Kunde inte låta bli…

Christer Hermanssons kommentar i SvD idag, Bibliotekarier – visa musklerna!  Jag tycker att Wordle åskådliggör kärnbudskapet i texter på ett så roligt och intressant sätt. Själva kontentan av artikeln är att bibliotekarierna borde börja arbeta med kvalitetslitteraturen nu. Själv visste jag inte att de hade slutat.🙂

12 thoughts on “Kunde inte låta bli…

  1. Vilken rolig idé att göra en worlde av hans artikel…
    Som sagt, visst är det tur att vi har kvalitetsspanare som ständigt är på sin vakt mot tilltagande förfall;-)

  2. Jomenvisst, så får man en anledning att rycka upp sig…😉
    Nu blev jag tillräckligt grinig för att skiva på Biblist igen, det krävs en viss indignerad upparbetning för att orka göra det.

  3. Ligger det inte NÅGOT i det som Christer Hermansson skriver?
    Jag är numera inte landstingsanställd bibliotekskonsulent utan bara en biblioteksbesökare och tycker att flera av de många bibliotek i hela landet som jag besöker är BRA, men jag har också varit på bibliotek där det faktiskt är på det toppliste-styrda viset som författaren Lena Kallenberg beskriver det i en artikel nyligen.
    Se nedan!
    Min fråga är alltså inte om CH i SvD-kolumnen har HELT rätt eller HELT fel, utan bara – ligger det inte NÅGOT, värt att tänka på, i hans kritiska funderingar?
    (Det är ju inte intressant om vi är för eller emot CH som person.)

    ”Bibliotek – utan några böcker” av
    Lena Kallenberg

    Det är de designade sofforna och lampskärmarna som filtrerar ljuset man först lägger märke till. Vår grupp från Författarförbundet visas runt i det moderna biblioteket. Vi befinner oss i en borgerlig kommun i Stockholms närhet. Efter att ha berömt den snygga inredningen och luftigheten ställer vi frågor om bokbeståndet och bibliotekspolicyn. Bibliotekarien flackar med blicken. Påtagligt nervös tar hon med oss till personalrummet och stänger dörren.

    Biblioteket har tvingats att göra sig av med halva bokbeståndet, något arkiv för äldre böcker existerar knappt. Organisationen är upplöst, huvudbiblioteket som stöttar och samordnar verksamheten existerar inte längre. Filialerna får klara sig bäst de kan. Och det kanske allvarligaste, införandet av ”det prestationsbaserade styrsystemet”. Biblioteken ska jobba som företag och får inte längre anslag efter hur många som bor i närområdet. Nu spelar utlåningen en större roll vilket har fört med sig avsevärt färre titlar. Man uppmuntras att köpa in böcker som ligger på topplistorna för att få snurr på utlåningen. Ju fler lån av Dan Browns senaste desto högre anslag. Känslan av att befinna sig i ett mentalt häkte griper tag.

    Bibliotekarien ber oss att inte avslöja hennes identitet, hon är rädd om jobbet, säger hon. Hon är inte ensam. Otaliga är de rapporter Författarförbundet får från landets kultursekreterare och bibliotekarier som undertecknat dokument om att inte yppa vad som sker inom kultur och bibliotekssfären. Absurt kan man tycka att de fria ordets och konsternas förvaltare ska bära munkavle. Utvecklingen i kommunen ovan är inget undantag. Folkbiblioteken är på väg att bli experimentfält för nästan vad som helst. De guidar turister, hjälper företagare att etablera sig och ordnar dansaftnar. Nyligen slängde Malmö stadsbibliotek ut 60.000 volymer för att ge plats åt en teaterscen, restaurang och så vidare. med motiveringen att förortsungdomarna ska kunna komma in till centrum och ”uppleva” kultur.
    Eftersom de aldrig varit inbjudna tidigare kan man undra om de kommer nu när nysatsningen dessutom går ut över stadsdelarnas samarbete med lokala föreningar.Idag är det vanligt att nyutgivna titlar med statligt stöd inte ens kommer in i bibliotekens hyllor. Vårt lands kollektiva minne håller på att raderas. Fortsätter utarmningen är det snart omöjligt att få tag i klassiker och smalare litteratur (vilket innebär det mesta som inte går under beteckningen spänningsromaner och så kallad chick lit) både i bokhandel och bibliotek. Visst behöver all verksamhet förnyelse men inte på bekostnad av basen – böcker och kunnig personal.

