Byt jobb!

Jag fastnade i DN Debatt imorse, en artikel av några representanter för Svenskt näringsliv. Det visar sig att kvinnor har mycket att vinna lönemässigt och trivselmässigt på att byta jobb oftare. Mer än män till och med. Här är några klipp ur artikeln:

Kvinnor som byter jobb frivilligt i privat näringsliv har i snitt en löneökning som är åtta gånger högre än för män som byter jobb. I offentlig sektor vinner kvinnor inte lika mycket på att byta jobb, men ändå mycket mer än männen.

Att kvinnor visar en större lojalitet mot sin befintliga arbetsgivare leder inte bara till färre karriärsteg. Det ger också ett sämre förhandlingsläge. Arbetsgivare lär sig att kvinnor stannar kvar trots mindre lönelyft, vilket sedan speglas i kvinnors löneutveckling.

Flera undersökningar tyder på att uppemot en tredjedel av de anställda inte trivs med sitt arbete, sitt yrkesval eller sina arbetskolleger. Ändå törs många med fast anställning inte byta till något som kanske skulle passa bättre.

Artikelförfattarna skyller på våra trygghetssystem, som de tycker gör att arbetskraften blir onödigt trögrörlig. Själv tänker jag på andra saker när jag läser artikeln.

Hur många arbetskamrater har du haft genom åren som uppanbart vantrivts på sin arbetsplats? Som förmörkat inte bara sin egen, utan också arbetskamraternas arbetsdag med sin misstrivsel. Och som trots detta biter sig kvar år efter år. Ofta har jag funderat på varför han eller hon väljer att stanna på denna plats. I många fall kan det nog vara så att man inte tror sig kunna finna något annat arbete. När det gäller kvinnor tror jag att faktorn arbete nära hemmet är viktig, men den nämns inte alls i artikeln.

Eftersom kvinnor fortfarande har huvudansvar för hem och barn i Sverige (i de flesta hushåll), vill en del kvinnor som har barn gärna arbeta nära hemmet, för att kunna finnas tillhands om det händer något, eller bara för att slippa långa pendlingstider. Kvinnor tar också ut en större del av föräldraförsäkringen, vilket gör att de har en svårare sits i arbetssökarsituationer (även om de formellt inte få diskrimineras).

Det jag hoppas är att det i framtiden ska bli lättare även för kvinnor att byta jobb (frivilligt), eftersom det tydligen gynnar dem så mycket både vad gäller lön och trivsel. Framförallt hoppas jag att de som verkligen vantrivs vågar ta steget och bryta sig loss. Det handlar om vanlig självbevarelsedrift.

5 thoughts on “Byt jobb!

  1. Jag har en exakt sån negativ kollega. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till den för att själv inte börja se negativt på arbetsplatsen.

  2. Fast man kan ju trivas bra på ett jobb. Finns det ett egenvärde ( förutom lönen) att byta jobb? Jag är en sån där värdelös typ som jobbat 28 år på Stockholms stadsbibliotek

  3. Visst kan man trivas bra på ett jobb! Har ingen aning om hur ofta man bör byta. Det är säkert individuellt. Själv har jag varit runt 5 år som längst på ett jobb, det var lagom för mig. Det handlar säkert mycket om vilka utvecklingsmöjligheter man har där man arbetar.

  4. Håller med dig, för sin egen självbevarelsedrift så är det bra att byta jobb, men det kan ju vara så att man vet vad man har, men inte vad man får.
    Hittade din blogg via flickr när jag sökte på Gnesta och hamnade på bilderna från tvinningen i Örebro. Det var en tankeväckande dag och nog hoppas man kunna avsätta tid för att kunna arbete med omvärldsbevakning och proffsig marknadsföring. Just nu är jag bara så trött på alla kopierade blanketter och informationsmaterial man ger till låntagare. Bara det vore ju enkelt att få till proffsigare, men allt kostar ju…

Kommentarer inaktiverade.