Inget nytt under solen

Idag kom alltså Kulturrådets rapport om skolbibliotekssituationen i landet. Jag skrev om det på Biblioteksbloggen och ska inte upprepa samma information igen.

Man vet knappt vad man ska säga om detta utan att låta cynisk. Jag arbetade som skolbibliotekarie i drygt 8 år, på grundskola och gymnasium. Under den tiden har jag varit med om att arbeta lokalt, för att stärka situationen för mina egna skolbibliotek, och nationellt i NSG för att öka kunskapen om skolbiblioteken hos politiker. Jag har varit med och bildat nätverk, jag har skrivit och jag har pratat utåt. Och jag har ”gjort” inåt.

Man skulle kunna säga att det spelar ingen roll vad enskilda personer gör i den här frågan. Det jag har sett lokalt är att en eldsjäl kan göra mycket och komma långt i arbetet på sin egen skola. En sådan person kan få med sig lärare, skolledning och elever, arbeta genomtänkt och med kvalitet. Men så rasar allt som ett korthus när den personen, eller för all del rektorn, slutar och byts ut.

Skolbibliotekarierollen är oerhört personberoende dels på grund av avsaknaden av riktlinjer och mål vad gäller detta område av skolan, och dels på grund av att de flesta (t ex lärare) saknar en inre bild av vad en skolbibliotekarie är och kan göra för sin skola. Din lärare från den egna skoltiden kommer du ihåg. Din skolbibliotekarie – fanns det en sådan…?

När jag hade slutat arbeta som skolbibliotekarie var det en ganska lång period då jag fick lätt ångest över att besöka skolbibliotek. Jag tycker om skola och jag tycker om skolbibliotek. Det är inte det. Men jag minns ångesten över att ständigt känna sig otillräcklig, att aldrig nå alla lärare, att aldrig nå alla elever på skolan. Att ständigt söka nya vägar för att nå fram – det att aldrig kunna släppa ältandet kring hur jag bäst skulle lyckas. Extrakurser jag läste på universitetet – mest på fritiden – för att bli en bättre bibliotekarie. Och närapå bränna ut sig på kuppen – och ändå aldrig lyckas hela vägen fram!

Att arbeta som skolbibliotekarie är det tuffaste och mest utvecklande jobb jag någonsin har haft. Tack vare det i bagaget vågade jag söka en tjänst som den jag har idag. Varför skriver jag då detta? Jo, trots dyster statistik finns det en mängd duktiga och kämpande skolbibliotekarier runtom i landet. Ni är vardagshjältar! Kom ihåg det.

61 thoughts on “Inget nytt under solen

  1. När jag gick i gymnasiet hade jag de två sämsta skolbibliotekarierna jag varit med om. De gillade inte att vi var i biblioteket, de ”schyssade” konstant på oss och de fanns liksom bara där. När vi spelade spel i bibbliotekets läsesal (som var helt tomt förutom oss) satte hon upp plakat med skolförordningar från 1800-talet om att ”hasardspel icke var tillåtna” inom skolans område. Hon var kort sagt rabiat. Hon betedde sig precis tvärtemot som en bibliotekarie bör göra, som hämnd stal jag en diktsamling av Lars Forsell (min enda stöld i livet är alltså en bok, den står fortfarande i min bokhylla som ett minne av episoden) trots detta eller kanske pågrund av detta blev jag bibliotekarie…

  2. Tyvärr finns det nog fortfarande skolbibliotekarier som inte alltid är så lämpliga. Även om de förhoppningsvis är ganska få! De kan göra att skolbiblioteket riktigt sjunker i status hos skolpersonal och elever… Det var starkt av dig att bli bibliotekarie trots detta, Andreas!

    Jag minns också mina två gymnasiebibliotekarier. Och har dem i positivt minne faktiskt! En av dem träffade jag för några år sedan när jag var på återbesök i min gamla skola… Men varför jag själv blev bibliotekarie är fortfarande en gåta…

  3. Skolbiblioteket som en avskild fysisk plats har spelat ut sin roll. Jag tycker därför att de borde avskaffas helt som fysiskt rum och istället återuppstå i det virtuella (och mobila) rummet, med full kraft. Det är på den mobila webben lärprocessen finns idag och det är där man kan göra mest nytta. Den största utmaningen är dock att hitta metoder och strategier att tillsammans med lärarna, i team, arbeta in bibliotekets tjänster i skolagendan. Informationssökning borde självfallet vara en grundbult i all undervisning. Därför borde bibliotekarierna och informationsspecialisterna finnas med sida vid sida med lärarna, i både det fysiska och det virtuella klassrummet. Inte vara förvisade till ett förlegat separat rum avskilt från all den övriga lärande verksamheten.

  4. Nix Åke.
    Skolbiblioteket i grundskola/gymnasieskola (= ett läromedel) har INTE spelat ut sin roll som fysisk plats. Det fysiska och det virtuella biblioteksrummet bör existera parallellt.
    Det viktiga i det sammanhanget är att skolledningen (samt de anställda och eleverna) är medvetna om hur de vill och kan använda skolbibliotekets media och mänskliga resurser.
    Behöver eleverna t ex äga privata s k ”tryckta läromedel!?
    Vad är skillnaden när det gäller inköpsstrategier mellan ett folkbibliotek och ett skolbibliotek?
    SÅDANA diskussioner är viktga att föra och att då också nå någon form av consensus mellan yrkeskategorierna.

    Det härliga, redliga och samtidigt utmanande med att som fackbibliotekarie arbeta i ett modernt skolbibliotek (de få som finns) är ju att det faktiskt finns en läroplan som styrdokument för mediainköp och informationspedaggik,
    Det är hög tid att aktualisera den diskussion om skolbibliotekets roll och upgifter som Uno Nilsson drev mycket aktivt i för några år sedan.
    Vart tog den vägen?
    undrar
    före detta 1:a skolbibliotekarien lena kjersén edman

  5. Tyvärr har vi väl inte kommit så långt ännu, den mobila tekniken och lärandet är fortfarande väldigt främmande för både lärare och bibliotekarier.

    Jag tror också att det fysiska rummet kommer att ha en plats ganska lång tid framöver, inte minst för att stödja olika typer av lärstilar. Ofta känns det som om skolan förändras långsammare än t o m biblioteken (om det nu är möjligt). En riktigt bra skolbibliotekarie arbetar i alla de rum där det förekommer lärande.

    Jag skulle ÖNSKA att både lärare och bibliotekarier ville prova nya sätt att arbeta pedagogiskt i större utsträckning än idag. Det gäller både de fysiska och de virtuella rummen.

  6. När jag arbetade som 1:e skolbibliotekarie (ledaransvar för kommunens grundskolbibliotek) i Umeå fanns det en jelt vanlig grundskola åk 1 – 9, där eleverna endast ägde två böcker. (Detta var före internet.)
    En ordlista.
    kartbok.
    All annan media lånades från skolbiblioteket. Nästan hela läromedelsanslaget gick till skolbiblioteket. (Även t ex skolans uppstoppade djur var katalogiserade i biblioteket. Allt!)

    När en lärare introducerade något nytt moment t ex inom matematiken, så arbetade inte samtkiga elever i en klass med samma mattebok, utan var och en arbetade med (den lånade) mattebok som passade just den ekeven.
    Skolan köpte överhuvudtaget inte in några läromedelspaket i SO, eller NO (baranågra få av de bästa ”tryckta läromedlen” fanns till utlån), utan man nyttjade så mycket som det var möjligt ”vanlig” skönlitteraur och facklitteratur i undervisningen..
    Min fråga till er aktiva bbliotekarier med intresse för pedagogiska frågor:
    ARBETAR MAN SÅ HÄR NÅGONSTANS I SVERIGE I DAG?
    SER MAN SKOLBIBLIOTEKET SOM ETT LÄROMEDEL?

  7. Det finns många lärare som arbetar utan ”lärobok”, och använder andra typer av läromedel, t ex skolbibliotek, där detta finns. Tyvärr är det väl inte så vanligt, är mitt intryck, och det saknas också undersökningar (vad jag vet) av hur lärare egentligen arbetar.

