Hur man åstadkommer förändring

Det är sällan som utveckling sker genom majoritetsbeslut. Det händer ibland, men motsatsen ser man ofta. Om alla måste vara med för att man ska ta nästa steg, då blir det ofta svårt att ta det där steget. Bäst att ta det säkra före det osäkra.

När man frågar människor, t ex via fokusgrupper, vad de önskar sig av biblioteket, får man ofta förvånansvärt traditionella och ospännande svar. Kanske handlar det om hur man frågar, men idag hittade jag via Deeped (Twitter) denna lilla film som på ett ganska roligt sätt beskriver problemet. Den är utlagd på Användbart.se under rubriken ”Bästa sättet att döda en bra idé – presentera den för en fokusgrupp”.

7 thoughts on “Hur man åstadkommer förändring

  1. I många fall är det som du beskriver det, med en organisation som bärs upp av ”den ensamme kreatören”. Som inte bara är en sårbar, men även resursslösande organisation, där medarbetarna inte ges möjlighet att använda sin kreativitet. Den intressanta frågan blir då: Varför är det så? Naturlag eller föråldrad mental nivå inom de flesta organisationer. Bibliotek och andra. Och hur kan vi verka för att det skall finnas många tillsammanskreatörer. Utan att för den skull ha majoritetsbeslut eller konsensustyranni för varje fråga.
    Men flera människors synpunkter leder oftas fram till bättre beslut än en ensams beslut.
    För det första tror jag att man måste börja på ledningsnivå. Hur skapar man förutsättningar för att medarbetarna väljer att använda sin kreativitet. Jag utgår från att alla, med få undantag, är kreativa. Åtminstone hemmavid, med det dom brinner för där. Varför försvinner det lustfyllda kreerandet när man är på arbetsplatsen? Vi sitter nog fast i cementerade strukturer som var adekvata vid industrialismens framväxt i början av 1900-talet. Har vi kommit så mkt längre idag? En organisations framgång bygger på att nya idéer genereras. Ju fler som bidrar, ju större framgång. Så, som chef måste jag fråga mig hur jag skall slå mig lös från ”maktförlamningen” och ge mina medarbetare möjlighet att bli idégenererare. Samtidigt måste alla på arbetsplatsen veta varför dom är där. Vilka de övergripande målen är osv. Om vi vill ha en kreativ organisation krävs det mindre av regler, policys, budgetuppföljningar och annan dokumentterror. Mer plats för experiment, galenskap och ifrågasättande.

  2. Det låter som en väldigt spännande – och utmanande – uppgift för en chef att få alla i en personalgrupp att ta fram och använda sin kreativitet på jobbet. Jag önskar att jag visste hur man gör! (Även om jag nu inte är chef.)

    Som du, Lars, så tror jag också att alla har kreativitet. Och man använder den mer eller mindre på sin arbetsplats. För en chef är det förstås viktigt att ge utrymme för kreativiteten. Jag tror det finns medarbetare på många arbetsplatser runtom i Sverige som känner att de inte ges det utrymme som de skulle vilja ha. Det första steget är kanske just att ge dessa personer möjlighet att bidra till verksamheten så som de skulle vilja.

  3. Ja, var och en måste få möjlighet att komma med idéer och åtminstone ha någon som lyssnar på dem på allvar. Sedan tror jag inte heller att man kan ha majoritetsbeslut på allt, för det finns alltid folk som inte vill göra något annat än det de gör just nu eller som inte vill prova något nytt om de inte vet på förhand att det ska fungera. Sedan är det ju det där med att många nya idéer leder till fler arbetsuppgifter och inte färre, och det är klart att om folk redan känner sig stressade så blir de direkt negativa till att inför något nytt som de måste jobba med utöver de uppgifter de redan har. Många goda idéer stupar redan där, tyvärr.

  4. Känna sig stressad eller välja att vara stressad? Det beror nog på synsätt. I det första fallet utgår man från objekttänkande och i det andra från subjektdito. Alltså, jag har mina val och kan (i alla fall välja förhållningssätt) påverka dessa och i det andra är jag medveten om att jag kan välja själv. Den inlärda hjälplösheten, är tyvärr mycket vanlig i vår kultursfär.

    Hur som så finner jag det märkligt, men förståeligt, att det alltid är den/de som kommer med nya tankar och idéer som skall vara bevisförande. Aldrig de som försvarar det bestående. En adekvat fråga för varje del av verksamheten, det som existerar eller det som kan bli nytt är: ”Vem gagnas av det ena eller andra?” . Är det för våra kunders bästa? Eller för vårt eget? Visst, det kan sammanfalla, men en grundlggande fråga för alla och envar borde att försöka röna ut varför man är på jobbet. Alltså, vilka behov är det man tillfredsställer genom det yrke /tjänst man valt. Sen kanske det går lättare att göra det till standard att vända och vrida på alla verksamhetens delar utifrån frågan: ”Vem gagnar det?”.

  5. Där träffar du många Bulls eye , Lars…😉 Det är väldigt lätt att en verksamhet efter ett tag börjar finnas till för sin egen skull, och inte för kunderna, som är skälet till att den startades från början. Och det där med att se sig som subjekt eller objekt, det är något som påverkar alla aspekter av livet.

Kommentarer inaktiverade.