Genusångest, någon?

När jag läste ett blogginlägg nyss av en person som redovisade sin läsning under 2008, så lyckades jag få det till att han läst 87 procent manliga författare och 13 procent kvinnliga. Vem det var spelar mindre roll, men det fick mig att göra ett eget genusöverslag. Jag befarade nämligen att mina siffor skulle vara ungefär likadana, fast tvärtom.

Eftersom jag läste relativt få böcker 2008 bestämde jag mig för att räkna de två senaste åren. Det jag kom fram till då är att jag har läst nästan 77 procent kvinnliga författare och 23 procent manliga. Då räknar jag pappersböcker, romaner och biografier. Läser alla kvinnor och män såhär könsbundet? Eller är jag och denne manlige bibliotekarie ett undantag?

För något år sedan läste jag på en annan blogg (det är märkligt vad jag minns) att anledningen till att kvinnor läser mest kvinnor, det är på grund av de alltsom oftast identifikationsläser. Borde det då inte vara på motsvarande sätt med den manliga läsningen? Nej, så var inte fallet, hävdades det av bloggförfattaren. Dessutom är det ju inte fint att läsa för identifikation, givetvis.

Hur läser ni andra? Identifikation? Kvinnor? Män?

Advertisements

13 thoughts on “Genusångest, någon?

  1. Jag bestämde mig i fjol, alltså 2008, för att ENDAST läsa kvinnliga författare. Detta som ett medvetet val för att se världen mer med en kvinnas ögon. Det förvånar mig att det skulle vara en regel att man läser könsbundet? Jag måste då ha varit undantaget för jag hade under lång tid mest läst manliga författare och kände att min syn blev snedvriden…
    Jag som trodde att jag tog ett unikt beslut. Hm…tål att tänkas på.
    Sen hoppas jag att du förstår att jag raljerade om mitt hår. Jag läxade alldeles själv upp mig i ett senare inlägg.
    Som sagt, en bibliotekarie ligger närmare mig än det mesta eftersom jag har ett passionerat kärleksförhållande till böcker.

  2. Hej
    Jag kom hit via Persiljas blogg…tror faktiskt att jag läser mest kvinnliga författare. Just nu lyssar jag mest på talböcker och även då kvinnliga såna. Började lyssna på erotiska noveller i bilen på väg hem igår. Hann bara med första och jag säger då….är det erotik då får jag nog ge mig in i den världen och beskriva vad jag tycker är erotik .-)

  3. Jag tror det är mycket vanligare att kvinnor läser manliga författare än vice versa. Därför att mannen är normen. Bara av det där blogginlägget som jag läste tidigare om att kvinnor läser ”könsbundet”, det tyder ju på att män är människor rätt och slätt medan kvinnor alltid anses ”könade”.

    Själv läser jag böcker som kan väcka mitt intresse. kanske har det ofta med identifikation att göra, men absolut inte alltid.

    Och det där med håret, Persilja 🙂 Jag är minst lika fåfäng och väntar bara på att det rakade partiet ska växa ut så att jag kan ha en frisyr jag väljer själv, och inte en som går ut på att dölja att det fattas hår. 🙂

  4. Ja, den teorin köper jag. Att män läser mest män medan kvinnor läser både och.Vilket när jag tänker efter gör att mitt ställningstagande för 2008 kan få fortsätta för 2009 också eftersom det retar mig att det då köps,lånas och läses mest manliga författare. Bara för att männen läser könsbundet. Morr. Vilket i förlängningen gör att världen mest skildras ur ett manligt perspektiv. Enda ”trösten” är väl att kvinnor läser mer än männen…
    Ska kvinnor behöva skriva under pseudonym som förr bara för att bli lästa och i förlängningen utgivna. Orättvisa som är suuuur!!!!

  5. Jag har aldrig tänkt på det. Jag läser mest SF och en del Fantasy. Fast det är inte en fullt så mansdominerad genre som man kan tro. Av det jag läste 2008 är en hel del skrivet kvinnliga författare. Min absoluta favvoritförfattare är Justina Robson. Läste klart hennes bok Silver Screen alldeles innan jul. (Rekommenderas varmt, även ur ett genusperspektiv tror jag.) Sen följer jag Naomi Noviks fantasyserie om Temeraire. Tidsskriften Nova SF har ofta noveller från flera kvinnliga författare, och jag plöjde ett antal Nova under 2008. Sen läste jag David Brins första Uplift-serie under 2008, den borde också vara intressant ur ett genusperspektiv. Men, jag måste erkänna att jag inte bryr mig så mycket om författarens kön. SF är relativt mansdominerad, så det blir därmed att jag läser mer manliga författare, men det hindrar inte att några av allra de största namnen inom SF är kvinnliga. Då inte minst Doris Lessing och Ursula K. LeGuin. Justina Robson är inte lika känd, men hon ligger definitivt på minst samma nivå.