    Det som jag tar upp i mitt inlägg är just hopplösheten över att som skolbibliotekarie behöva uppfinna hjulet gång på gång. Vi delar inte med oss tillräckligt av våra kunskaper, vi som har arbetat ganska länge och har mycket erfarenhet. Varje ny generation måste upprepa snilleblixten att plötsligt förstå rektors avgörande roll, för att bara nämna något….

  8. Lena och Anna-Stina:
    Självklart ska biblioteken fortsätta vara fysiskt närvarande. Men där eleverna är, i klassrummen, på skolcaféet… inte där eleverna inte är. (genom mobila tjänster kan bibl även vara närvarande hemma, på väg till och från skolan, på caféer utanför skolan…) Om man vågade avskaffa skolbiblioteket som ett ”särskilt” fysiskt rum, då kanske utvecklingen äntligen kunde ta fart. Då skulle man vara tvungen att tänka i nya banor. Då kanske biblioteket som kompetens och tjänst skulle komma i förgrunden, inte biblioteket som plats. Men visst, det stämmer nog att vare sig skolorna eller skolbiblioteken är särskilt rustade för ett sådant kliv. Likafullt tror jag att det är en alldeles nödvändig utveckling på sikt. På skolor i alla fall. Och kanske även på universitet. Folkbiblioteken däremot, har helt andra utmaningar framför sig som fysisk mötesplats.

  9. Du har helt rätt, Åke, i att biblioteket/bibliotekarien måste finnas där eleverna är, måste söka upp dem. Som gymnasiebibliotekarie arbetade jag mer med eleverna i klassrummen än vad jag gjorde i biblioteket. Det var helt enkelt ett nödvändigt arbetssätt för att uppnå målen. Idag finns eleverna på många ställen, också virtuellt, och där ska vi också arbeta.

  10. Och du upplevde aldrig att det fysiska biblioteket blev som ett alibi för att slippa ta sig an biblioteks- och informationsfrågorna på allvar i klassrummet?

  11. För mig har det aldrig varit så, eftersom mitt mål alltid har varit elevernas lärande. Det är ju det roliga med att jobba i skola!🙂

    Men det kanske finns andra som tycker att det känns svårt att lämna biblioteksrummet.

  12. Jag tänkte nog främst på lärarna här, alltså om de tenderar att släppa på sitt ansvar eftersom de alltid kan hänvisa till ett fysiskt rum ”någonannanstans”. Istället för att ta upp en ordentlig och genomtänkt undervisningstråd tillsammans med skolbibliotekarien. Jag ser informationssökningen och undervisningen som så tätt sammanflätade, speciellt nu när alltmer digitaliseras, att det inte GÅR

  13. Jadu Åke, gemensam undervisning av lärare och bibliotekarie är det man önskar sig och som känns väldigt naturligt. Tyvärr inte så vanligt…:-/

  14. En avgörande fråga, som det är viktigt att diskutera beslutsfattare, pedagoger och bibliotekarier sinsemellan – och bibliotekarier sinsemellan – är om hur stor del av läromedelsanslaget som ska gå till skolbiblioteket.
    Det är viktigt att varje fackutbildad skolbibliotekarie inte bara vet hur fördelningen är på den egna skolan utan också hur det ser ut i riket i helhet..
    Det gäller alltid att kunna visa på GODA EXEMPEL när man ska diskutera ekonomi och pedagogik.. Skolledarna vill inte gärna vara sämre än sina kollegor när det gäller att vara effektiva ledare och pedagoger.

    För evigheter sedan skrev jag en skrift i Linköpings universitets ”Gröna serie” som heter ”Skolbibliotek” där jag framhåller vikten av att ett skolbibliotek inte blir någon sorts liten folkbiblioteksfilial eller – ändå värre – ett uppehållsrum, utan verkligen är skolans centrala läromedel.
    Ett virttuellt rum, absolut, Åke Men också ett fysiskt rum som omfattar hela skolbyggnaden , absolut Åke.
    TILL EXEMPEL:
    Läromedlet en uppstoppad uggla (som jag nämner i exemplet ovan om ett väl fungerande grundskolbibliotek i Umeå) ryms inte på en dataskärm.
    Den måste vara placerad i ett fysiskt rum någonstans på skolan för att man barnen kunna känna på fåhelen. (Och,förstås, registrerad och katalogiserad i skolbibliotekskatalogen.)
    På nätet kan eleverna få lyssna på hur ugglan hoar – om det nu är ”hoar” som ugglor gör.

  15. Ett virtuellt rum tillsammans med ett fysiskt rum som omfattar hela skolbyggnaden. Du sammanfattar bra vad jag menar! Inget hindrar ju iofs att det även fortsätter att finnas ngn form av biblioteks-basstation i skolbyggnaden. Men jag tror att den inte behöver fyllas med vare sig fysiska böcker eller datorer.

  16. Jo, men Åke, det är bra om man inte behöver springa runt i hela skolan för att hitta dem. Det är INTE effektivt. Och även om du inte tror det så finns det faktiskt människor som uppskattar ett avskilt biblioteksrum där man t.ex. kan sitta och läsa i lugn och ro.

  17. Min idé förutsätter förstås ett skola där alla elever bär det digitala biblioteket med sig, var de än befinner sig: via laptops, netbooks, mobiltelefoner…

    Jag uppskattar också ett avskilt rum för kontemplation och läsning hur mycket som helst. Mycket. Men det behöver inte nödvändigtvis vara ett bibliotek.

  18. Åke
    men – varför inte?

    BIBLIOTEKSRUMMET:
    Kontemplation, gärna
    Läsning,gärna
    Egen informationssökning, gärna
    Möte med andra medläsare, medlyssnare, medspelare, gärna
    Information av och samtal med Bibliotekarien,
    mer än gärna!

    THE LIBRARY – A ROOM OF ONE´S OWN
    lena kjersén edman

  19. Nej, varför inte? Låter himla sympatiskt. Men är ett skolbiblioteks första prio att vara fysisk mysplats? Är det inte snarare att vara en informationskompetent resurs och pedagogiskt stöd i elevernas studier? I dagens och framtidens lärande är det den digitala biblioteksnärvaron som kan göra mest nytta. Stödet handlar om att bistå eleverna med breddad webbkunskap, redskap för utvärdering av digitala resurser, peka på trovärdiga digitala källor…. Datakunnig är inte detsamma som informationskompetent, något som man bara måste vara för att klara framtidens arbetsmarknad. Då måste vi också lägga biblioteksresurserna där de allra mest gör nytta: det digitala 24/7-biblioteket. Det fysiska mötet är också självfallet viktigt men det kan ske varsomhelst, efter överenskommelse. Här gäller det att vara så flexibel som det bara går. Librarian on demand!🙂

  20. Den som har besökt ett skolbibliotek vet att det är långtifrån en tyst mysplats, ofta är biblioteket den plats i skolan där risken för hörselskador är som störst (fråga mig och andra kollegor som arbetat/arbetar i grundskola). Men det var en parentes…🙂

    Jag tror att den fysisk platsen behövs, men det får inte utesluta att skolbiblioteket ska vara närvarande överallt i skolan, både genom kompetens och resurser. Det ligger väldigt mycket i det Åke skriver.

    Något som vi måste börja våga att diskutera är skolbibliotekariernas kompetens. Ofta framställs det som att bara skolan får ett bibliotek med utbildad bibliotekarie så löses alla problem. Så är ju inte fallet. Inga (nästan) bibliotekarier har från sin B&I-utbildning någon beredskap att arbeta i skola och många har ingen uppfattning om vad de ska arbeta med eller hur. I bästa fall är detta något som man kommer fram till efter en tid, efter lite trial and error-arbete. En del skolbiblioteksförsök har stjälps genom att skolpersonalen inte har varit nöjd med skolbibliotekariens insats… Man har inte lyckats få tag i riktigt rätt kompetens.

