Strategisk användning av sociala medier på bibliotek

Jag tror, eller vet snarare, att man på många håll på biblioteken runtom i landet funderar som bäst på bibliotekets nätnärvaro – vad man ska göra och hur man ska förhålla sig. Det verkar viktigt att följa med de nya medierna, att ta tillvara nya möjligheter till t ex marknadsföring som ges. Men precis som i företagsvärlden är man på de flesta håll i biblioteksvärlden osäker på hur man ska gå tillväga. Det handlar om att ta ställning till flera saker:

  • Om vi får en ökad nätnärvaro, kräver det då att någon annan del av vår verksamhet behöver minska? (t ex tidsresurser)
  • Vem eller vilka i personalgruppen har kompetens att arbeta effektivt med  sociala medier?
  • Vad vill vi uppnå med bibliotekets nätnärvaro? (avstämning mot biblioteksplan)
  • Vilka målgrupper vill vi nå och vilka har vi chans att nå? (var finns våra potentiella användare?)
  • Vilka verktyg ska vi använda oss av? (blogg, facebook, Twitter, egen webbplats etc etc…)

Jag vet inte om man kan säga att det har klarnat på sista tiden vad gäller hur man kan arbeta med dessa frågor, men några konkreta exempel och texter finns det nu som man kan ta del av. Ganska många har prövat sig fram under en tid och kan dra slutsatser av sitt arbete.

Ett exempel som jag tidigare har nämnt är Elin Nord och Siska Humlesjö i Göteborg Varför bloggar vi?. Nu är det ju inte bara blogg som Elin & Siska använder sig av, utan en kedja av sociala medier där också Facebook och Twitter är viktiga redskap, men där kopplingen till den fysiska verkligheten också är påtaglig. Det händer saker både på biblioteket och i den virtuella närvaron, vilket skapar trovärdighet för båda aspekterna, enligt mig.

I somras kom en magisteruppsats som heter Folkbibliotekets plats i den sociala webbmiljön: En undersökning med fokus på litteraturförmedling och läsfrämjande. Uppsatsen handlar framförallt om bibliotekens bokbloggar och den ställer en rad frågor om bibliotekens bloggnärvaro. Vem är det egentligen som tar del av alla bloggade boktips? Är det de målgrupper som man från bibliotekets håll har tänkt sig och hur många läsare är det egentligen? Är det inte så att en bokblogg hålls igång mest för att bibliotekarier tycker att det är så kul att skriva boktips? En utmanande fråga kanske (ställd av mig med bakgrund i uppsatsen). Används arbetstiden effektivt?

Läs på bloggen Nyttovärdering av bibliotek om Att mäta sociala mediers effekt. (Obs, glöm inte att se hela ppt-presentationen!)

Jag tror själv att många bibliotek skulle kunna vinna på att använda de sociala medierna mer effektivt. Mycket innehåll går att återanvända genom att koppla ihop olika kanaler. Till exempel på det sätt som Elin & Siska har gjort. De flesta tjänster går att koppla till varandra, så att ett innehåll automatiskt skickas från en blogg till Twitter, till Facebook, till FriendFeed, etc. Det är arbetsbesparande och skapar större räckvidd.

Den viktigaste frågan är ändå: vad vill vi? Är det marknadsföring och ökad användning av bibliotekets resurser som vi eftersträvar, eller att skapa ett personligt biblioteksansikte gentemot vår användare, eller vill vi verka på den demokratiska arenan och genom samtal och kunskapsspridning bidra till ett bättre samhälle? Hursomhelst, det är frågor man behöver fundera över vid någon tidpunkt. Man behöver också fundera över hur man kan mäta resultatet av de aktiviteter som man väljer att genomföra.

Det finns en grupp på BiblFeed, som delvis kommer in på de här frågorna, genom att man diskuterar ffa fortbildning i webb 2.0 av bibliotekspersonal. Det är gruppen 23/10 saker. Pedagogik. Grunden till att kunna använda sig obehindrat av olika verktyg är förstås att man känner sig bekväm med dem. Ju skickligare man kan hantera ett verktyg, ju fler användningsmöjligheter upptäcker man förmodligen också. Jag slår gärna ett slag för privat användande av sociala medier när det gäller bibliotekspersonal. Några råd:

  • Ha kul!
  • Arbeta tillsammans!
  • Var nyfiken!

