Elin & Siskas manifest

Min lilla serie om bibliotekarie 2.0-manifestet gör ett besök i verkligheten, närmare bestämt i det manifest (som man väl kan kalla det) som Elin Nord och Siska Humlesjö nyligen lade upp på sin blogg. I ett antal punkter listar de sina mål och metoder för arbetet med bloggen och sociala medier i övrigt. Här har många bibliotek mycket att hämta! Jag själv fastnar särskilt för målen:

  • Att ge utrymme åt den nya och smalare kulturen som t.ex. uppmärksamma debutanter, mindre förlag, smalare genrer, musiker och allt som kommer i vår väg
  • Att överbrygga den klyfta som finns mellan låntagare och bibliotekarier för att skaffa naturliga ingångar till samtal om kultur samt få vår målgrupp att känna att det är ok att fråga en bibliotekarie.
  • Att biblioteket följer med den tekniska utvecklingen och är en plats i samtiden
  • Att skapa en positiv bild av biblioteket och bibliotekarien
  • Att ha riktigt roligt!

Några av medlen för att uppnå detta:

  • Vi utvärderar kontinuerligt våran blogg och följer vilka inlägg som genererar flest läsare. Vi försöker hitta nya arbetssätt.
  • Genom att inte vara rädda för att misslyckas, hellre göra något som man kan förbättra om det inte blir helt lyckat än att inte göra det alls.
  • Vi utgår från våra personliga upplevelser av kultur och vill förmedla den känslan som vi upplever när vi tar till oss något som vi verkligen gillar (och inte gillar ibland…)

Är det då svårt att arbeta såhär? När dessa två bibliotekarier besökte oss i Stockholm tidigare i höstas så förmedlade de känslan av att det inte är svårt. Det handlar mer om vilja, lust att arbeta och att skapa struktur för även detta arbetssätt.

Det är också spännande att reflektera över vad som skulle kunna vara nästa steg i arbetet med sociala medier. Elin och Siska har kommit längre än de flesta, men jag tror att det finns ännu mer att göra för biblioteken om de vill vara en relevant del av vårt samhälle, och för alla dem som har behov av bibliotek som överbryggare av olika typer av klyftor: sociala, digitala, kulturella, you name it.

22 thoughts on “Elin & Siskas manifest

  1. Pingback: Twitter Trackbacks for Elin & Siskas manifest « BiblioBuster [bibliobuster.wordpress.com] on Topsy.com

  2. Pingback: Varför bloggar Elin och Siskia? « BloggNisses Hörna

  3. Jag läser rätt många biblioteksbloggar – också ibland Elin/Siskas.
    Det förefaller mig – men jag kan ha fel – att det är ganska sällan som några andra än bibliotekspersonal som reagerar på det som skrivs.
    Stämmer det?
    Hur ser statistiken ut när det gäller reaktioner på blogginlägg?

    OM det är så att den så kallade allmänheten inte läser biblioteksbloggar värst mycket – är det då verkligen alldeles säkert att vi ska satsa SÅ mycket på detta?
    Inte att det är något dåligt (abslut inte), men min fråga är hur högt det ska stå i prioriteringsordningen.
    Är det inte ändå viktigare att bibliotekarier – i världens mest föreningstäta land – kliver ut från livet framför datorskärmarna och går ut bland folk i närsamhället .
    Till Amnestygrupper, till matlagningskurser, på institutioner av olika slag, på folkhögskolor, till studiecirklar, till filmklubbar …
    Och där berättar om vad vi vill, kan och törs! Öga mot ögon! Och öga mot öron!

    (Förr hette det att blyga bibliotekarier – särskilt de som inte arbetade med barn – ibland gömde sig bakom katalogskåpet.
    Inte är väl datorn 2000-talets gömställe för bibliotekarier som inte törs visa sig i samhället och därför inte vill arbeta utanför bibliotekshuset?
    NEJ, tänkte väl det!)

    Efter det att sådananödvändiga kontakter har tagits -alltså via studieförbund med mera – så tror jag att biblioteksbloggandet får mycket större respons hos ”vanligt folk”!

    En fråga som jag ställde nyligen på det seminarium i Stockholm (arrangerat av Anna-Stina Axelsson) som handlade om bibliotekarien på nätet och i verkligeheten: ”Anonym, personlig, privat, profesionell?”
    handlar om det som diskuteras på biblioteksbloggar.
    Eller rättare sagt – det som sällan diskuteras.
    Mitt intryck är at det väldigt ofta på biblioteksbloggar handlar om nyutkommen och väl känd skönlitteratur (Nobelpristagare, vampyrböcker, Neil Gaiman …) – och detta trots att många bibliotekarier suckande brukar säga ”folk tror att vi bara lånar ut skönlitteratur”.

