Kort rapport från DIK-kongressen

Några snabba intryck från min första DIK-kongress nu i helgen:

– Roligt
– Intressant
– Förvånande informellt (jämfört med vad jag väntade mig)

Några milstolpar måste man nog säga sattes under 2009 års kongress. För första gången beslutade sig DIK för att ställa sig positiv till praktik under studietiden, ett önskemål som ofta har tagits upp under de gångna åren, särskilt från studenterna.

Ett beslut togs om att avveckla DIK:s yrkesanknutna delföreningar. Avvecklingen kommer att ske under 2010 i samarbete mellan förbundsstyrelsen och delföreningarna. Detta var den enda fråga som lyckades skapa turbulens (faktiskt) och jag tycker det var spännande att många som satt i salen röstade för att avskaffa sig själva, som varande medlemmar i någon av delföreningarnas styrelser. Det kan man kalla för framåtanda! Utveckling är svårt att genomföra via majoritetsbeslut men det lyckades ändå i det här fallet. Förbundsstyrelsen fick dock omformulera/förtydliga sin proposition för att den skulle gå igenom.

Jag stödde själv den omformulerade propositionen, dels därför att jag tycker att den analys som låg bakom förslaget till ett förändrat arbetssätt inom DIK var relevant, dels därför att jag försökte tänka utifrån den ”vanlige medlemmens” perspektiv. Många medlemmar är obekanta med delföreningssystemet, som också kan uppfattas som för tungt rent administrativt. Arbetsgrupper kan istället ge fler medlemmar möjlighet att engagera sig i att arbeta med en särskild fråga för en kortare tid, vilket både ger mer inflytande för fler och ett effektivare arbetssätt, om det hela fungerar som tänkt.

För mig själv är det hedrande att ha fått förtroendet att sitta i DIK:s förbundsstyrelse. Det ska bli tre intressanta år föreställer jag mig, med många angelägna uppdrag. Läs mer om kongressen här >>

Läs om mer detaljer på Bibliotekariebloggen >>

2 thoughts on “Kort rapport från DIK-kongressen

  1. En avveckling av DIK:s delföreningar innebär endast en maktcentrering till förbundsstyrelsen och kansliet. Denna utveckling ger inte den enskilde medlemmen mer inflytande eller skapar större delaktighet. Delföreningssystemet var åtminstone en garant för någon form av demokrati, där ansvar kan utkrävas till följd av korrekt genomförda årsmöten etc. Vem ska utkräva ansvar för arbetsgruppernas arbete? Om en arbetsgrupp missköter sitt uppdrag eller sin ekonomi, så blir det de enskilda ledamöterna i förbundsstyrelsen som blir personligt ansvariga för den bristande verksamheten, eftersom det är här som det finns ett formellt beslut att tillsätta gruppen.
    Jag är varken pessimist eller en grinig delföreningsledamot, men anser att en demokratiskt grundad organisation som DIK blir inte till sin fördel, med den nu beslutade organisationen. Allt inom proposition 1 – Plattform för den framtida DIK-verksamheten hade med lätthet kunna genomföras även i strukturen med delföreningar.
    Jag tror att det kommer att visa sig att denna milstolpe inte tillhör någon av DIK-kongressernas mer framgångsrika, tyvärr….! Lycka till med förbundsstyrelsen och vårda och värna ditt personliga ansvar.

  2. Jag är nyfiken på hur organisationen med arbetsgrupper ska komma att se ut, och jag utgår ifrån att styrelsen kommer att sträva efter att hitta den bästa och mest demokratiska lösningen vad gäller detta.

    Jag håller med om att de nya stadgarna/organisationen lägger betydligt mer på förbundsstyrelsen i form av arbetsbörda och även kanske ansvar än tidigare. Att förändra något innebär alltid ett osäkerhetsmoment, men jag tror att alla som röstade igenom propositionen vill gå in i detta nya med goda föresatser men också öppenhet inför komplikationer som kan uppstå.

Kommentarer inaktiverade.