  21. Nej, bibliotekslokalen ska INTE I FÖRSTA HAND vara en fysisk mysplats – men det är utmärkt när det finns en trivsam och vacker plats (utan soffor att ligga i) i skolyggnaden. Ett skolbibliotek som I FÖRSTA HAND är ett PEDAGOGISKT STÖD i elevernas studier.
    Eftersom jag tror att det så länge som vi som skriver här är vid liv det kommer att finnas pappersböcker ( fr a skönlitteratur), så är det inte dumt alls med en massa bokhyllor och andra förvaringsmöbler i biblioteksrummet. Därtill en fackutbildad, medikaunnig, omvärldsorienterad, bildad, social BIBLIOTEKARIE, som säkert finns till hands vissa tider – och som kan bokas övriga tider av elever, lärare, skolledare.
    Till skillnad från Åke (om jag fattat dig rätt) anser jag att mer media än vad som är gängse i dag på grundskolor/gymnsieskolor bör vara registrerade i en gemensam katalog och i största möjliga utsträckning också ha sin grundplacering i biblioteksrummet. (Ni som inte lika ofta som jag vistas på skolor ska veta att det brukar finnas okatalogiserade boksamlingar, stencilbumtar, CD-skivor och jag vet inte vad överallt i skolbyggnaderna. Inte minst i lärarrum och s k ämnesrum. Det gagnar ej pedagogiken!)

  22. Ämnet svenska är det viktigaste ämnet i skolan.
    I ämnet svenska är läsning/tolkning av skönlitteratur centralt.
    Ordalydelserna i läroplaner ändras ibland, men detta gäller fortfarande.
    Skönlitteratur betyder fortfarande ofta pappersböcker. Böcker behöver hyllor. Hyllor behöver ett rum. Rummet behöver en bildad m m (se ovan) bibliotekarie, som säkert träffas vissa tider och som är specialist på att inspirera, informera, vägleda och handleda.
    Anslaget till biblioteket ska vara en stor del av skolans läromedelsanslag. I gengäld ska bibliotekarien ansvara för att skolans media är katalogiserade, så att alla på skolan kan nyttja media av alla de slag.

  23. Skolbibliotekarier i grundskolan och gymansieskolan, halloj!
    Varken Åke, Anna-Stina eller jag arbetar på skolbibliotek. Vi är därför inte lika kunniga som ni är som är mitt uppe i ert arbete. Den enda som i den här bloggdiskussionen arbetar som skolbibliotekarie är Andreas.
    Vad tycker ni alla andra?
    Håller ni med Åke t ex om att det inte behövs ett ”biblioteksrum” på ett skolbibliotek?

    Kanske för ni denna debatt på en annan blogg?
    Vilken?
    undrar
    nyfikna Lena Kjersén Edman
    – som inte önskar riktigt samma framtid för skolorna som Åke när det gäller synen på pappersboken, bokhyllorna och rummet.

  24. Jag tror inte att många skolbibliotekarier läser bloggar, säger jag lite fräckt. Enligt en enkät som jag nyligen har genomfört verkar inte bloggar vara av intresse för många skolbibliotekarier. Tvyärr, får man väl säga. Den fullständiga rapporten kommer i sommar.

  25. Låt mig säga så här: min provokativa tanke om att avskaffa skolbiblioteket som fysiskt avgränsat rum är ju en pedagogisk idé som handlar om att undanröja risken att lärare glömmer bort bibliotekariens viktiga roll som stöd och kvalitetssäkrare i elevernas informationssökning. Just på skolor har jag en känsla av (men kanske har jag fel!) att skolbibblan som fysiskt rum ofta blir ett alibi för att INTE involvera skolbibliotekarien i undervisningen, istället för tvärtom. Nät det finns ett fysiskt rum att hänvisa till så glöms ofta de digitala och mobila möjligheterna bort. Man ägnar sig helt enkelt inte åt att på allvar ”flytta in” på webben, som idag i högsta grad mobil dessutom.

    Ett skräckscenario vore förstås en massiv nedläggning av alla fysiska skolbibliotek som lämnar efter sig villsna medarbetare, lärare och elever i en underfinansierad skolmijö. Självfallet bygger idén på att det finns en tydlig politisk vilja att verkligen SATSA ekonomiskt och personalmässigt på skolbibliotekarien (märk att jag inte lägger tonvikten i mitt resonemang på biblioteket utan på skolbibliotekarien). Det farliga är att politiker ofta missuppfattar det här med tillgänglighet på webben och ser den primärt som ett sätt att spara pengar. Egentligen är det precis tvärtom. Hybridbibliotekarien, alltså den som vistas lika obehindrat i det fysiska som det digitala rummet, kostar i praktiken MER än den traditionella. Och så måste det få vara.

  26. Jag jobbar inte heller som skolbibliotekarie i den praktiska vardagen men sammordnar skolbiblioteksverksamheten i min kommun tillsammans med personal från kommuns barn- och ungdomsförvaltning.
    Jo, nog tror jag det finns en del skolbibliotekarier som läser bloggar eller bloggar själva. Men det är nog inte många. Anna Stina har redan nämnt Skolbibliotek Västs blogg, sedan finns http://skolbibblan.blogspot.com/ och
    http://bibliotekssamverkan.blogspot.com/
    Det är ju trots allt få fackutb bibl på våra grundskolor och jag tror inte lärarbibl har tid och ork att följa bloggar eller att själv blogga. På sin höjd är de med på och följer skolbiblistan.
    De arbetar ofta själva i sitt skolbibl och hinner inte med mer än det vardagliga, praktiska arbetet.
    Eftersom det inte direkt finns ngn blogg som är så omfattande som t ex skolbiblistan utan ofta små lokala bloggar så är det svårt att veta vilken man ska följa. Sedan finns det en del bloggar på temat IKT och rätt många bloggar som görs av pedagoger så är man intresserad av pedagogik så har man fullt upp med att följa alla dessa t ex Fredrikbloggen, Ann-Mari Körlings blogg m fl.
    Skolverkets Omvärldsblogg där Stefan Pålsson bloggar tar upp allt från skolbibliotek, IKT och pedagogik – för allt hänger ihop.

    Jag tror att vi behöver det fysiska skolbiblioteket samtidigt som vi utvecklar det digitala skolbiblioteket på nätet och i mobilen osv. Det ena utesluter inte det andra – båda behövs. Men det är oerhört viktigt att man ute på skolorna fattar att man dels samlar alla medier i skolbibliotekets katalog, sedan behöver ju inte t ex klassuppsättningar, uppstoppade ugglor, digitalkameror osv vara fysiskt placerade i skolbibl – men sökbara. Sedan måste skolbibl katalog, ev databaser etc nås via skolans elevdatanät så allt är samlat på ett ställe. Precis som Lena skriver så är det alldeles för mycket medier som står spridda på olika håll i skolan och det är ju verkligen slöseri med resurserna.

  27. Efter ett inlägg på Skolbiblistan hittade jag hit och har läst er diskussion med stort intresse.

    Eftersom jag är en aktiv skolbibliotekarie så dristar jag mig till ett inlägg där jag ska försöka sammanfatta min syn på saken.

    För det första, jag arbetar som ensam bibliotekarie på 75%. I de 75% ingår ansvar att ha öppet hela skoldagen alla dagar i veckan (100%) så våra 600 elever på sex nationella program ska ha tillgång till de viktiga resurserna som biblioteket tillhandahåller. Vidare ska jag katalogisera vårt bokbestånd retroaktivt i det nyinköpta systemet (100%). Jag ska ha undervisning, boksamtal, marknadsföra biblioteket gentemot elever och lärare, samarbeta med lärare och elever, driva olika projekt, litteraturbevaka, göra inköp, katalogisera inom ramen för den dagliga driften, sköta cirkulationen, hålla mig uppdaterad inom mitt verksamhetsfält, utveckla verksamheten och arbeta progressivt, utbilda mig vidare, hålla mig tekniskt a jour, lägga mycket, mycket tid på den sociala biten gentemot ledning, lärare och elever (gör man inte det är sträckan till den negativa kritiken extremt kort) utöver allt handledande av elever i biblioteket och i klassrummen och i korridorer, matsalen, kafeterian, var helst de haffar mig. Detta ska ske inom ramen för den tid vi har biblioteket öppet för någon tid för inre tjänst finns inte då skolledningen finner det överflödigt. På mina 75% förväntas jag jobb ca 200%. Att under dessa premisser ha tid att hitta och bevaka bloggar så är det inte bara ett jobb som inte hinns med utan dessutom ett ständigt gnagande dåligt samvete som blir en börda då jag vet att jag borde hinna med även detta…

    Min situation med tidsbrist och höga förväntningar från oförstående ledning är knappast unik och kan vara en tänkbar förklaring till ”ointresset” för bloggar.