  6. Jag har läst så lite SF och Fantasy, men jag kan tänka mig att identifikationsläsning kanske inte är det som ligger högst i topp som motiv för att läsa 🙂

    Ursula K. LeGuin är en favorit bland det lilla jag läst, hon är kvinna, men hon skriver ju mest om pojkar.

  7. HERRAVDELNING? DAMAVDELNING?
    Visst kan man numera på alla bibliotek numera se hur män respektive kvinnor lånar?
    Ingen behöver väl undra om detta? Eller?
    När jag för knappt tio år sedan skrev en artikel om könsfördelning när det gäller skönlitteratur (jag kollade då på utlåningen på huvdbiblioteket i Umeå) så upptäckte jag att då var det så här:
    Av de 20 mest utlånade skönlitterära böckerna lånade kvinnor företrädesvis böcker av kvinnliga författare, men 8 (tror jag att det var) manliga författare fanns med i kvinnornas 20-i-topp.
    Männens låneprofil var nästan helt enkönad – den enda kvinnliga författare in 20-i-topp var Liza Marklund.
    Hur är det idag?
    Hårddrar man mitt resultat så skulle man ju (hypotetiskt, hoppeligen) kunna tänka sig att folkbibliotekens konventionella uppdelning i ”vuxenavdelning” ocb ”barnavdelning” ersättas av ”kvinnoavdelning” och ”mansavdelning”.

    Alla läslystna bibliotekarier känner nog till hur det gick år 2004 när Sveriges litteraturprofessorer gjorde sin 20-i-topp-lista över de bästa svenska böckerna ….

  8. Striden från år 2004:

    De enda 2 kvinnliga författare som kom med på listan var Selma Lagerlöf och Sara Lidman.
    Resultatet blev alltså 2 – 18.
    Vinst till herrarna!
    Då beslöt jag mig för att skriva Systrar,
    Fler systrar, Kvinnliga författare.

  9. Tack Lena, för din fakta-input!

    Det finns förskräckliga kanonlistor som ges ut även idag: ”100 mästare och deras bästa verk” av Christan Peters med efterföljande böcker. Jag tror att det var 5 eller kanske 6 kvinnliga författare på denna lista, i en bok som finns på nästan alla svenska bibliotek.

    Under försök jag har gjort att debattera detta urval med bibliotekarier har jag fått svaret att det är helt naturligt med en sned könsfördelning, eftersom så få kvinnor var författare förr. Ja, man blir trött….

    Jag tror inte att det går att få ut någon könsfördelad lånestatistik ur bibliotekssystemen idag, jag har aldrig sett den möjligheten iaf. Någon som kan rätta mig på den punkten?

    Jag hoppas verkligen att vi inte ska behöva uppleva segregerade bibliotek, ur någon somhelst aspekt. Men idag när fler folkbibliotek profilerar sig kanske vi kommer att se herr- resp. dambibliotek? :-/

  10. Som tonåring köpte jag tydligen bara musik med manliga sångare, märkte det när jag blev lite äldre och gick igenom min cd-samling. Cardigans med Nina Persson och Stina Nordenstam, så mycket mer kvinnor var det inte i min musikhylla. Jag funderade lite över varför det hade blivit så här, hittade ingen egentlig annan orsak än att jag alltid har gillat musiker med ”speciella” utmärkande röster. Förstås oerhört luddigt att säga så, men vad som hördes i etern då uppfattade jag mest som Celine Dion och andra ”perfekta” röster. Karlarna fick ha en Tom Waits eller Håkan Hellström-röst.

    Berodde det på att alla de tjejer med släpiga whiskeyröster (bortsett från Janis förstås) inte fick kontrakt, inte hamnade i etern?

    Vad då med författarna? Jag tror det var likadant för mig när det gällde författare, att jag mest köpte litteratur av män.

    Idag som bibliotekarie känns det helt 50/50 faktiskt av det jag läser. Några ostrukturerade tankar…

  11. Kvinnobiblioteket i Luleå (liksom den högintressanta Kvinnovetenskapliga samlingen i Göteborg) har inte kvinnor som sin enda målgrupp, du har alldeles rätt Anna-Stina. (Kvinnobiblioteket har funnits länge och jag tror att hade det skapats senare så hade det hetat något genus-aktigt.)
    Det är ett härligt bibliotek. Besök det någon gång om du har chansen! Jag har föreläst där en gång – gör GÄRNA om det – och det är en helt underbar stämning i lokalen!

Kommentarer inaktiverade.