Magisteruppsats I – biblioterapi

Jag har ägnat en stund på eftermiddagen åt att browsa magisteruppsatser i B&I, för att hitta uppslag för en grej på jobbet. Men som alltid när man browsar slår serendipiteten till och man hittar något man inte visste att man letade efter.

En uppsats om Biblioterapi på sjukhus [pdf]. Skriven vid Högskolan i Borås 2008 av Josefine Aineland. Ämnet fick mig att studsa till lite, skriver man om biblioterapi nuförtiden? Uppsatsen undersöker några sjukhusbibliotekariers kunskap om och inställning till biblioterapi. Den reder också ut vad biblioterapi egentligen kan sägas vara och hur det kan fungera.

Läser vi inte alla då och då smått terapeutiskt, kan man tycka, men biblioterapi handlar om dokumenterade behandlingsformer där texter och litteratur är katalysatorer för ”patienternas” psykiska tillstånd. Användningen av metoden tycks ha avklingat en hel del under 1980-90-talen, av litteraturlistan att döma.

Men anslaget tycker jag ändå är intressant. Detta är ett fält där bibliotekarier i samarbete med andra professioner bedriver litteraturarbete gentemot särskilda målgrupper. Finns det lärdomar här som kan överföras till andra sammanhang?

Lite besviken blev jag i det avsnitt där sjukhusbibliotekarierna intervjuas. Många av dem tycks ha inställningen att litteraturen verkar terapeutiskt genom att avleda patienterna från deras problem, och inte genom att hjälpa till med bearbetningen av problemen. Visst, är man sjuk vill man gärna ha något lättsamt att läsa, men detta har knappast med biblioterapi att göra, här tycker jag uppsatsförfattaren är lite för ”snäll” gentemot bibliotekariernas tolkningsperspektiv. Det berättas vidare att själva mötet mellan patient och bibliotekarie också kan ha en läkande funktion.

När jag själv låg på sjukhus nyligen skulle jag ha fått lyckofnatt över att se en bibliotekarie eller ens en bokhylla, var finns de sjukhusbibliotek som går med vagn på avdelningarna idag? Det skulle också ha varit suveränt att hitta färdiga litteraturlistor, skön och fack, relaterade till olika sjukdomstillstånd och upplevelser. Nu har jag själv skapat min egen biblioterapeutiska litteraturlista, för att bearbeta mitt medicinska trauma. Någonstans känns det som… borde inte biblioteken jobba mer med sådant här?

Advertisements