    För det andra, boken död har länge förkunnats av diverse tekniknördar och fortfarande tycks den överleva. Kanske dör den på sikt men än så länge är den oöverträffad som informationsbärare – inte minst prismässigt. Fortfarande efterfrågas den i hög grad av våra teknikälskande googlande elever så jag tror den har någon, några generationer kvar och under den tiden känns det som en effektiv, tidsbesparande åtgärd att förvara böckerna på ett ställe i stället för spridda över en hel skola. Självklart i kombination med dagens moderna teknik som möjliggör ett fysiskt mycket friare arbetssätt. Det ena utesluter inte det andra… än.

    Dessutom kan vi, i anslutning till det som sades ovan om att inte ha tid, också reflektera över människans inneboende lathet. Vi gör oftast det som är effektivast för oss. Det finns en anledning till att eleverna googlar. De gillar principen ”allt på ett ställe”. Biblioteken upplevs ibland som jobbiga då eleverna tvingas gå mellan två hyllor för att hämta böcker. Helst vill de ha en bok som ger svaret på allt. Minsta möjliga insats. Så även om vi ser till att allt finns som elektroniska resurser kommer våra elever ändå inte hitta det de ska. Finns det inte på Bilddagboken, Facebook eller hamnar som topp 3 på Google så finns det inte! Utan schysst handledning kommer eleverna fortfarande vara förvirrade och lost in cyberspace.

    Visst bör skolbibliotekarier vara där eleverna är. Absolut! Men redan idag är eleverna mäkta irriterade över om jag inte finns på plats exakt de fem minuter de sökte mig. Hur ska det då bli om jag går runt på skolan? Var ska de hitta mig? Elektronisk märkning av skolbibliotekarie och satellitövervakning via earth google? Eller ska jag twittra så fort jag byter lokalitet?

    För det tredje, måste jag säga att det är befriande att läsa såna här inlägg, Anna-Stina. Det är så lätt att glömma bort att man inte är ensam. Som en ambitiös skolbibliotekarie med genuint intresse för dessa frågor är det så lätt att drunkna under bördan och börja anklaga sig själv när man inte räcker till. Det är ofantligt lätt, hur dumt det än låter, att tro att lednings intressebrist, lärarnas tajta scheman och bristen på resuser beror enbart på en själv. Det är rimligtvis inte mitt fel att jag nu på nio år i yrket nu är inne på rektor åtta och nio. Och ändå… det gnager, det dåliga samvetet. Det gnager så mycket att jag har börjat se mig om efter en helt ny karriär helt enkelt. Det verkar vara den lättaste lösningen på problemet – människans inneboende lathet firar återigen triumfer.😉

    Mina mycket långa 2 cent som är skrivna med extremt dåligt samvete över att jag har förslösat en halvtimme då jag kunde ha gjort något annat.
    /Rebecca

  28. Tack snälla Rebecca för att du som aktiv och intresserad skolbibliotekarie. trots stor tidsbrist, tog dig tid att skriva det här intressanta inlägget.
    Hoppas att någon av dina skolledare läser det och ger sin syn på hur de tycker att du och dina kollegor (utan att ni drunknar under arbetsbördor eller går sönder) på bästa sätt ska använda er arbetstid.
    Nu och i framtiden.
    Hoppas att du inte ger upp!!!!

  29. Hej Rebecca!
    Du sammanfattar väldigt bra det jag ville ha sagt i mitt inlägg.
    Din och många andra skolbibliotekariers arbetssituation är verkligen orimlig. För det första borde du ha en heltidstjänst. För det andra så kolla upp om det inte finns folk som behöver arbetsträna och som kan jobba några timmar om dagen som assistent i skolbiblioteket och som därmed kan avlästa dig i arbetet med cirkulation och bokuppsättning. Till folkbibl ringer de ofta och undrar om vi kan ta emot praktikanter eller sådan som vill arbetspröva. Men med självbetjäningen har vi inte längra så mycket jobb att erbjuda. Brukar då hänvisa till skolbiblioteket istället.

    Jag hoppas att du trots allt vill vara kvar som skolbibliotekarie och istället kan ta dusten med skolans ledning och kanske rent av med tjänstemän och politiker i den förvaltningen som skolbiblioteket tillhör.

  30. Som jag skrev så har vi alltså rektor åtta och nio just nu på lika många år. Varje ny rektorstillsättning innebär, precis som Anna-Stina skrev, att man är tillbaka på ruta 0 igen. Dusterna är tagna om och om igen. Tyvärr jobbar många av oss inom ett område som med läpparnas bekännelse klassar skolbiblioteket och dess verksamhet som en kärnverksamhet men som i själv verket behandlar den som en sekundär verksamhet.

    Många lärare och skolledare har inte en susning om vad en skolbibliotekarie gör, men de är inte särskilt intresserade av att veta det heller för det skulle medföra ökad arbetsbörda och ökat ansvar för dem. Lärarkåren är redan i dag hårt pressade med allt tajtare scheman och arbetsuppgifter som går utöver vad deras tjänstebeskrivningar specificerar. Många skolledare brottas med minskande elevunderlag, tvånget att marknadsföra sig för ohemult mycket pengar samt stora sparkrav från år till år.

    I skolans värld är det bara lärare och skolledare som kan ge skolbiblioteket den legitimitet som behövs. Mycket bra verksamhet bedrivs ändå på frivillig basis av engagerade skolbibliotekarier och lärare. Men det blir inget långsiktigt arbete med de premisserna. Vi vet, med mängder av forskning på området i ryggen, att för att få en väl fungerande biblioteksverksamhet krävs det tre komponenter: en utbildad, kompetent och engagerad bibliotekarie, välvilliga och bejakande lärare och en stöttande, intresserande och drivande skolledning där just skolledningens roll är ytterst avgörande. Det är inga nyheter. Och ändå är skolbiblioteksverksamheten en av de första verksamheter det sparas på.

    Anita: Dina idéer är jättebra i teorin. I de allra flesta fall innebär en arbetestränare faktiskt bara merjobb för mig som ensamarbetande bibliotekarie. Många av dem tycker skolan är en skrämmande plats och de är rädda för att möta våra elever och där till kan de inget om bibliotekets verksamhet. De stannar en månad, kanske två, och under den tiden behöver de min handledning frekvent och när de slutat är jag kvar med röran. Det låter elakt att säga så men i de allra flesta fall har det varit facit. (uHc ska väl stå på naturvetenskap? Hc och He – kan väl inte vara någon skillnad, eller?)
    Ibland får vi erbjudanden om andra former av praktik och oftast då med människor som har adekvat utbildning eller erfarenheter från bibliotek sen tidigare. problemet blir då att vi oftast förväntas betala en del av deras ”lön” och ont om pengar finns det gott om.

    Lena: Jag hoppas verkligen att inte mina skolledare inte ser det här! Sen jag bestämde mig, för min egen hälsas skull, att verkligen bara jobba 75% så har jag klassats som obekväm, samarbetsovillig och rent ut av arbetsovillig. Så jag hoppas paradoxalt nog på en fortsatt blind fläck, åtminstone vad beträffar den här bloggen. I annat all kanske jag får epitetet subersiv också.🙂

    Se där – ännu en halvtimme ”bortslösad”.😀

  31. Det är svår en avvägning att hitta balansen mellan rutinarbetet och sånt som utvecklar verksamheten. Jag som ganska nyexad bibliotekarie kämpar för att få skolbiblioteket (högstadieskola) att gå runt. Trial-and-error, exakt! Som tur är har jag bra lärare på skolan som stöttar mig.

    Trots allt ÄR det svårt många gånger att vara själv, att bara få jobba 80%, att vilja göra så mycket men mötas av olika slags motstånd.

    Ibland känns det som Moment 22. Jag är noga med att inte ta med jobb hem och att inte jobba gratis men om jag aldrig har tid att förbereda, hålla i undervisning och vara i skolan – hur ska då skolledning inse att det behövs och ge mig mer arbetstid?