UppdateringStrategic Librarian har också skrivit om ämnet, men utifrån perspektivet företagsbibliotek.

Uppdatering 4/11: Jag kommer gärna till er som arbetar på folk/gymnasiebibliotek i Stockholms län och pratar mer om de här frågorna, tillsammans med er. Det ingår i jobbet.🙂 Kontakta mig i så fall på jobbmejl anna-stina.axelsson[at]kultur.stockholm.se

13 thoughts on “Strategisk användning av sociala medier på bibliotek

  1. Pingback: Twitter Trackbacks for Strategisk användning av sociala medier på bibliotek « BiblioBuster [bibliobuster.wordpress.com] on Topsy.com

  2. Jag tror en bokblogg kan vara nyttig även om få följer den. Bibliotekarierna får övning i att tänka till, och formulera tankar, om det de läser; åtminstone värdesätter jag det själv. Menar man ‘publiceringsverktyg’ med ”blogg” underlättar det dessutom för att återanvända informationen.

  3. Mycket bra inlägg och som gör att det klarnar för mig i tänket kring att använda sociala medier.
    Jag lägger något slags pussel just nu där sociala medier, nätverkande, fortbildning, omvärldsbevakning och att dela med sig vävs ihop i en jättestor väv av alltsamman och där jag inte tror att det egentligen att det viktigaste är att pröva och utforska – precis som du också påpekar!

  4. Aj, gick lite fort alldeles nyss: Jag menar att jag tror att det viktigaste är att pröva och utforska och i andra hand strategisk använda sig av möjligheterna.

  5. Jag tror det är jättebra för bibliotekspersonal att blogga, som jag skrev på Biblioteksbloggen häromdagen. http://www.biblioteksbloggen.se/biblioteksbloggen/2009/10/kompetensutveckling-via-bloggar-och-sociala-n%C3%A4tverk.html
    Men jag tror att man gärna kan vidga det en hel del från ämnet skönlitteratur, och det gör många också. Jag är absolut inte emot bloggar, bara det att man kanske behöver omvärdera sina strategier med jämna mellanrum. Det vore spännande att tänka över vad för specifikt biblioteken kan bidra med i bloggosfären, just bokrecensioner finns det en uppsjö av, så där är vi inte unika alls. Men jag tror att vi skulle kunna blogga mer unikt🙂

  6. Viktigt är också att vara profesionell.
    Jag läser precis (tisdag morgon 3/11) ett blogginlägg från signaturen ”Jenny” på biblioteksbloggen frå Lidingö: Bibliobella (jag tror den heter så).
    Där jämför Jenny läsning av en roman av Björn Ranelid med att tvingas snabbt uppsöka en toalett.
    Förutom att jag inte kan finna en sådan jämförelse mellan en Augustprismottagsre och ett toalettbesök är det minsta fyndigt så är det en förolämpning mot författaren Ranelid, mot dem av Jennys kollegor som till biblioteket på Lidingö har köpt in romaner av Björn Ranelid och mot de många som uppskattar Björn Ranelids författarskap.
    Kul?

    De flesta som bloggar från bibliotek skulle aldrig göra något så oprofesionellt utan förmdlar bra och intressant information..
    Ett bra föredöme är (förstås) prisbelönta västerbottensbloggen Mina bibliotek.

  7. Biblioteksbella (jag skrev fel nyss) –
    så heter den blogg som kallar sig Lidingös ”mest kulturmedvetna”.
    Jennys blogginlägg där från 2 november handlar om ett tv-progran på kanal 5,
    som tydligen är hennes favoritkanal.

  8. NU
    (klockan 17 den 3 november) har någon på biblioteket på Lidingö tagit bort bibliotekarien(?) Jennys inlägg om brådskande toalettbesök apropå Björn Ranelid som romanförfattare.

    Klokt gjort.

    Censur är inte alls dumt ibland.
    Kanska ska man alltid tänka på att en biblioteksblogg emellanåt läses av andra än biblioteksanställda och inte skämmas för att ett av våra uppdrag är att verka för livslångt lärande.

    Ha kul!
    Arbeta tillsammans!
    Var nyfiken!
    Var profesionell (till professionalism hör både kunskap om medier och normal anständighet) !

