Problemet med Twitter som konferensdokumentation II

Jag skrev tidigare om dilemmat med att spara Twittermeddelanden för dokumentations- och utvärderingssyften i konferenssammanhang. Nu har jag upptäckt en annan aspekt på Twitter och konferenser som kan vara värd att notera, det sk backchannel-användandet.

Jag har varit på några konferenser där man använt bl a Twitter för att skapa en backchannel till det som sägs av ffa föreläsarna på konferensen. En form av dokumentation i realtid. Rent konkret innebär det att korta meddelanden projiceras på en vägg/duk och på så sätt bidrar till konferensinnehållet genom att offentliggöra vad deltagarna sitter och tänker på och skriver om. Tanken är att man bland annat ska kunna ställa frågor till föreläsare här. Jag har upplevt att backchannels har bidragit till konferenser på ett både roligt och intresseväckande sätt.

Via bloggen Ömsesidig förståelse (som jag kommer att skriva mer om i senare inlägg) hittar jag en beskrivning av när backchannelanvändande kan gå riktigt överstyr. Bloggen apophenias upphovskvinna berättar om en fasansfull upplevelse – en konferens där hon föreläser – där publiken tittar mer på backchannelflödet än på henne, börjar skriva alltmer oförskämda meddelanden, skrattar, mumlar, reagerar, och samtidigt har hon själv inte en aning om vad som projiceras bakom henne. Föreläsningen går sämre och sämre och efteråt känner hon sig helt tillintegjord.

Återigen kommer vi till detta att även i de sociala medierna kan våra sämsta sidor få spelrum. Det vi inte vågar säga ansikte mot ansikte, det tar vi oss ändå friheten att twittra. Ett fult drag, i synnerhet hos vuxna människor. Jag har en känsla av att det är mycket mer vanligt i USA att man använder sig av backchannel, eller så är det kanske främst inom IT- och mediabranschen som detta är riktigt etablerat. Förhoppningsvis får vi inte avigsidorna med detta fenomen till vårt lilla hörn av världen. Eller är de redan här? Erfarenheter?

5 thoughts on “Problemet med Twitter som konferensdokumentation II

  1. Pingback: Tweets that mention Problemet med Twitter som konferensdokumentation II « BiblioBuster -- Topsy.com

  2. På Bok- och biblioteksmässan fungerade twitter dåligt. Då twittrades det alldeles för många interna skämtsamheter (svåra att begripa för utomstående eftersom twittermeddelanden rymmer få tecken)
    som fick flera besökare att säga att de kände sig ändå mer bortkomna och ”utanför” än på tidigare mässor där de sluppit detta störningsmoment.

    Jag har inte varit på någon konferens under 2009 där twitter tillfört något vettigt. För mig känns det mycket viktigare att jag som aktiv åhörare lyssnar och samtidigt skriver ner punkter för mitt eget tänkande och kom-ihåg – istället för att jag ska bryta koncentrationen genom att bums formulera mig i twittertext.
    (Det är ändå så mycket som kan störa koncentrationen ….)
    När jag tagit del av det andra twittrat från konferenser, så känns det nästan alltid slarvigt och ytligt. Ofta är det svårt att förstå poängen. Vilket är helt begripligt eftersom den som twittrar samtidigt ska lyssna, reflektera och formulera sig så att andra kan begripa vad hon är med om.

    Mycket intressantare — när man själv inte kunnat delta i en intressant konferens eller liknande – är att få läsa en rapport som har skrivits i efterhand och med eftertanke.
    Ibland är vi bibliotekarier dåliga att rapportera ordentligt i efterhand till arbetskamrater och politiker när vi har varit på en mässa, en konferens, en föreläsning, ett möte.

  3. Det kan nog ligga mycket i det, att koncentrationen splittras av för många informationskällor på en och samma gång. Och att det behövs sammanhållna texter för att ge sammanhängande tankar utrymme.

    Samtidigt är det ju så roligt med alla nya möjligheter till kommunikation som finns! Och man måste ju testa för att veta efteråt vad man tycker.🙂

  4. Twitter är ovärderligt. Till exempel för journalister så att de kan ge snabba rapporter och ögonvittnesskildringar utan att myndigheter märker det från länder med hård censur. Därför är jag orolig för det som jag läste någonstans men inte vet var – att twitter kommer att uphöra om ett par år. (Hoppas att jag bara har drömt detta.)

    Men när det gäller våra ambitioner som informations-förmedlande och -mottagande bibliotekarier så tror jag att twittrande till och med har fler nackdelar än fördelar (som naturligtvis också finns).
    Det är redan många bibliotekarier som upplever sig splittrade och som säger sig ha problem med att läsa längre texter ,,,,

  5. … och ibland MÅSTE texter få vara längre än de få tecken som en twittertext rymmer.

    Det är viktigt, tycker jag, med argumentation inom biblioteksvärlden som rymmer både ”å ena sidan”, och ”å andra sidan”. Då räcker inte några få tecken.
    Snuttifiering har vi alldeles för mycket av. Fördjupade diskussioner är däremot ofta bristvaror.

Kommentarer inaktiverade.