Kulturarvet, de sociala medierna och digitaliseringen

Rubriken på inlägget har en väldigt ambitiös ansats, men det som följer här är bara några personliga reflektioner som jag har fått efter att lyssna till ett par föreläsningar de senaste dagarna.

Pelle Snickars bekräftade under sin föreläsning på konferensen Infotrender de fördomar som man möjligen kan ha när det gäller KB. Att dela material som finns på KB digitalt (och fritt) på nätet är en tanke som fortfarande ter sig ganska främmande på nationalbiblioteket.

Lars Ilshammar bekräftade i en paneldebatt på DIK-kongressen att det inom kulturarvssektorn finns en generell rädsla för att göra fel. Man vill inte publicera saker utan att ha alla rättigheter fullständigt klart för sig innan. För några rättsprocesser har man inte råd med. Den fullständiga klarheten går ofta inte att uppnå och då avstår man.

Jag tänker att det handlar en del om vilken kompetens som man rekryterar till institutionerna. Det handlar om att se värdet av att dela kulturarvet till/med allmänheten, att detta inte är ett nytt sätt att bara lagra och tillgängliggöra, utan också att få mer kunskap om materialet genom brukarinnehåll som tillkommer och att göra det historiska materialet till en levande del av vår verklighet idag.

Mitt strålande exempel, som jag har skrivit om tidigare, är Riksantikvarieämbetet på Flickr. Jag älskar att surfa runt på de gamla bilderna från Bohuslän i Curman-samlingen, se miljöerna och människorna. I Flickr commons finns många fler institutioner internationellt som valt att dela med sig av bilder på detta sätt.

Lars Ilshammar tipsade också om Vitterhetsakademin som utan några stora åthävor bestämt sig för att digitalisera alla gamla utgåvor av Fornvännen och göra dem fritt tillgängliga. Vill man göra något för att t ex minska den påstådda historielösheten i samhället, så kan man göra så.

One thought on “Kulturarvet, de sociala medierna och digitaliseringen

Kommentarer inaktiverade.