    Eftersom många av mina halvunga/halvgamla bibliotekariekollegor är stolta – säkert med rätta – över att vara ”informationskompetenta” så efterlyser jag på biblioteksbloggar exempel på intressanta och lyckade sökningar. Pedagogiskt återberättade.

    Trots att jag själv är bibliotearie så har jag a lltid så svårt att övertyga kompisar om vad bibliotekarier har för informationskompetens, som de inte har själva.
    Längtan:
    Bra exempel från informationssäkra och pedagogiskt begåvade bibliotekarier på hur man gör smarta sökningar vore kanonkul att få på läsa bibliotekasbloggar!

  4. Av de fyra som hittills kommenterat vårt manifest är en bibliotekarie. Självklart läser många bibliotekarier vår blogg men av kommentarer och respons jag får så tror jag är ”vanliga” människor är majoriteten. Det är ”vanliga” människor som svarar på våra tävlingar och mest ”vanliga” människor som gästbloggar. Vi har ungefär 200 läsare om dagen, att majoriteten av dessa skulle vara bibliotekarier har jag väldigt svårt att tro.

    När jag träffar unga vuxna i Göteborg händer det relativt ofta att de känner till vår blogg och läser den då och då. Ofta leder det till att de känner sig bekväma att prata litteratur med mig, precis det vi är ute efter!

    Att blogga och på det sättet arbeta läsfrämjande betyder inte att man inte även kan gå från datorskärmen och arbeta läsfrämjande. Jag träffar många klasser och grupper med elever och ungdomar, Elin har bokcirklar för äldre, bokpratar på träffpunkter och äldreboenden. Eftersom vår målgrupp, personer i åldergruppen 20-30 år, relativt sällan är aktiva i föreningslivet tyckte vi att webben var ett mer effektivt sätt att arbeta läsfrämjande gentemot dem. De som är aktiva genom att de har band, klubbar, musikföreningar, filmklubbar, sänder studentradio med mera bjuder vi in att gästblogga hos oss, titta till exempel på vår satsning Musikhändelser ( http://elinochsiska.blogspot.com/search/label/Musikh%C3%A4ndelser ) och de för sedan vidare sina gästbloggsinlägg i sina nätverk.

  5. Hej!
    Antagandet att det inte är så många som vi skulle vilja som kommenterar bloggar, skrivna av bibliotekarier, har jag hämtat från en rätt ny uppsats (författad av en bibliotekarie från utbildningen i Uppsala).
    Jag har för mig att hon har undersökt bloggar som framför allt handlar om ungdomslitteratur.
    Känner ni till den magisteruppsatsen?

    Tycker ni inte att det finns en liten, liten, liten poäng i min önskan att fler bibliotekarier, än vad som är fallt idag,
    ibland skulle våga lämna
    1) biblioteksrummet plus
    2)datorn
    och tåga ut i samhället som informationsförmedlare och inspiratörer!

    Ni två gör detta säkert redan, men skulle det inte vara hedervärt om fler bibliotekarier gjorde det!
    Jag har nämligen aldrig i hela mitt liv eller på någon ort där jag bott
    deltagit i en studiecirkel eller annan gruppsammankomst
    där en bibliotekarie har dykt upp och berättat om vad folkbiblioteket kan erbjuda –
    så det kan inte vara så väldigt vanligt att det sker .

    Vad tror ni om att på biblioteksbloggen berätta på ett kul och pedgogiskt sätt (med bra exempel) om hur man kan göra djärva, effektiva och säkra sökningar?

    Jag gillar ju som ni musik och skönlitteratur – så jag skulle helst, om jag hade en blogg, oavbrutet skriva om läs- och musikfavoriter. Men jag VET att nånga bibliotekarier vill visa en annan sida av sitt kunnande – och då handlar det om ”informationskompetens”. (Vilket trist benämning på en kul grej !)

    Mina vänner (alltså de av dem som inte är biblotekarier) antyder alltså att de egentligen inte har fattat vad det som bibliotekarier är bra på. (Förutom att ge boktips/musiktips, fixa trasiga datorer, plocka fram böcker från magasin och vara trevliga.)