  32. Rebecca och ni andra skolbibliotekarier, till slut måste man tänka på sig själv i första hand. Hur mycket av sin hälsa och tid är man beredd att offra på ett arbete som visserligen ger mycket tillbaka, men som också är mycket krävande? Jag har ofta funderat på att helt lämna bibliotekariebanan, dock inte längre – nu tycker jag mig ha mitt drömjobb!

    Jag skulle vilja råda den som känner sig halvt utbränd att försöka söka sig en annan tjänst inom biblioteksområdet. Om så bara för att prova på att göra något annat, utan att lämna fältet. Jag vet att det är svårt att få tjänster. Men den erfarenhet man skaffat sig som skolbibliotekarie kommer väl tillpass i många sammanhang. Inte minst har man lärt sig att bli en drivande person – en stor tillgång i en personalgrupp.

  33. Jag skummar allt intressant och viktigt som ni skriver om skolbibliotek och skolbibliotekarien. Det är verkligen ett paradoxalt och komplext arbete OCH så
    fantastiskt berikande, häftigt och utmanande.
    Jag arbetar ute på ”fältet” två dagar i veckan. Övrig tid är jag samordnare med en mängd olika funktioner och uppdrag varav omvärldsbevakning är något som jag värnar om att hinna med (fast ofta blir det en stund på kvällen som jag hinner med det)

    Håller med ovanstående inlägg om den stora arbetsbördan som vi har. Jag har inga förslag på hur detta ska kunna ändras men att medvetendegöra för olika grupper vad vi gör ännu mer tror jag kan vara en väg av många.

    Angående omvärldsbevakning och om skolbibliotekarier läser bloggar så gör jag det.
    Via netvibes bevakar jag en del webbsidor. Som skolbibliotekarie tänker jag att det är viktigt att hålla koll på en mängd olika områden som berör oss och i vissa fall tangerar oss. Jag läser en mångd olika intressanta bloggar och följer dem men kommenterar inte så ofta, nu har jag dock gjort det.

    /Cecilia

  34. Ja, hade detta inte varit världens bästa jobb, om man för ett ögonblick tänker bort den ”administrativa” biten, så hade jag nog lagt av för länge sen! Men mötena med eleverna är så berikande, roliga och värdefulla att det uppväger mycket och ger tillbaka en del av den energi som slukas av det jobbiga och tråkiga.

  35. Ja, vad vore vi utan eleverna och det är för dem vi finns till. Hur ska skolbiblioteken fungera i framtiden och varför finns skolbibliotek till? Genom att omvärldsbevaka – läsa bloggar etc. så . så tycker i alla fall jag att det ger mig idéer inför framtiden. Att planera och visionera inför framtiden är viktigt!

    Tidsbrist och den komplexa, splittrade och ofta stora arbetsbördan och efterfrågan på skolbiblioteket och skolbibliotekarien tror jag bidrar mycket till att vi inte ägnar så mkt tid åt detta.

    Finns det några sätt att visa för hela Sverige att vi faktiskt är vardagshjältar och vad vi gör. Har någon förslag :)?

  36. Pingback: Om skolbibliotekarier läser bloggar… « BiblioBuster

  37. Alla ni som diskuterar!
    Så’n bra diskussion! Ni har verkligen beskrivit hur det ser ut – både utifrån och inifrån. Och statistiskt!
    Jag skulle vilja fråga – vad kan det bero på att det ser ut som det gör? Varför används inte skolbiblioteken så som ni beskriver – varken det gamla rummet eller de nya öppna rummen – hela skolan och den digitala världen?
    Och främst – vad kan vi göra åt det – hur skulle en förändring se ut som i grunden gör skolan intressant och spännande och som ger många fler elever goda kunskaper, bra beredskap för arbetsliv och ja, själva livet ?
    För det är ju eleverna, barnen och de unga, som det handlar om i skolan. När både politiker, rektorer, lärare och bibliotekarier börjar tänka att orden om att prioritera barn och unga ska leda till handling – då startar förändringen. Om vi verkligen allihop i skolan utgår från elevernas behov – och ser till att använda det de kan – och tillsammans med dem utvecklar och stärker och stödjer och pluggar in och informationssöker och gör intressanta och genomtänkta arbeten – då kan skolan bli viktig, intressant för alla och rolig. För de allra flesta skolbibliotekarier – och lärare också vet ju hur det ska gå till…. eller?
    Jag tror inte att bibliotekarier i skolan har rätt utbildning – och ingen vidare fortbildning!
    Jag tror inte heller att lärare har rätt utbildning när det gäller att förhålla sig till lärande och att söka information – varken för egen del eller när det gäller eleverna.
    Så då kan vi ju börja med att diskutera – vad skulle behöva göras för att man på det politiska planet ska uppmärksamma elevernas behov – prioritera barn och unga?
    Och – hur ska en utbildning för skolbibliotekarier se ut? Grund- och/eller vidareutbildningar?
    Hur gör vi för att påverka högskolor och universitet och deras lärarutbildningar?
    Och då vet jag att det gjorts insatser på olika håll – men skriv och berätta!! Så att vi kan lära av varandra och göra samma saker på flera håll!

  38. Hej Malin och ni andra!
    Ja, det är jättekul att den här diskussionen kommit igång.
    Jag tror att du har helt rätt i det du säger om både bibl utb och lärarutb.
    Vi skulle behöva en bibl utb som på ngt sätt knyts ihop med vissa delar av lärarutb. Lite grundläggande pedagogik, skolans styrdokument, olika arbetssätt i skolan t ex grupparbete, undersökande arbetssätt, projektarbete osv. Lite om läsinlärning osv. I lärarutbildningen tror jag att det saknas en hel del utbildning kring att lära ut ett undersökande arbetssätt, att använda skolbiblioteket som pedagogisk resurs i undervisningen osv. När jag stöter på lärarstud brukar jag fråga. IT som ped resurs är ofta frivilliga kurser, att arbeta med ett undersökande arbetssätt eller att använda sig av skolbibl i arb med eleverna har de inte lärt sig. Det är inte alla som läst Textflytt och sökslump i sin utbildning osv. De har lärt sig använda lärarutb bibl för sitt eget examensarb men det är inte alls samma sak som att lärar sig anv det i ett ped sammanhang med eleverna.
    Jag tror också att det på många skolor, både bland ledning och bland pedagoger (och ofta också på förvaltningsnivå) inte förstår att att pedagogisk utveckling, IKT-utveckling och skolbiblioteksutveckling hänger ihop.
    Jag skulle vilja se ett arbetslag runt skolbiblioteket där skolbibliotekarier, IT-pedagoger, speciallärare osv arbetar tillsammans.

    Hälsar
    Anita, SkolbibliotekÖst

  39. Det känns som jag är det svarta regnmålet på paraden här.🙂 Det är inte min mening dock. Jag tror inte att svaret är att vi ska ha mer pedagogisk utbildning, tyvärr. Visst skulle det säkerligen hjälpa på de personliga planet, men de kollegor jag känner som började sin bana som lärare, med gedigen utbildning, och som sen omskolade sig till bibliotekarier och jobbar på skolor upplever precis samma vardag som vi andra och de vittnar även de om svårigheter att får gehör för skolbibliotekets verksamhet. Svaret måste finnas någon annanstans.

    Personligen tror jag att det i allra högsta grad är en ledningsfråga på skolorna. Där rektorerna är engagerade och intresserade brukar skolbiblioteken få blomstra.

    Jag hörde t ex om en skola, tyvärr vet jag inte vilken, där rektor tog upp skolbiblioteket i medarbetarsamtalet, dvs frågade lärarna hur de använde denna pedagogiska resurs. Snacka om att de ledningen satte fokus på skolbibliotek!

  40. Det handlar om ledning, visst gör det det! Men det måste upp långt över de enskilda rektorerna som ibland kan arbeta väl så bra med sin skolbibliotekarie.

    Det handlar om kunskapsbrister hos både lärare och bibliotekarier. Och jag tror det stämmer, som Malin skriver, att om vi hade barnens bästa för ögonen hela tiden och verkligen förstod oss på lärande på deras villkor, så skulle detta med skolbibliotek vara ett mindre problem. Alla resurser skulle samverka bättre.