  9. Jag håller med om att det är viktigt att visa gott omdöme och jag tror att omdömet kan behållas även när man vill provocera, skapa ett personligt tilltal, etc. Jag läste aldrig det aktuella blogginlägget, så just det kan jag inte uttala mig om.

  10. Lena, jag gjorde inte alls nån sådan jämförelse. Det är faktiskt rakt av en felläsning.

    Jag har ju själv läst och tyckt om flera av Ranelids böcker och den i mitt tycke ganska milda ironin gällde istället de som absolut inte KAN läsa Björn Ranelid eftersom de inte klarar av romaner med blommigt, känslosamt språk. Huruvida han är augustpristagare eller inte tycker jag i och för sig spelar mindre roll, jag har inte den vördnadsfulla inställningen till ett kommersiellt bokbranschpris. Däremot tog jag bort inlägget eftersom jag insåg att jag förmodligen uttryckt mig snabbt, otydligt och slarvigt och jag blev själv chockad över att inlägget blev så missförstått. Att kanal fem skulle vara ”geniala” var självklart också ironi, vilket de flesta jag pratat med också förstod.

  11. Hej Jenny!
    Bra att du svarar.
    Jag har förgäves sökt din chef på Lidingö för att få veta vem som är ytterst ansvarig för det som publiceras på Lidingös mest kulturmedvetna blogg.

    AUGUSTPRISET FÖRST: Det är dina och mina kollegor (som byts ut med jämna mellanrum) som deltar i juryarbetet när det gäller att utse Augustprismottagare.
    Jag håller inte med dig om att det svenska Augustpriset enbart är ett kommersiellt pris. Däremot är det ett seriöst litteraturpris. Faktiskt kan jag inte komma på en enda nominerad i någon av klasserna som jag uppfattar har fått priset p g a kommersiella skäl.
    Hur skulle det gå till?
    Till skillnad från dig så vördar jag de flesta romaner,dikter,essäer,barnböcker som har renderat sina upphovsmänniskor utmärkelsen.
    Vilken bok skulle det vara, enligt dig, som har fått priset inte pga sin konstnärlighet utan av kommersiella skäl ?

    BRÅDSKANDE BESÖK PÅ KUNDTOLETTEN: Du skrev inget i ditt inlägg (som nu är borta) om att det skulle vara författaren NNs (jag vill inte skriva ut författarens namn) blommiga språk som skulle få låntagare att hastigt behöva uppsöka kundtoaletten – utan bara, rakt av, NNs romaner.
    Om du hävdar motsatsen så kan du ju publicera blogginlägget här (men inte skriva ut författarens namn utan bara skriva NN).

    Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tycker jag att den som bloggar i sitt biblioteks namn har vissa skyldigheter mot läsarna. Avsikten med en blogg som görs på arbetstid kan ju inte bara vara att internskämta med kollegor, utan avsikten är väl att också människor utanför biblioteksvärlden med behållning ska kunna ta del av blogginläggen.

    Vi diskuterade på länsbibliotekets utbildningsdag häromsistens ”Personligt, privat, profesionellt” – som handlade om bloggar – varför bibliotekarier i bloggvärlden så gärna vill vara efternamnslösa och så ofta ängsligt gömmer sig bakom skämtande om klädsel (”outfit”) . Istället för att vara professionella och skriva seriöst, informativt och lockande om mediafrågor, information, kultur, livslångt lärande.

  12. Jag tycker att Lidingös blogg är en frisk fläkt, även om jag inte så ofta hinner läsa. Det blir oftast när något dyker upp via Facebook. Jag tror att man kan förena humor och biblioteksarbete, men det kan förstås ibland vara svårt att känna av exakt var gränsen går för olika toleransnivåer.

    Jag tycker också att det vore bra om Biblioteksbella-bloggen diskuterades just på den bloggen! Så kan fler delta och tycka till.🙂

  13. Häpen inför klagomålen på Lidingöbloggen. Är humor förbjudet i biblioteksvärlden? Snacka om att gräva sin egen grav. Bloggar som Biblioteksbella gör mycket för att modernisera synen på biblioteken, vilket är helt nödvändigt.
    Keep it up, säger jag!

    Och om man är så förorättad att man måste sitta och jaga ansvariga chefer (!) bör man nog se över sina prioriteringar. Sanslöst.

Kommentarer inaktiverade.