Den långa svansen – bibliotekens verksamhetsidé

DN har idag en artikel om Chris Anderson som gästade Sverige härom veckan. Dn:s urvalskriterier för vad av pappersinnehållet som hamnar på webben har jag inte begripit mig på ännu, det brukar dock inte vara så att artiklar om webben hamnar automatiskt på webben. Inte heller denna.

Chris Anderson lanserade begreppet ”the long tail” som ett sätt att beskriva människors konsumtionsvanor i 2.0-land. Företagen, t ex internetbokhandlarna, säljer enligt teorin mindre av mer, vilket i klartext betyder att fler titlar säljs, men inte i så många exemplar. Detta åstadskoms framförallt genom taggning och rekommendationer konsumenter emellan.

Och denna tanke är förstås något som alla som är intresserade av bibliotek 2.0 nickar gillande åt. Att erbjuda få exempler av många och kanske sällan efterfrågade titlar har ju alltid varit bibliotekens verksamhetsidé. 2.0 innebär en möjlighet att lyfta fram hyllvärmarna. Ett projekt i den långa svansens anda startar i höst på Stockholms stadsbibliotek. Ska bli spännande att följa!

Nu när jag försökte läsa lite mer om ämnet hittade jag ytterligare en artikel om den långa svansen i DN, från julafton förra året. Kontantan av denna artikel är:

En ny studie från Harvard Business School, som publiceras i New Scientists julnummer, visar att vi fortsätter att handla samma saker som vi alltid har gjort, nämligen samma saker som de flesta andra köper. Istället för att utnyttja internets enorma utbud väljer vi att köpa bästsäljare och säkra kort – och nätbutikernas nedsatta priser på de största säljarna. Samtidigt som mängden av varor verkligen har ökat så hittar de flesta av dessa inga eller mycket få köpare.

Men åh, vad tråkiga vi är i så fall! Kan vi aldrig bli av med vanan att göra precis som alla andra? Jag hoppas dock på att verksamhet på biblioteken som utgår från tanken om den långa svansen kommer att bidra till att lyfta det oväntade, trots att vi tror att vi inte vill ha det.