    Men är detta en utopi?:-/

  41. Jag blev verkligen inspirerad av Rebeccas inlägg – jag tycker inte att du är så negativ – sanningsenlig skulle jag säga!! Det viktiga är att du är med och diskuterar – för du är ju mitt i den här verkligheten. Det viktiga i mitt inlägg är att vi diskuterar och försöker hitta alla de orsaker som finns att det inte fungerar så bra som vi skulle vilja i skolorna! Och att det inte ligger på var och en av oss – utan på alla – från politiker, skolledningar, lärare, bibliotekarier, föräldrar till forskare. Och ska vi förändra inställningen – att vi alla är till för att de unga ska vilja och tycka det är viktigt och roligt att lära så måste vi vara många- alla i en skola eller ett arbetslag med bibliotekarien med i laget. Kanske en utopi – men är det verkligen det? Har vi/ni pratat om det i skolan? Diskuterat vad det betyder om vi faktiskt har de unga som utgångspunkt för det som ska läras? De unga som är på skolan just nu! Jag tror vi/ni – alla – skulle bli förvånade över sådana diskussioner i skolan.
    Jag tänker att vi också skulle kunna berätta och diskutera – hur gör vi då? Hur många diskuterar t.ex. pedagogiska frågor om skolbibliotekets roll i de ungas lärande? Varje dag, ofta i skolan?
    När gör ni det? Hur gör ni? Använder ni pedagogisk litteratur – cirklar? Ja, berätta!!! Jag tror att många sitter inne med bra och spännande exempel. T. ex. skrev någon om Textflytt och sökslump – om nu lärare inte läst den – hur gör vi för att de ska vilja läsa den?

  42. Ska verkligen skolbibliotekarien använda sin arbetstid till allmänt bokprat för elevgrupper (vilket ofta innebär att tipsa om nya skönlitterära böcker att användas vid fri läsning)?
    Om hon har gott om tid: Ja, för det är trevligt och man blir omtyckt.
    Det är också klokt att någon gång ibland diskutera bibliotekets media med eleverna (=bokprata) för att hålla sig ajour med vad elever som grupp intresserar sig för och behöver förkovras i.

    Mitt förslag är ändå att de allra flesta mediapresentationerna (= bokpraten) ska bibliotekarien hålla för LÄRARNA vid regelbundna tillfällen, så att varje lärare på skolan vet vad som ryms – i bokform och i andra former – i skolans viktigaste läromedel = skolbiblioteket.
    Och detta gäller absolut inte bara lärarna i svenska!

    När det gäller att presentera media (böcker, tidskrifter, artiklar, musik, bilder, bloggar m m) inför elevernas temaarbeten – då föreslår jag att skolbibliotekarien föreläser ( innan temaarbetet startar ) samtidigt för eleverna och för de lärare som är indragna i temaarbetet. Eleverna hjälper naturligtvis till att i god tid innan temaarbetet börjar (i samarbete med skolbibliotekarien) skaffa fram det material som behövs – det är en del i varje elevernas praktiska bibliotekskunskapsövning.
    Skolbibliotekarien bör också få veta hur temarbetet, när det är avslutat, avlöpte och hur hon kan förbättra sin del i arbetet nästa gång.

    Nästan viktigast av allt är att skolbibliotekarien är med i diskussionen och gör sin stämma hörd i fråga om ekonomin när det gäller skolans läromedel!!!!!
    Hör med kollegor i landet om hur många procent av läromedelskostnaderna som går till skolbiblioteket i deras kommun – skillnaderna mellan kommuner och skolor är enorma.
    VARFÖR?
    Har din skola satsat mycket eller litet på skolbiblioteket i jämförelse med resten av Sverige? KOLLA!

    Jag tror att alltdör många skolbibliotekarier – duktiga förvisso och ambitiösa – arbetar som om de istället vore barn- och ungdomsbibliotekarier på ett folkbibliotek.
    Men uppgifterna och målsättningarna är ju helt olika!

    I skolvärlden finns det många bra dokument att stödja sitt arbete på – och de dolumenten kan man också nyttja för att iNTE göra vissa arbetsuppgifter. (Det står
    t ex ingenstans, vad jag vet, att det är just skolbibliotekarien som ska städa på bokhyllorna … det är väl en utmärkt uppgift för schemalagda elever som tränar sig i bibliotekskunskap).

  43. Jag tror också som ovanstående skrivare att vi måste förändra våra roller som skolbibliotekarier och som skolbibliotek. Och att vägen dit inte är en utan många olika. Frågor som jag ofta ställer mig och försöker hitta svar på är vad ett skolbiblioteks kärnområden är och varför. Som Malin påpekar är ju skillnaden mellan teori och praktik kring det ultimata skolbiblioteken ofta stort. Men jag vill hävda att skolbiblioteken verkligen behövs idag även om vi är långt ifrån utopierna. Jag tror dock att skolbiblioteken måste arbeta ännu mer med att analysera, visionera och planera för framtiden. Fortbildning, kommunikation, omvärldsbevakning och samverkan är några sätt att få inspiration och input på.

    Apropå hyllstädning fick skolbiblioteken på Ekerö i år hjälp av en ungdom med att damma och gallra, det var toppen!

  44. År 1985 skrev jag – i egenskap av Förste skolbibliotekarie i Umeå – foldern
    SKOLBIBLIOTEK
    (Sv Nr 66. Fortbildningsavd. i Linköping, sektor Svenska ).
    Foldern skildrar goda exempel från Västerbottens grundskolebibliotek. När jag nu läser den gamla foldern slås jag av en oro att utvecklingen (trots datoriseringen) inte har gått framåt – utan bakåt.
    Hoppas att jag har fel!
    Ge mig gärna goda nutida exempel på det som jag berättar om i foldern. Till exempel:
    Elevmedverkan i biblioteket för elever i alla klasser/åldrar, lokala arbetsplaner för skolbiblioteksverksamhet, lokal arbetsplan för ämnet svenska genom hela grundskoletiden, bokinformation för skolans samtliga lärare, arbetsgång i biblioteket för elever rån och med åk 1 t o m åk 9, studiedagar i informationssökning för skolans samtliga lärare i skolbiblioteket, spännande planeringsförslag för hela skolans ”Bokens dag”.

  45. Det låter som sådant som man arbetar/arbetat med att genomföra på skolbibliotek jag sett och själv arbetat på, under de senaste 10 åren. Med skolbiblioteken har det ju tyvärr inte gått så mycket framåt generellt, är mitt intryck. Lokala satsningar som faller tillbaka när medel dras undan, osv. Vi kan ju titta på de större undersökningar som gjorts de senaste åren.

    Det som jag upplever har ändrats under tidens gång är kunskapssynen och synen på vad informationskompetens är. Jag upplever att skolbiblioteksvärlden följer relativt väl med i forskningen, i alla fall där det finns verksamhet med ”spets”. Jag hoppas att få undervisar elever i ”bibliotekskunskap” och klassifikationssystem idag. Och att man på många håll har insett att skolbiblioteket är något som ska integreras i lokala planer för samtliga ämnen, inte bara svenska.

  46. Min erfarenhet – som jag redovisar i SKOLBIBLIOTEK – handlar enbart om grundskolans bibliotek, inte om gymnasiebibliotek.
    ”Forskning” är ett begrepp som gör mig en smula nervös när det nämns i bibliotekssammanhang
    Delvis kanske för att jag själv är forskare och för att jag både i förra seklet och på 2000-talet har undervisat på ett par orter där blivande bibliotekarer utbildas.
    Jag har då anat mig till att det diffusa begreppet ”forskning” har en altför hög status hos vissa ansvariga för ubildningarna – som inte alltid själva är bibliotekarier – och att präktig empiri anses vara något som ”studenterna får lära sig när de kommer ut på sina arbetsplatser”.
    Var det inte så när Bibliobuster utbildades?
    Om ”skolbiblioteksvärlden” – d v s i första hand berörda fackbibliotekarier, skolbibliotekarier, skolledare i grundskolan – följer med i forskningen (vilken forskning?) vet jag inte.

