Att inte bromsa sig ur en uppförsbacke

Det verkar vara en avgörande tid för biblioteken, en brytningstid. Det gäller att välja riktning och arbeta i enlighet med den. Både nationellt och lokalt. Projektet Bibliotek24 avslutas vid årsskiftet. Tanken bakom är att via en gemensam ingång ge alla Sveriges medborgare tillgång till all den digitala information som finns på biblioteken. Databaser, kataloger, e-böcker, you name it, via en enda inloggning. Vad händer efter projekttidens utgång? Även Fråga biblioteket är under evaluering. Vad som egentligen kommer att ske under nästa år är det troligen väldigt få personer som vet.

Att ge upp dessa satsningar som vänder sig till en nationell målgrupp – våra invånare – vore på sätt och vis att ge slaget förlorat gentemot våra ”konkurrenter”, vare sig de kan heta Google eller 118 100. Det vore att säga att vi inte tror på att vi kan erbjuda ett gratis alternativ med kvalificerade kunskapsresurser och vägledning från biblioteken i Sverige. Att vi gör allt detta samlat och tydligt (biblioteket som varumärke), tror jag är av stor vikt. Tillsammans kan vi kanske slå igenom mediabruset, det är svårare varje bibliotek för sig.

Samtidigt ser vi en tendens där allt fler bibliotek säger upp abonnemang på databaser. Bibliotek lämnar Fråga biblioteket-samarbetet. Allting kostar och då måste man prioritera på en lokal nivå. Vad är värt mest, att kunna hålla öppet den där extra timman på fredagar eller den där svindyra databasen. Som ändå ingen använder, eftersom vi inte ens på biblioteket begriper oss på hur den egentligen fungerar. Lokalt kan det vara omöjligt att göra den prioriteringen så att den gynnar något annat än verksamheten i det fysiska biblioteket, det är den man ser framför ögonen varje dag.

Samtidigt har många människor biblioteksvanor ungefär som jag själv: besöker ganska sällan ett fysiskt bibliotek, använder biblioteket främst som en bank för den fördjupade och bearbetade kunskapen som finns i böcker och ibland i databaser. Såna som jag vill ha tillgång till bibliotekets kunskap direkt via vår egen dator, så att vi slipper  gå dit. Och ändå tycker den här gruppen att bibliotek är jätteviktigt i ett demokratiskt samhälle (många icke-användare är för övrigt oerhört positiva till bibliotek).

Samtidigt vill vi gå till det fysiska biblioteket med våra barn, för att botanisera bland bilderböcker och datorspel. I detta sammanhang: mötesplats – helt ok.

Vi som Googlar oss fram i livet blir ju inte färre och som jag ser det är det jätteviktigt att biblioteken möter dessa behov. Jag har förstått att man lokalt ofta har svårt att se hur man ska hantera detta. Jag tror som sagt att man har mycket större förutsättningar nationellt, men att länsbibliotek och kommande nationell samordnande funktion, KB, har ett stort ansvar i att stödja biblioteken lokalt om de vill kunna arbeta på bästa sätt framöver. Någon måste ha överblicken, visionerna och kunskaperna. Därför har jag stora förhoppningar på att KB tillsammans med länsbiblioteken kommer att stödja bibliotekens samverkan i nationella satsningar framöver. I det här läget får vi inte bromsa.

Information Desk in Public Catalog Room, NY Public Library 1926