    Jag tror bloggen kan vara ett väldigt effektivt sätt att sprida kunskap – men att det fungerar bäst om bibliotekarien också någon timme om dagen vågar lämna både internet och det trygga biblioteksrummet.

    lena k e

  6. Hej!
    När det var No-Googleday så bestämde jag och Siska oss för att vi ville visa på andra nätresurser. Därför använde vi inte Google den dagen när vi svarade på frågor i informationen, och v twittrade om hur vi hade svarat på frågorna. Samma vecka gav vi även en topplista på de nätresurser som är våra favoriter. http://elinochsiska.blogspot.com/2009/09/fem-fantastiska-nattjanster-for.html

    Jag ser inte det som någon motsättning att arbeta uppsökande och läsfrämjande via internet och via traditionell uppsökande verksamhet mot grupper och föreningar. Jag behöver inte återupprepa det Siska skriver om hur hon och jag jobbat utåtriktat och uppsökande i våra tjänster, men för oss är bloggarbetet ett komplement till den uppsökande verksamhet som vi redan utför.

  7. Hej Elin,
    jag uppskattar många biblioteksbloggar och bokbloggar som bara den (är närmast beroende)
    – och läser varenda dag min favorit som är wwww.minabibliotek.se.

    Mitt inlägg handlar inte om just din och din kollegas skojga blogg (som jag bara läst sporadiskt) utan om tre saker.
    1. Jag var – efter att ha läst en sorgsen kommentar( i en annan biblioteksblogg än er) till magisteruppsatsen från Uppsala – nyfiken på hur många icke-bibliotekarier som skriver i kommentarfälten.
    2. Jag undrar – efter att nyligen ha misslyckats med att i Malmö få med en enda bibliotekarie från länet eller staden som ville berätta om bibliotekets tjänster för 500 fritidsledare (jag har skrivit om detta i Biblioteksbladet) – om vi som yrkeskår inte vill vara mer uppsökande än vi är idag – utanför huset och nätet .
    Vi diskuterade detta på länsbiblioteks Stockholms studiedag förra veckan, men jag skulle gärna vilja höra fler tankar för och emot tanken ”ännu mer uppsökande bibliotekarier”.

    3. Eftersom jag uppfattar att många bibliotekarier i 30-årsåldern är irriterade över att ”folk tror att vi bara lånar ut skönlitteratur” så undrar jag över varför så många bibliotekarier i sina bloggar skriver mycket mer om just skönlitteratur än om till exempel facklitteratur eller passar på att lära ut informationkunskap/omvärldskunskap.

    Bloggarbetet som ett komplement, det tror jag verkligen på. Men också som en jättebra fortsättning efter det att en ny kontakt (med en grupp) har tagits.
    Underbart också om bibliotekarier gästbloggar hos …. ja vad ska jag dra till med:
    jag skriver den lokala Amnestyföreningens blogg.

    Varmt lycka till!
    Jag ska genast läsa vad ni skriver för kul i bloggen idag!

    Lena K E

  8. Jag kan inte svara på dina frågor, Lena, eftersom jag inte har full insikt i alla de biblioteksbloggar som finns. Men andra bloggande bibliotekarier får gärna svara!

    Jag håller med dig om att vi behöver lämna våra egna lokaler i mycket högre grad än idag. Men – detta kan göras både fysiskt och virtuellt. Jag tror t ex att Elin och Siska når många fler användare/låntagare via sitt användande av sociala medier, än om de bara hade gått ut på torget (el. motsv.) i Högsbo och ställt sig där. Nätet har en enorm räckvidd just till den aktuella målgruppen. Det är ett uppsökande arbete som de bedriver, menar jag, med nya hjälpmedel.

    Jag tycker nog också att en hel del bibliotekbloggar borde överväga att bredda sitt fokus från skönlitteratur till allt det där andra som vi säger att vi är bra på. Att göra det på ett lustfyllt sätt är en utmaning.

  9. Det finns inget egenvärde i att som bibliotek blogga. Det som måste finnas på bibliotek, enligt mig, är en medvetenhet om den nya tekniken. Det är för att visa att biblioteket är just det du skriver, bra på informationskunskap.Ett sätt att göra det kan, till exempel, vara genom att blogga.

