Bibliotekens kvalitetsdebatt – teaterparalleller

Igår var jag och och sambon och såg De tre musketörerna på Stockholms stadsteater. Föreställningen har fått bra omdömen på de flesta kultursidor, och jag trodde det skulle kunna vara en lämplig föreställning att dra med en teaterovan människa (=sambon) på.

Det var ett drag som jag sällan upplevt på teater förut. Ja, det var faktiskt mest som en rockkonsert. Vi, som var tonåringar på 80-talet, kunde varje rad i låtarna av pudelrockband som Europe, Twisted Sister, Alice Cooper och många fler. T om Madonna, Prince och Duran Duran fick plats på ett hörn. Johannes Bah Kuhnke såg ut som en blandning mellan Jon Bon Jovi och David Lee Roth. Publiken var också blandad, från barnfamiljer till 70-åringar.

Jag kan inte låta bli att tänka på bibliotekens Twilightkvällar som blir så utskällda på olika håll. Vad är det som gör De tre musketörerna till finare kultur, i bokform eller teaterform, än Twilight? Tycker twilightmotståndarna också att Stadsteatern borde sluta med pudelrockföreställningar, som ju verkligen kan uppfattas som ytliga? Finns det någon skillnad mellan teater och bibliotek? Eller är likheterna större?

11 thoughts on “Bibliotekens kvalitetsdebatt – teaterparalleller

  1. Håller med dig, det där med att det hela tiden finns en massa kritik mot populärkultur är väldigt töntligt. Men det finns alltid strömningar inom kulturelitismen som tycker det är viktigt att särskilja på ”bra” kultur och ”dålig” och glömma bort aspekten att det är väl upp till betraktaren att bedöma om den njuter och får ut något av den kulturella produkten.

  2. Var den nåt bra då? De senaste två gångerna jag var på Stadsteatern blev jag jättebesviken, för alla skådespelarna bara skrek hela tiden. Det fanns inte en nyans någonstans. Fast det kanske i och för sig funkar med hårdrocksmusketörer?

    Apropå tidigare inlägg om kvalitetslitteratur så är det viktigt vad man läser, för man kan bli ett med litteraturen. Se bara här:

    http://www.toxel.com/inspiration/2009/01/17/trick-photography-with-books-and-magazines/

  3. Jag har sett utmärkta föreställningar på Stadsteatern, men också det sämsta jag någonsin sett: Stockholms blodbad.

  4. ”At döma alt efter sin art
    är den andre lag i vår vittra lagstiftning”

    Ur Critik öfver critiker av Tomas Thorild

    Går det att meningsskapande och värderande jämföra en norsk succéregissörs musikaliskt lekfulla tolkning av en fransk äventyrsberättelse
    med en amerikansk enkelt berättad vampyrsaga a´ la schejkroman?

    Både teaterpjäsen De tre musketörerna (som jag också har sett) och bok-kvartetten Twilight (som jag också har läst) är förvisso båda kommersiella succéer –
    men varför jämföra just dessa två kulturella fenomen?
    De är oerhört olika.
    Att den roade åskådarenuppfattar hans pjäs som”ytlig” tror jag att författaren/regissören gläder sig åt – jag kan inte föreställa mig att han haft för avsikt att skapa en ”djup” föreställning. Däremot misstänker jag att författaren till Twilight inte alls vill betraktas som ”ytlig” – jag tror (men kan ha fel) att hon anser sig ha angelägna budskap till sina läsare.

  5. Vad kan det förtäckta budskapet i”Twilght” vara?
    Ett budskap hos Jesu Kristi Kyrka av Sista dagar heliga (där författaren till bladvändarboken Twilight är aktiv medlem) är att mannens och kvinnans livsuppgifter är helt olika. Alla sexuella handlingar före äktenskapets ingång är förbjudna. Preventivmedel ska inte användas och de mormoner, som jag har intervjuat, har berättat att man inom religionen är positiv till tonårsäktenskap – eftersom sådana äktenskap förhindrar att den unge mannen och den unga kvinnan syndar,
    I sista delen av Twilight gifter sig vampyren och Bella.
    (Hoppas att inte detta inlägg tolkas som att jag har något emot mormoner, Det är en religion som uträttar en massa goda saker i religionens namn. Alla vi som är bibliotekarier är ju t ex oerhört tacksamma för deras ambitiösa släktforskning!)
    YTLIG konst, litteratur, teater (stadsteaterns succépjäs t ex ) kan vara hur konstnärligt bra som helst. Och hur dålig som helst. Och konst, litteratur, teater som inte är ytlig, utan har ett djup eller ett budskap (som Twilight t ex) – kan också vara hur bra eller dålig som helst.
    Tomas Thorild var klok!

  6. Jag tycker att föreställningen var jättebra, men som sagt mer underhållning än djup. Jag tyckte också att första Twilightboken var underhållande, och tycker absolut att man kan jämföra olika konstformer med varandra. Att jag valde just dessa två beror på att de är aktuella just nu. Jag valde att inte läsa fortsättningen av Twilight, därför att jag märkte att böckerna inte intresserade mig helt enkelt.

    I De tre musketörerna finns en fruktansvärd kvinnosyn, inte desto mindre har den lyckats bli en av våra ”klassiker”.

  7. Anna och Harriet: Det sämsta jag har sett i teaterväg har bl a varit Bergmanregisserade föreställningar på Dramaten.

  8. Hej!
    Alexandre Dumas d y (visst menar du hans version av De tre musketörerna och inte Alexander Mörk-Eidems??) kvinnosyn vet man väl inte så mycket om eftersom han mest skrev historiska romaner – men förmodligen var väl hans kvinnosyn som de flesta i hans era.
    Klassiker från tidigare sekel har altltid inslag som vi idag kallar fördomar (våra moderna fördomar är svårare att avslöja – men nog vimlar det av könsstereotyper i t ex punktexter) . Jag brukar alltid diskutera med mina litteraturstudenter huruvida de önskar att t ex Robinson Crusoe – tänk Fredag!!!!! – ska
    a) få finnas kvar till kommande generationer
    b) revideras efter lämpliga klass- och genusmallar
    c) gallras ut från folkbiblioteken i Sverige
    Vad tror du att de anser?
    Men allra mest undrar jag om du och sambon sjöng med i 80-talslåtarna på Stadsteatern? Jag var på premiären och då var det ett liv utan like bland publiken – jättekul!
    Lena K E

  9. Nej,
    Alexander d ä skulle det förstås vara
    (det var väl Al d y som skrev Kameliadamen?) –
    så då är ”kvinnosynen” och säkert också ”manssynen” ändå något mer ålderstigen.
    Annars har de båda Alexander fantastiskt intressanta biografier –
    några tråkmånsar var de ej!
    Och det är säkert inte heller 1970-talisten
    Alexander M-E!
    d m y = den mycket yngra

  10. Den här diskussionen är egentligen inte alls mitt område🙂 Och nej, jag tycker absolut inte att det som inte passar vårt tycke och smak, av olika anledningar, ska gallras bort.

    Jovisst sjöng vi med litegrann i föreställningen!

Kommentarer inaktiverade.