets utbud! Jag tror att många arbetar på ett liknande sätt idag, med genomgående teman som syns i utställningar, föreläsningar och på webben. Det gjorde i alla fall jag som bibliotekarie, och jag har sett det på flera ställen.

    SAB-systemet vill man gärna frångå idag, det är en tydlig strömning. Man tänker mer just i teman utifrån vardagliga sätt att associera ämnen och företeelser.

  7. Samtidigt är det kul att just verkligen puffa för SAB-systemet.
    Nästan alla (kanske alla) folkbibliotek har ju böcker för vuxna fortfarande placerade efter det ta system.
    Det är väl klokt.

    Många av föredragshållarna – t ex en präst – som vi anlitade i Umeå var okunniga om till och med var deras egna (populär)vetenskapliga verk var placerade på bibblan!
    Så information till vuxna behövs verkligen.

    Men, så klart,
    den roliga utställning som ett bibliotek anordnar i samband med respektive utställning ska vara härligt och vilt associativ.
    Musik – om det passar till ämnet.
    Konst. Bilder.
    Diagram.
    Artiklar (glöms ofta bort)
    Skönlitteratur (i anknytning till ämnet):Hcf,Hcg,uHc,uHce,Hc,Hce
    Barnböcker inom samma signumområde (glöms ofta bort!)
    En häftig tävling varje gång – där priserna verkligen anknyter till föreläsningsämnet.Extrapris till den besökare som svarat rätt på frågor till minst 3 tävlingar!
    I annonseringen är det viktigt att framgår att det inte bara är en föreläsning.vilken som helst (om frimärken eller korsord t ex), utan att det är en serie roliga föreläsningar som gör det lättare för alla att verkligen använda sitt bibliotek.
    En föreläsning en bestämd dag i månaden är nog lagom. (Kanske kan samma föreläsning dubbleras. En som sopplunch, en på kvällen?)

    Du känner till flera ställen där detta görs. Jag (och säkert mänga andra som läser detta) är nyfiken att få veta var.
    Man behöver veta vad som gick bra och vad som gick mindre bra där det har prövats. Man behöver ge varandra förslag på bra föreläsare i regionen! (Och varna för de dåliga,)

    Tackar för att du berättar om var du sett goda exempel
    gör
    Lena KE
    P S Är du verkligen inte bibliotekarie längre?

Kommentarer inaktiverade.