    Idag sjunker läsförmågan hos skolbarn sedan länge enligt internationella mätningar. Hälften av alla LO-anslutna män läser aldrig en bok. I landet glesas biblioteksfilialerna ut. Tanken med folkbiblioteken är lika giltig idag som när de grundades som folkbildningens stöttepelare.
    Det är en demokratisk rättighet att ha tillgång till böcker där vi bor i ett bibliotek värt namnet. Just nu är bibliotekslagen under översyn, den som garanterar att kommunerna ska hålla minst ett bibliotek. Den måste få tänder om inte svenskarna ska fördummas. Men ett obildat folk är ett lättstyrt. Eller? ”

  4. Jag tycker det är otroligt svårt att bemöta så generaliserande artiklar som både Hermanssons och särskilt Kallenbergs på ett konstruktivt sätt. Det är svepande gester och tolkningar utifrån författarens egen ideologiska ståndpunkt.

    I dessa artiklar är det som att sann kunskap och bildning bara kan nås via de sällan lästa författarna och att det är bibliotekens sak att marknadsföra allt svårtillgängligt som är paketerat i pappersformat.

    Biblioteken måste se till helhetsperspektivet. Vad gagnar bibliotekens målgrupper, dvs våra medborgare, mest? För alla handlar det inte om att hitta fram till ett smalt skönlitterärt författarskap, utan snarare om att finna redskap att klara sina studier, lära sig ett nytt språk, utveckla ett starkt intresse till en företagsverksamhet, etc. Biblioteken har så många uppgifter och jag tycker det är nästan vulgärt hur många författare som ger sig in i debatten argumenterar.

    Varför kan inte Kallenbergs artikel skickas direkt till Nackas politiker som ett öppet brev, istället för att användas som slagträ mot hur bibliotekspersonal på svenska bibliotek arbetar? Högt och lågt blandas om vartannat. Bibliotek på olika orter med helt olika utgångspunkter, styrning och verksamhet dras över en kam. Usch, jag är så trött på det här.

    Om det ligger något i Hermanssons artikel, jo, det finns säkert många bibliotek som är bättre på att lyfta fram de efterfrågade böckerna än övrig skönlitteratur.

  5. Efter att ha läst Christer Hermanssons och Lena Kallenbergs artiklar har även jag några synpunkter.
    ”Det borde innebära en stor tacksamhet gentemot författarna” – Men utan bibliotek skulle en del författare knappt läsas över huvud taget. Vi bibliotekarier gör vårt bästa för att lyfta fram all sorts litteratur, för att göra den synlig. Vi tipsar och skyltar med böcker, även smal litteratur men att sedan låntagarna inte vill läsa det i samma utsträckning som populära deckare t.ex. kan vi tyvärr inte göra så mycket åt. Man kan inte pracka på låntagarna böcker de inte vill ha. Vi köper fortfarande in smal litteratur, vi vill ju ha bredden, kunna erbjuda alternativ till populärlitteraturen.

    ”Litteratur kan vara mödosamt och svårt att ta till sig. Vissa böcker och författarskap kräver mer än andra. Där har bibliotekarierna en enormt viktig uppgift när de ska förmedla och lyfta fram författare som inte syns och hörs på marknaden. Där kan bibliotekarierna visa sin makt och sina intellektuella muskler”.

    Låntagarna vill ofta ha tips på ”bra böcker” – först måste jag då ta reda på vad just den låntagaren menar med en bra bok. Visst, jag skulle kunna ge låntagaren som brukar läsa böcker av Tamara McKinley och Kristin Hannah en bok av Lotta Lotass, en smal och svår författare, och intala mig själv att jag har gjort en insats för den smala litteraturen. Jag tror inte den låntagaren kommer att be mig om boktips igen. Och vad har jag då uppnått?

    ”Folkbiblioteken är på väg att bli experimentfält för nästan vad som helst” – Biblioteken behöver inte hoppa på allt nytt som kommer men vi måste känna till dess existens och ta till oss informationen och sedan välja det vi tror att vi kan göra något bra av. Våra besökare förväntar sig ofta att vi ska kunna och veta det mesta om nya trender inom t.ex. kultur och teknik. Det är ett stort förtroende och jag tycker att vi skall vara glada att de har sån stor tilltro till vår kunskap och att vi ”hänger med”. Biblioteken är inte längre bara en förvaringsplats för böcker och tidskrifter.

