Kunskapsklyftan

Dags att sparka igång den här bloggen efter semestern. Jag tjuvstartade på Biblioteksbloggen med ett inlägg om att msn messenger fyller 10 år. Det känns konstigt att den tjänsten inte alltid har funnits. Jag minns knappt hur det var att leva i en värld där man inte kommunicerar via nätet! Trots att det var så sent som 1996 nånstans som jag använde Internet för första gången…

Samtidigt finns det en hel del runtomkring mig som inte vet vad msn messenger är och som ser chatt som något nytt it-påfund. Jag syftar på bibliotekspersonal, som får anses som ganska högutbildade människor. Visst finns det kunskapsklyftor också mellan människor med likartad utbildningsnivå. Men vad innebär det för hur man värderar olika typer av kunskap t ex i anställningssammanhang eller i sammanhang tillsammans med kunder/användare? Vilken kunskap är viktig att ha?

Här står vi i någon typ av skifte, det är något som man ofta hör/läser om i de sociala medierna framförallt (bloggar och andra sammanhang). Är det ålder som är vattendelaren? Nej, många menar att det är socialgrupp och klass. Men det är knappast någon heltäckande parameter heller, eftersom skillnader uppenbarligen finns inom yrkesgrupper.

På senare tid har jag läst en del om personalrekrytering och sociala medier. Nu hittar jag inte alla länkar (skyller på semestern), men läs på t ex Mashable om vad rekryteringsfirmor inom ”it-branschen” tittar efter när de vill anställa. Varför kollar man personer via de sociala medierna? Det handlar inte bara om att se vilka ”skills” som en tänkbar anställd har utan:

[…] a person’s social media footprint gives employers (and others) the best insight into your passions, interests, communication styles, work habits, work/life balance and all sorts of other valuable information.

Ovanstående citat bygger på tanken att när vi tillägnat oss den rent praktiska kompetensen kan vi också använda den som en del av vårt liv, både privat och professionellt. Jag tror att i själva verket har vi svårt att använda dessa ”verktyg” professionellt om vi inte också har en känsla för deras värden och egenskaper på det privata planet. Man kan inte förstå potentialen i sociala medier när den egna kunskapen inte bottnar.

Gäller det här då biblioteken? Jag är säker på att det finns många som inte tycker det. Biblioteken tillhör inte ”it-branschen”. Men biblioteken tillhör samhället. Det finns en mängd skäl till att den här kompetensen behövs på biblioteken och bl a projekt som ”23 saker” har arbetat för att öka den här kunskapen på biblioteken. Att argumentera för att kunskapen behövs känns vid det här laget nästan fånigt, eftersom det är så självklart och framförs i så många sammanhang.

Men hur kommer det sig då att många fortfarande aldrig har chattat eller vet vad rss är för något? De utbildningsprojekt som har genomförts har kanske inte i tillräcklig grad kunnat visa på det personliga värdet i de tjänster som bibliotekspersonalen har fått prova. Man har kanske i för liten grad resonerat kring sammanhangen och fokuserat lite för mycket på praktiskt handhavande.

Vad betyder webb 2.0 och sociala medier för demokratin? Det kanske är workshops där liknande frågor diskuteras som är nästa steg i lärandet. Kanske handlar det också om hur man identifierar sig som yrkesperson – litteraturvetare eller informationsvetare. Vi lär återkomma till ämnet.

UppdateringHur väl behärskar du den sociala webben? på Slumpnavigator, på svenska om rekrytering.

5 thoughts on “Kunskapsklyftan

  1. Det är svårt (tror jag) att hitta skillnader i hur vi använder den sociala webben om man bara vill förklara det med ålder, socialgrupp och klass. I grund och botten tror jag det handlar det om hur van, intresserad, villig och intresserad man är av kommunikation och att man har ett intresse av att tillägna sig bra och smidiga sätt att kommunicera och skapa kontakter. Är man intresserad av att kommunicera sitt liv och sina intressen privat (bloggar, fb, twitter osv) är man nog hyfsat bra på att integrera det även i sitt yrkesliv. Ett slags socialt intresse kanske? Att man är intresserad av att vara social – både när det gäller det privata och i yrkeslivet. (det lät kanske ytligt och oproffsigt… ).
    Många verkar ”värdera” sätten man kommunicerar på så tillvida att det är ”bättre” att prata med någon irl än att msn- eller fb-chatta oavsett om det handlar om att man checkar av inköpslistan med sambon, eller om det handlar om förberedelser inför ett jobbmöte. Att avhandla ett fjärrlåneärende med en låntagare på chatten borde vara lika naturligt som att ta det på telefonen eller framför/bakom disken. Ett möte är ett möte är ett möte – oavsett om det sker irl eller skärm mot skärm. Det handlar väl mycket om att kunna läsa av personen du kommunicerar med oavsett om man har honom framför sig eller om man chattar om något på msn.

  2. Som ”gammal” sociolog vill jag gärna ta till de parametrar som man brukar använda för att förklara gruppers beteenden eller belägenhet, dvs klass, etnicitet och kön. Men det går ju inte alltid, särskilt inte om man tittar på individen, eftersom dessa indelningar alltid generaliserar.

    Så då återstår de psykologiska förklaringsmodellerna, som kanske funkar på individnivå, men inte så bra på gruppnivå.

    Man skulle också kunna beskriva paradigmskiften med Bourdieus teorier om smak, där en ny grupp utmanar hierarkin. Det är ju en sociologisk modell som funkar på det mesta.🙂 http://sv.wikipedia.org/wiki/Pierre_Bourdieu

    Jag känner igen det där med vad som värderas högt i biblioteksvärlden: Enligt tradition är det att besökarna helst ska komma till bibliotekets disk (vi behöver inte komma till dem, om de inte är funktionshindrade på något vis) och att besökarna är som duktigast när de sitter ner och läser en bok. Gärna lånar hem mycket och ger oss beröm för att vi är så snälla.

  3. En enkel och fullkomligt ovetenskaplig spaning jag håller på med pekar mot att ju mer kultur- och konstintresserad man är desto mer ser man ner på kommunikation på webben.

    Någon som har motbevis?

  4. jo – en sak till – tänk om man kunde få information från biblioteket om till exempel en viss bok finns att låna eller rådgivning via twitter. Det vore ju toppen.

    Och lite fortsättning på mitt tidigare inlägg. Ju ”finare” kultur man intresserar sig för desto mer ser man ner på webbkommunikationen. Och det kanske finns samband med klasskillnaderna där också.

    För mig är detta samband något att jobba emot! Tror att fler skulle må bra av lite djup i kulturkonsumtionen (om nu fin skulle vara synonmt med djup, det är väl egentligen en annan diskussion). Kanske webben är vägen till att förklara syften och budskap med saker och ting och på så sätt få fler att intressera sig.

    Svamligt, men… vad har ni för tankar om detta?

  5. Jag tror absolut det ligger något i det, Mona! Det stämmer ju också väldigt bra med Bourdieus teorier om tradition mot förnyare.

    Jag tror också att man skulle kunna använda Twitter för rådgivning från biblioteken. En inledande kontakt skulle åtminstone kunna skapas där. Jag tror att Twitter är lite för mycket av massinformation för någon intimare kommunikation ska kunna upprätthållas just där, men som inledning, som sagt, kan det säkert vara en möjlighet.

    En utmaning för biblioteken är väl bland annat att föra ut den kultur som inte är mainstream, och jag är säker på att man skulle kunna använda webben effektivare där.

Kommentarer inaktiverade.