    När jag för 25 år sedan samlade empiri från duktiga skolbibliotekarier i Västerbotten så var det ingen av dem som undervisade i bibliotekskunskap. Däremot fick på en del kunskapsmedvetna skolbibliotek eleverna schemalagt arbeta i biblioteket under hela skoltiden. OJ! vad de blev duktiga i att söka och finna information. (Jag har mött en del av dessa barn/ungdomar senare i livet.)
    SJÄVKLART integrerades skolbiblioteket i samtliga ämnen!
    Det viktigaste som vi gjorde i Västerbotten då (och som jag tror ockå inspirerade skolledare i andra delar av Sverige) var att vi tränade inte bara skolbibliotekarierna utan alla skolornas lärare på deras studiedagar i vad som skulle kunna kallas informationssökning.
    Detta för att de skulle få det som nu kallas informationskompetens. Många lärare var då lika okunniga som många lärare är idag i så enkla saker som vad ett signum är….
    Jag bjöd in grundskolelärare på de olika skolområdena till stadsbiblioteket i Umeå. Där fick de samarbeta fem och fem med att söka material (artiklar, böcker, dikter, musik och vad de kom på) i temaarbeten som kunde heta: ”Vänskap, kärlek, sex”,
    ”Djur, natur och jag”, ”Teknik och jag” …..
    Redovisningarna blev skrattiga och roliga och i dem ingick också att femtrojkan skulle ha diskuterat sig fram till vilken skönlitterär högläsningsbok som kunde passa till just deras temaarbete.
    Avsikten var att lärarna/skolbibliotekarierna sedan skulle träna sina elever i informationssökning på liknande sätt.
    De här lokala satsningarna kostade INGENTING!
    (De kunskapsmedvetna skolledarna/lärarna/bibliotakarierna prioriterade skolbibliotekets media framför Läromedelsförlagens
    s k ”läromedel”.
    Skolbiblioteket = de läromedel som behövs.)

    Kan du inte berätta här, snälla Bibliobuster, på sådant som liknar dessa gamla erfarenheter. Berätta om hur ni tänkte och verkade på de skolbibliotek som du har erfarenhet av..
    Envist tror jag på empiri. På att de GODA EXEMPLEN (helst de som inte kostar pengar) är viktigare än allt det som rymmas inom begreppet.forskning. Jag överdriver för att vara tydlig.

    (Ibland misstänker jag att det är samma komplex som ligger bakom det bland en del bibliotekarier så vanliga tjatet om bibliotekariers klädsel, ”outfit”, som det myckna talet om biblioteksforskning.
    Dåligt självförtroende.
    Hur har det blivit så när vårt yrke är uppskattat av människor utanför biblioteksvärlden?
    Det visar ju … forskningen.)

  47. Oj, jag tror det kräver större utrymme att berätta om mina erfarenheter än denna kommentar.🙂 Men den forskning jag syftar på är Christine Bruce, Carol Kuhlthau, Louise Limberg, Olof Sundin med flera. Jag har också varit mycket inspirerad av Ola Pilerot. Jag hoppas och tror att många skolbibliotekarier läser texter av dessa forskare, för att få själva grunden till varför och hur man kan arbeta med informationskompetens i lärandet. Jag läste ganska mycket forskning både när jag arbetade på grundskola och på gymnasium.

    På min gymnasieskola arbetade vi fram en modell för det undersökande arbetssättet, där alla lärare var med och diskuterade forskning och teorier. Jag tror att själva diskussionerna faktiskt blev behållningen av detta arbete, egentligen. Det är mycket svårt att bedriva förändringsarbete på skolor, och på bibliotek.

  48. Erfarenheter, jatack!
    Jag vill höra om realtivt nutida GODA ICKE-kRÅNGLIGA EXEMPEL som kan bli permanenta – inte om korta projekt. (De finns förvisso! I bästa fall leder de till varaktiga goda rutiner.)

    Spännande och användbara sätt att vara skolbibliotekarie,
    metoder som helst inte kostar mycket ,
    efterlyses!
    Av mig. Och av många skolbibliotekarier som känner sig kanske ändå mer osäkra än deras kollegor gjorde när jag för många år sedan skrev ”Skolbibliotek”.

    Vad skulle man år 2009 vilja nämna för goda exempel i en liknande folder?

    (De forskare du nämner känner jag i stort sett till – fast jag vet inte vad för slags profession den för mig obekante Olof Sundin har. Desto bättre är jag inläst på allt som den kloka Louise L. har skrivit.)

    I mitt inlägg funderade jag ju istället om det inte är FÖR MYCKET (särskilt i vår utbildning) av
    – forskning
    med tillhörande teorier
    och FÖR LITET av praktik och goda exempel!
    (Som uppsatshandledare för blivande bibliotekarier och blivande lärare utan yrkeserfarenhet har jag fått ta del av allt för mycket av osmält teoretiskt stoff…)

    Berätta gärna på vad sätt du i ditt praktiska arbete tog lärdom av Ola Plerot. Jag är nyfiken!
    Hur arbetarde ni – praktiskt, inte teoretiskt – undersökande på de skolor där du tidigare var bibliotekarie?

    PS, Finns det i Stockholms län någon som arbetar som Förste skolbibliotekarie (eller vad det numera kallas)? Vem är det i så fall?

  49. Jag tror man ska ta vara på den teoretiska kunskap som de nyexade har, det sker tyvärr inte på biblioteken idag. Inte i tillräckligt stor utsträckning iaf.

    Det kan för många nya bibliotekarier bli en chock att komma till den praktiska verkligheten på ett bibliotek – teori och praktik har (tyvärr) väldigt lite med varandra att göra. Vår stora utmaning är att närma dessa storheter till varandra. Jag tror dock inte att det bästa sättet är att göra utbildningen mer praktisk. Vi måste istället bli bättre på att omsätta teorierna praktiskt på biblioteken. Det är ett sätt att få biblioteken att utvecklas.

    Som sagt – att beskriva min egen yrkespraktik som bibliotekarie kräver mer än en bloggkommentar. Jag tror dock att nyckeln till ett framgångsrikt arbete kan ligga i att arbeta evidensbaserat (= teori + praktik). Man kan väl säga att jag strävade efter att arbeta inom den kontext där jag befann mig – att arbeta flexibelt med alla delar i kunskapsprocessen utifrån var den specifika eleven eller gruppen befann sig just då.

    Man kan inte sätta upp några staket mellan yrkesgrupperna om man arbetar så, dvs mellan bibliotekarie och lärare. Elevernas behov och lärande måste vara överordnat allt skråtänkande. Elevernas kritiska tänkande måste vara det övergripande målet – inte att de ska följa några uttänkta steg i rätt ordning när det handlar om att söka information. Om jag lyckades leva upp till detta som bibliotekarie vet jag inte, men det var i alla fall min strävan.

    Idag finns få konkreta och varaktiga exempel på ett genomarbetat sätt att arbeta med informationskompetens, där lärare, bibliotekarie och elever arbetar tillsammans. Bra försök upphör så småningom. De exempel som finns nu kanske går att få koll på genom en fråga på Skolbib?

  50. ”Kritiskt tänkande” är ett begrepp som alla tänkande människor anser vara något postivt. Så också jag..
    Men ibland glömmer ungdomar och vuxna bort att för att kunna förhålla sig analyserande och kristiskt måste man dels
    – ha elementär kunskap om det man vill granska/kritisera
    dels ha
    -fått träning i att tänka kreativt.
    Många elever är väldigt snabba att kritisera/bedöma – sämre på att systematiskt inhämta information (annat än från Google) och att jämföra informationskällor.
    Därför tror jag, till skillnad från Bibliobuster, att elever i en grundskola har stor nytta av att följa uttänkta steg i rätt ordning. Det är ltet som matematik!
    Jag har sett en del goda exempel på skolor där eleverna systematiskt tränas i informationssökning från och med första årskursen till och med den sista.
    De elevrna gåt ut i vuxenlivet som aktiva informationssökare.
    Jag har också altför stor erfarenhet av vuxna studenter (som ska bli lärare eller bibliotekarier) som har gått tolv år i skolan utan att veta hur man söker en artikel , hur man hittar en dikt där man kan en enstaka strof eller var böckerna om astronomi står på ett folk/skolbibliotek.

