Människovärde – gäller det alla?

Nyligen har jag tagit del av dels en film, dels en bok – biografi – som tar upp nästan samma tema. Det handlar om vad som formar oss till dem vi är, om vi alla har samma värde och vad som gör att en del människor anses förlora rätten till det vi uppfattar som mänskligt självklart.

Både filmen och boken utspelar sig i en miljö befolkad av vad som i USA brukar kallas ”white trash”, och i Sverige ”socialfall” eller ”socialgrupp 3” beroende på vem som yttrar sig. Det handlar om mödrar som inte fullgör sina uppdrag så tillvida att de missbrukar droger och låter barnen fara vind för våg.

I filmen Gone Baby Gone (baserad på Dennis Lehanes bok med samma namn och regisserad av Ben Affleck) blir den knarkande mamman av med sitt barn i vad som verkar vara en kidnappning, men som sedan visar sig vara något helt annat mycket mer invecklat, där människor agerar utfrån sin egen övertygelse om vad som är bäst för barnet. Mamman framställs oerhört osympatiskt, vilket gör att det moraliska dilemmat för filmens ”hjälte” – som ska ställa allt tillrätta – blir oerhört svårt. Har en mamma alltid rätt till sitt barn?

Boken jag läste var När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var, en självbiografi av sångerskan Jessica Andersson, skriven med hjälp av Lena Katarina Swanberg. Jessicas mamma super hårt. Hon ser aldrig sin egen del i att allting går åt he*te för familjen och barnen. Hon tar hem män som också missbrukar och som våldför sig på barnen. Barnen fosterhemsplaceras i olika familjer. Trots svåra odds lyckas Jessica i sitt yrkesliv, men sin bakgrund bär hon ständigt med sig även i vuxen ålder.

 Genom berättelsen går Jessicas mantra ”inte bli som min mamma”. Så länge mamman inte ser vad hon har orsakat sina barn, kan barnen inte heller förlåta. Vad är mammans värde? Hon är älskad av sina barn, men hon förmår sällan eller aldrig leva upp till ens den minsta förväntning som barnen kan ha på henne. Var det rätt eller fel att barnen togs från mamman? Det problematiserar inte boken, tyvärr.

Jag funderar över om boken respektive filmen kommer till olika slutsatser om hur människor formas och om det är så att vi kan förverka våra rättigheter – kanske till och med vårt värde? – genom vårt beteende. Hur ska omgivningen gripa in? När förverkar man ”rätten” till ett barn? Det är frågor som ställs och som kanske aldrig kan få särskilt tydliga svar.

3 thoughts on “Människovärde – gäller det alla?

  1. När jag läser det här kommer jag osökt att tänka på den ett tag så populära boken ”Pojken som kallades Det”. När man läste den började man ju verkligen fundera på hur ett barn kan ses som föräldrarnas egendom i så hög grad att inte ens lärarna i skolan vågar reagera fast de ser vad som pågår. Då är det bättre som det fungerar här i Sverige.

    Och så tror jag att man måste se att alla har olika perspektiv. Om man själv har varit utsatt för en missbrukare så kanske man inte har ork att vara så förstående och förlåtande som den som står utanför och är mer neutral. Jag har full förståelse för att barn inte kan förlåta en förälder som inte har någon som helst insikt i vad hon/han har gjort mot dem och kanske snarare tycker synd om sig själv. Om man inte ser vad man har gjort eller gör är det ju också svårt att ändra sitt beteende.

    Sedan tror jag att rättigheter och värde är två helt olika saker. Alla människor har ett värde och man kan inte behandla folk hur som helst. Men man kan definitivt förbruka rätten till vården om sina barn.

  2. ”Pojken som kallades Det” är en bok som många tycker är väldigt gripande, och den var ju superpopulär för några år sedan. Det jag själv saknar i de böckerna är problematisering av varför situationen såg ut som den gjorde för pojken. Men det beror kanske på att han skriver ur ett barnperspektiv. En berättelse blir ofta ännu mer intressant om man förmår att sätta den i en kontext.

  3. Det där med värde – särskilt i filmen blir det tydligt att många inte tycker att vissa människor har samma värde som andra, pga hur de sköter sitt liv och sin familj.

Kommentarer inaktiverade.