    Ska man arbeta med webben så bör man självklart göra som med allting annat, ha ett mål, en strategi och tänka igenom hur man på bäst sätt ska nå upp till sitt mål. Vår målgrupp befinner sig på webben, därför är vårt läsfrämjande och uppsökande arbete också delvis förlagt där. Genom bloggen har vi sen fått nya kontakter, jag kommer bland annat prata om skönlitteratur och hiphop på en hiphopfestival i Göteborg, Elin har pratat om skönlitteratur och musikern Morrissey i radion. Hade vi fått göra det utan bloggen? Svårt att veta men jag tror chansen hade varit mindre.

    Några bloggar som du efterfrågar finns faktiskt. T.ex. den fina Fråga bibliotekets svarsbank, som förövrigt är den näst högst placerade biblioteksrelaterade bloggen på Bloggportalen. http://fragabiblioteket.wordpress.com/

    Jag gillar även bloggen med det talande namnet Faktaboken som Västra Frölunda-bibliotek håller i.
    http://www.faktaboken.blogspot.com/

    Det finns säkert fler som jag har missat.

  10. Precis som du, Lena, har jag efterlyst mer av olika webbresurser, databaser och sökmetoder på biblioteksbloggarna. Enligt mitt sätt att se det, faller det sig naturligt i ett webbaserat medium, även om jag förstås uppskattar tips om skönlitteratur, musik m.m. väldigt mycket. Precis som alla andra skriver jag gärna om skönlitteratur själv och jag har därför gjort det till ett litet projekt att ta upp just informationsresurser på mitt biblioteks blogg (http://blandadkonfekt.blogspot.com). Bloggen har inte funnits så länge och jag är fortfarande ny på min arbetsplats, så jag kan inte visa upp så mycket resultat ännu. Men det kommer, jag lovar!

  11. Till vår glädje verkar vår biblioteksblogg läsas av den tänkta målgruppen – våra låntagare, i alla fall om man skall gå efter de kommentarer vi får.
    Vår blogg är framförallt en tipsblogg där vi tipsar om både lite smalare litteratur men även lättare skön- och facklitteratur, tidskrifter, serier, filmer….
    Visst vore det bra om bibliotekarierna kunde gå ut till föreningar, institutioner o.s.v. och prata böcker och annat som biblioteken kan erbjuda men i dessa spartider när det är neddragning efter neddragning har vi fullt upp med att hålla öppet och hålla diskarna bemannade. Det fnns inga resurser till något extra. En blogg är ett billigt alternativ, det kostar inget, man kan skriva inlägg under lugna informationspass och samtidigt nå ut till våra låntagare med lästips och lite annat. Vi har haft litteraturtävlingar på bloggen där vinsterna har varit mycket fina bokpaket med kulturrådsböcker (mycket uppskattat) men att vi skulle börja med att visa fiffiga ämnessökningar på Google eller liknande, nej det har vi inte haft en tanke på och jag kan inte tänka mig att vi skulle börja med det heller.
    /Susanne

  12. Som jag ser det är inte problemet att det skrivs för mycket om sådant som ”nyutkommen och väl känd skönlitteratur” utan att det skrivs för lite om annat. Alltså borde fler arbeta utåtriktat och biblioteksfrämjande på webben. Det är mer konstruktivt att rikta en uppmaning till alla dem som inte skriver, istället för att tycka att de som nu gör något borde göra något annat. Själv skriver jag nästan inget om facklitteratur eller informationssökning på Internet utan mest om ungdomsböcker, tecknade serier, fantasy, science fiction och skräck just för att det är det jag har inköpsansvar för. Jag tror att de flesta bibliotekarier skulle ha nytta och glädje av att använda sig av sociala media i sitt arbete. Själv är jag sådan att jag måste skriva ner mina bokprat (tänker bäst när jag skriver) och då kan jag ju lika gärna lägga ut dem på en blogg så att fler kan ta del av dem, ungdomarna kan återvända till dem och jag själv får en minnesbank. Elin och Siska arbetar verkligen inspirerande och jag är imponerad av hur strukturerat och genomtänkt de arbetar.

  13. Intressant diskussion – jag tror att det har göra med tre saker:

    – Många bibliotekarier är vana att ge folk vad folk vill ha, eller vad de tror att folk vill ha, det vill säga trevliga boktips. Det är en del av en traditionell bibliotekarieroll och det är vad folk förväntar sig av oss.

    – Många bibliotekarier tilltalas faktiskt av tanken att få skriva ner en bra bokrekommendation. I ett läge där det är svårt att få tid för att hålla igång ett bloggande på arbetstid så är lusten att skriva det man skriver en viktig förutsättning

    – Vi är kvinnor nästan hela bunten och det passar bättre med kvinnorollen att vara lättsam. Det är farligt att uppfattas för seriös.