    Om några veckor ska varenda lärare i Sverige ha ”studidag” inför terminsstarten. O, vad jag hoppas att alla skolbibliotekarier då är aktivt med i den fortbildningen ..
    Kanske är det skolbibliotekarien som leder studiedagen i informatonssökning
    hoppas
    i fruntimmersveckan
    Lena Margareta

  51. Jag ser informationskompetens som bredare än att kunna söka information på ett bibliotek. Informationskompetens är en viktigt del i det livslånga lärandet, det handlar om mer än att söka i en databas eller en bibliotekskatalog. Dagens informationssystem ( t ex Google) kräver inga söktekniska förkunskaper hos användaren, men en förmåga att se sammanhang och att tänka kreativt, som du skriver, Lena.

    Det är därför som jag inte tycker att fokus bör vara på procedurer generellt när man bedriver undervisning i informationskompetens. Sedan är det ju helt klart så att olika åldrar behöver olika struktur för att undervisningen ska bli lyckad.

  52. Om fler visste hur vanligt det är att studenter som ska bli lärare inte vet vad SIGNUM är, inte vet vad som menas med GENRE, inte använder andra informationskällor än Google, inte vet hur man söker artiklar i ett visst ämne – då skulle fler förstå att det inte alls är dumt att ge skolelever kontinuerligtt grundläggande kumskaper.
    Alltför många skolbibliotek saknar en genomtänkt inköpspolitik och är ”mini-folkbibliotek”.
    Alltför många skolbibliotekarier ser INTE sitt bibliotek som skolans viktigaste läromedel.
    En del skolbibliotakarier vet inte ens om hur stor del av läromedelsbudgeten som går till skolbiblioteket!

    Jag skulle vara väldigt nöjd, faktiskt, om fler lärare och elever än vad som är fallet idag verkligen kreativt kunde söka information på ett bibliotek INNAN de börjar tänka och agera kritiskt – eftersom informationssökandet är en viktig del i vårt livslånga lärare. Jag förstår inte vad du ser för motsättning mellan detta och det som du kallar ”informationskompetens”, Bibliobuster?

    Jag är korkad för jag kan inte föreställa mig vad ”fokus på procedurer” innebär i ett konkret och praktiskt skolsammanhang.
    Förklara med empiri, tack snälla!

  53. Varför jag har hängt kvar i just skolbibliotekens betydelse – med allt vad det innebär enligt allt som beskrivits – inte minst i denna debatt beror på – att jag en gång på – kanske början av 80-talet träffade en gammal gymnasiekompis som gick på en kurs på gamla BHS… Han sade så här när vi gick om varandra i trappan :” Jag som nyligen har doktorerat – jag blir alldeles förtvivlad över att jag inte kunde något av det jag lär mig på denna kurs. Att söka relevant information, att kritiskt granska källor och nå hela den vetenskapliga värld av texter som finns. Tänk vilken avhandling jag hade kunnat göra!”
    Denne då unge man gjorde mig väldigt undrande över
    hur det kunde gå till – att man kunde t.o.m. doktorera utan att kunna söka information ordentligt. Se’n dess har jag arbetat med dessa frågor för att förstå hur det kunde bli så här. Och jag tror fortfarande att det är otroligt viktigt att informationskompetensen utvecklas – att kunna hantera sökandet efter information och att förstå att det är det som är lärande och som ger kunskap.

  54. Med ”fokus på procedur” menar jag undervisning som lär ut att informationssökning alltid måste ske i vissa bestämda steg. ”Man börjar ALLTID med uppslagsverk” etc. Jag tror det är vikigt att barnen lär sig använda ett uppslagsverk, fortfarande finns det behov av kunskaper om alfabetisering t ex. Men vi måste släppa perspektivet att informations- och kunskapssökande alltid sker i biblioteksmiljö. Och att det alltid måste följa en förusbestämd procedur. Förutom att kunskap kan byggas på olika sätt, är det lätt att ta ifrån barnen deras upptäckarlust om man blir för proceduriell.

    Jag önskar att någon som faktiskt arbetar på skolbibliotek ville dela med sig av sina tankar här också.

  55. Bibliobuster, varför ska man inte ge kunskap i kunskapssökande i
    biblioteksmiljö om man nu är skolbibliotekarie? (Ingenting hindrar att det
    dessutom förekommer i andra miljöer, till exempel av läraren i klassrummet.)

    På en skola som jag känner till (jag skriver om den i foldern
    SKOLBIBLIOTEKET)
    har varje barn från första klass schemalagd tid i biblioteket. Två elever i
    taget. Två timmar om dagen i en vecka varje gång har eleven sin
    biblioteksperiod. (Detta system används också på en del progressiva skolor
    när det gäller det gemensamma arbetet runt matsalen.)

    ”Informationskunskapen” i den här skolan är stegvis planerad för hela
    skoltiden.
    I ettan, till exempel, i den här skolan städar de två småttingarna
    bilderbokstråget samtidigt som de ”diskuterar” läsupplevelser med
    bibliotekarien. I tvåan är det jättekul att ställa Hcf-böcker i
    bokstavsordning!
    När barnen kommit upp i femman har eleverna stort ansvar för
    fackavdelningen vilket då naturligt medför att de inte blir fackidioter utan
    killen som gillar till exempel akvariefiskar får också ett hum om vad
    böckerna om till exempel fotboll står någonstans i biblioteket eller på
    annan plats i skolan.
    Det är ALDRIG skolbibliotekarien som plockar ihop böcker till temaarbeten
    och liknande – det gör de äldre eleverna. (Skolbibliotekarien kollar dock
    vilka artiklar, böcker m m eleverna har hittat och ger tips och
    synpunkter.)
    Städning gäller för alla i alla årskurser förstås, men barnen ger också
    inköpsförslag i samråd med skolbibliotekarien och berörda lärare.
    Sambindningslistan känner de äldre eleverna väl till.

    Skolbibliotekarien lär på det här sättet känna varenda elev och förutom att
    hon garanterat vet vad varje elev kan i informationssökning när eleven
    lämnar skolan, så har hon och varje elev också hunnit ha massor av bok- och
    livssamtal under elevens grundskoletid.

    Det är tyvärr inte många skolbibliotekarier i grundskolan som arbetar på
    detta sätt – jag tycker att det är tråkigt att det är så. (Ofta beror det på
    att bibliotekarien är dåligt utbildad eller på att hon har för få timmar i
    biblioteket. Men ofta beror det också på att varken bibliotekarien eller
    skolledningen har ett MÅL med vad de vill åstadkomma när det gäller
    elevernas och lärarnas informationssökning. Det är då frestande för
    bibliotekarien att vara den hyggliga typen som raskt plockar fram böcker
    till lärare till deras olika olika temaarbeten ….)

    Barns spontana kunskapssökande låter stiligt, men det tror man väl inte så
    värst mycket på längre.
    Där finns det ju förvisso forskning, empiri, som gör en förskräckt!
    Du vet ju, Bibliobuster, lika väl som jag hur dåligt de flesta vuxna svenska
    människor känner till något så enkelt som klassifikationssystemets
    förhållande till hylluppställningen på folkbibliotek. Och hur många
    40-åringar och 50-åringar vet hur man letar efter en artikel i ett ämne?
    Inte många fast alla gått minst 9 år i skolan.
    Allt för mycket spontant kunskapssökande har det varir i svenska skolor
    skulle jag vilja hävda – eller nästan inget kunskapssökande alls …..

    De vuxna människor som verkligen förstår sig på klassifikationssystem och
    andra (enkla) bibliotekstekniska finesser — vilka är de? För de finns dock.
    Jo, de alltför fåtaliga som vet hur de skaffar sig information – det är de
    som hade en BRA skolbibliotekarie i en skola där biblioteket verkligen fick
    vara ett stimulerande läromedel och där stlörsta delen av läromedelsanslaget
    gicjk till biblioteket. Biblioteket var ett läromedel som dessa
    priviligerade fick bekanta sig med mer och mer för varje årskurs
    När de som halvvuxna lämnade skolmiljön kunde de fortsätta att vara
    kunskapssökande, inte bara vid den egna datorn utan också på
    folkbiblioteket.

  56. Pingback: BiblioBusters bloggår 2009 « BiblioBuster

Kommentarer inaktiverade.