Att bemöta barn

Just nu är jag dålig på att följa med i media, har fullt upp helt enkelt. Men tyvärr(?) snappade jag artikeln i DN om att barn känner sig dåligt bemötta i samhället. Bara ett av fyra barn känner sig respekterat på biblioteket. Det känns verkligen helt förfärligt! En stor del av mitt biblioteksyrkesliv har jag arbetat på ett bibliotek som sätter barnen i centrum, där man har vinnlagt sig om ett barnperspektiv på det mesta, från hur man ordnar och exponerar medier till hur man bemöter barnen.

Frågan är: Kan barn uppleva sig som icke-respekterade även i en sådan miljö? Eller är de flesta bibliotek mycket ”sämre” på barnperspektivet än det bibliotek som jag arbetade på? 

Däremot upplever jag inte barnperspektivet som en icke-fråga i biblioteksvärlden. Bemötande av barn var t ex just det som pilotprojektet som jag skrev om tidigare fokuserade på. Det finns också många andra projekt med barnperspektiv.

Vad är egentligen ett bra bemötande av barn och är det något som alla biblioteksanställda kan lära sig? Frågan måste väckas utifrån Barnombudsmannens rapport, för läget verkar ju absolut inte vara bra på biblioteken när det gäller detta. Att bemöta barn på ett bra sätt är inte något som alla klarar automatiskt.

Uppdatering 1/4: Hade jag läst själva undersökningen först hade jag inte formulerat mig som jag gjorde ovan. Man ska inte slarva med att gå till källan…