  14. Intressanta tankar, Louise:
    Är det ”farligt” att som kvinnlig bibliotekarie år 2010
    att uppfattas som intellektuell, påläst, omvärldskunnig (till exempel när det gäller politik och naturvetenskap) och seriös?
    Jag antar att du, Louise, med ”seriös” inte menar sådana självklarheter som att vara ordentlig, kunna stava rätt, uttrycka sig begripligt, hantera internet – utan mer att våga föra ett resonemang om litteratur, musik, spel … eller om informationsfrågor utan att ironisera över sin egen intellektuella status, sina kläder, sin frisyr .
    OM det är så som du skriver – är det då inte dags för en protest mot denna ”lättsamma” kvinnoroll?
    Det kan ju inte vara så att det är den ”roll” som alla kvinnliga bibliotekarier vill spela i yrkesspelet. Eller?????

  15. Jag och Elin skriver inte lättsamt om litteratur för att vi är kvinnor och är rädda för att vara seriösa (vad innebär seriös? jag antar att du menar litteraturkritik), vi skriver lättsamt om litteratur för att det är något våra låntagare efterfrågar på vår blogg. Att vårt lättsamma tilltal skulle ha att göra med rädsla från vår sida känns helt främmande för mig.

    Vi försöker nämligen skriva för de som vill ha ett alternativ till litteraturkritiken, i detta fallet lättsam information om böcker som kanske inte är nyutgivna. Detta gäller inte för alla biblioteksbloggar men det är det vi, efter att ha utvärderat våra kommentarer och vår statistik, kommit fram till att de som läser vår blogg vill ha. Det säger mer om våra läsare än mig som skribent. I det forum som vår blogg är har vi valt det här tilltalet, när jag sen svarar på frågor för Fråga biblioteket har jag ett annat tilltal, när jag skriver lektörsomdömen för BTJ har jag ett annat, när jag har författarsamtal ett annat och när jag pratar i radion ytterliggare ett. En kompetent bibliotekarie/skribent/kvinna kan anpassa sig efter forumet, och det är precis det vi gör.

  16. Siskas blogg (som jag inte känner till särskilt väl ) verkar vara precis så lättsam som Siska och kollegan vill att den ska vara – och då fungerar den säkert bra för sitt ändamål.

    Min kommentar till Louises tankar handlar inte alls om just den bloggen,utan var en fundering om biblioteksbloggar i allmänhet .
    Alltså om det verkligen är så som Louis skriver om kvinnliga bibliotekarier att ”det passar bättre med kvinnorollen att vara lättsam” och att det är ”farligt att uppfattas som seriös”.
    Jag var själv bara 50 år då jag slutade min biblioteariekarriär, så jag vet inte så mycket om hur det är att vara kvinnlig bibliotekarie år 2010. Men på min tid så ville jag och mina kollegor absolut uppfattas som seriösa – inte minst för att kunna motivera att vi ville ha högre löner ….

    Den biblioteksblogg/hemsida/community (jag är osäker på vokabulären) som jag själv och många med mig (i alla åldrar) uppskattar mycket är http://www.minabibliotek.se.
    Redaktören där ÄR en kvinna och jag uppfattar den som intressant, yrkeskunnig , läsvärd och – seriös.
    (Alltså varken alltför lättsam eller alltför pretentiös, utan väl fungerande både för allmänhet och för biblioteksanställda.)

  17. Oj, tänk att det här inlägget väcktes till liv igen.
    Jag tycker det ligger mycket i vad Louise skriver, dock tycker jag inte det är direkt tillämpligt på Elin & Siskas blogg som jag tycker drivs mest utifrån humor och engagemang, inte utifrån rädsla att uppfattas som seriös.

    I övrigt tror jag att många av biblioteksbloggarna innehåller mest boktips därför att man tror att det är vad folk vill läsa, man tycker det är roligt att skriva om böcker som bibliotekarie och kanske också en gnutta brist på fantasi kring den egna yrkesrollen. Och jag tänker INTE ge några konkreta exempel! 😉

  18. Nej jag syftade faktiskt inte på Elin och Siskas blogg som ju faktiskt får mycket kommentarer utan på genren i allmänhet. Men ett annat sätt att få kommentarer på bloggar är ju att sticka ut och vara provokativ. Och det är inte heller något som brukar förekomma särskilt ofta på biblioteksbloggar….

Kommentarer inaktiverade.