    Anna-Stina, så vacker Wordl-bilden blev, måste testa att göra det själv med lämplig text.

  6. Hej Anna-Stina, en luttrad bibliotekarie med flera.
    Jag tror förstå att ni har delvis rätt, men bara delvis.
    För det finns så väldigt många författare i ”mellangruppen” mellan det som ligger i travar på akademibokhandeln och verk av en skönlitterär författare som Lotta Lotass.

    Min erfarenhet – som bibliotekarie, konsulent, gymasielärare i svenska, lärarutbildare, lektor, frilansande bokpratare – är att det finns många DUKTIGA och BELÄSTA och AKTIVT LITTERATURFÖRMEDLANDE bibliotekarier runt om i landet.
    MEN det finns också många bibliotekarier som aldrig ”bokpratar” för vuxna, varken innanför biblioteket eller utanför biblioteket.Som också vägrar att prata i radio eller att skriva (till exempel på andra bokbloggar än just bibliotekariers) om de media av olika slag som biblioteken kan förmedla .

    Jag tycker att vi som stolt långtidsutbildad yrkesgrupp fortafarande har mycket kvar att ge när det till exempel handar om att BERÄTTA om våra och andras favoriter bland de skönlitterära och facklitterära författare som inte just nu är i ropet eller i reklamsvängen.
    (Det behövs faktiskt ingen utbildning alls för att låna ut årets mest sålda böcker.)

    Det var till exempel väldigt lätt att år 2009 (har nyss prövat) få låntagare att ställa sig i ivrig kö för en bok som ”Poetens liv”av Ellen Matsson från 1999.
    Men då måste man tala för varan och vara aktiv bokförmedlare. Inte vänta på att en tio år gammal bok ska bli ”efterfrågad”.

    PS Mitt ex av ”Poetens liv” har en stämpel bak : ”Utrangerad från Stockholms stadsbibliotek”.

  7. I tidskriften Svensk Bokhandel (Nr 7/2010) kan man läsa att Malmö Stadsbibliotek låter internetbokhandeln Adlibris avgöra vilka böcker som ska inköpas. Ansvarig på biblioteket är mycket nöjd med ordningen och funderar på att införa ”ett rent maskinellt förfarande” där Adlibris bästsäljarlistor blir helt avgörande för vilka böcker som ska erbjudas bibliotekets besökare.

    Har Malmö stadsbiblioteks bibliotekarier ingen yrkesstolthet längre?
    ”Ettt rent maskinellt förfarande”…
    (Tidigare var Malmö stadsbiblioteks bibliotekarier väl kända i biblioteksvärlden och bland låntagare för sin kunnighet inte minst när det gällde mediainköp.
    Tänk på en kulturperson som Bengt Holmqvist. Och på hans efterträdare ….)

    ”Ett rent maskinellt förfarande” när det gäller något så viktigt som inköp av media. Varför ska vi folkbibliotekarier då ha en lång akademisk utbildning?

    Apropå: Kunde inte låta bli …..

  8. Hittar inte artikeln i nätupplagan. Har du provat att fråga direkt till Malmö stadsbibliotek, Lena, t ex via deras Facebooksida?

    Att man låter en del av inköpen göras automatiskt, sk profilköp, är ju inte ovanligt. Har tyvärr ingen aning om hur detta funkar just i Malmö. Hittade en magisteruppsats om profilköp och hur det påverkar bibliotekariekompetensen: http://www.lu.se/o.o.i.s?id=19463&postid=1330918 En slutsats: ”…it is of great importance to have a structured and thorough plan for collection development. ”

  9. ”Malmö stadsbibliotek” skriver inlägg på ”Bokcirklar” där jag – som signaturen ”Kanel” – är en (alltför) flitig boktipsare och debattör.

    Jag har där frågat signaturen ”Malmö stadsbibliotek” om artikeln i Svensk Bokhandel och har fått svaret att uppgifterna i den är felaktiga.
    Men signaturen ”Malmö stadsbibliotek” skriver också – litet motsägelsefullt – att han, fast han är bibliotekarie just där, inte känner till bibliotekets inköpspolitik och därför inte vill ge något svar på min fråga om det råder ”ett rent maskinellt förfarande” när det gäller inköp av media.

Kommentarer inaktiverade.