Sociala medier som arbetsredskap för länsbiblioteken

Det har börjat diskuteras lite här och var kring bibliotekens användning av sociala medier och vilka strategier som kan behövas för detta. En artikel i dagens SvD uttrycker farhågor om att företagens användning av sociala medier kommer att bli så inriktad på marknadsföring att människor kommer att börja sålla bort dem. Som spam i mejlboxen, ungefär lika roligt. En annan artikel i GP debatt visar hur det kan gå när företag och organisationer har missförstått hur de sociala medierna kan användas och vilket genomslag de kan ha. Mycket intressant för biblioteken att ta till sig.

Men alltså, det är en sak med folkbiblioteken och deras strävan att nå ut till fler människor, en annan sak för oss (mig) som arbetar på länsbibliotek och har just personal på folk- och skolbibliotek som vår (min) målgrupp. Hur har vi tänkt vad gäller våra sociala medier-strategier på länsbiblioteken? Som vi vet har länsbiblioteken i uppdrag att hjälpa biblioteken i länens kommuner att utvecklas och att sköta olika uppdrag. Vi som arbetar på länsbibliotek bör se till att ha överblick, omvärldsbevakning och fördjupning på alla de områden som är intressanta för bibliotek. Många av oss har hållit i kurser som rör sociala medier för bibliotekspersonal (23 saker) och i anslutning till detta har vi också lärt oss mer själva om de möjligheter som dessa medier ger.

Jag tänkte berätta lite om hur jag ser på nyttan av att använda sociala medier som anställd på ett länsbibliotek. Varning för ett sånt där långt och jobbigt inlägg igen…

Transparens

Ett nyckelord. Att göra verksamhet synlig på ett helt nytt sätt skapar många fördelar, som jag ser det. En del handlar om förtroende. Såhär ska en bibliotekarie på ett folkbibliotek kunna säga:

Jag vet att de håller på med intressanta/viktiga/rätt/fel saker på länsbiblioteket, för det framgår av deras bloggar/Twitter/Facebooksida. Dessutom kan jag kontakta dem enkelt via de här kanalerna och de svarar alltid på kommentarer.

En del handlar om information. Såhär ska personal på biblioteken kunna säga:

Jag vet att NN på länsbiblioteket arbetar med ett projekt inom det område där vi ska utveckla vår verksamhet nu, för det läste jag i NNs Twitter/Friendfeed och dessutom skickade hon/han en länk till en intressant artikel som vi kan läsa.

Kunskapsdelning är också en del av detta. Kanske skulle bibliotekspersonalen kunna säga såhär framöver:

NN på länsbiblioteket som är en auktoritet på mitt område skrev ett blogginlägg där hon/han redde ut vissa frågor och dessutom hänvisade hon/han till forskning och till några andra bibliotek som arbetar med samma saker som vi. Jag har också kollat upp de länkar som hon/han har sparat inom ämnesområdet på Delicious.

Det handlar om att skapa synlighet för det man arbetar med. Visst kan man riskera att någon tycker att man gör fel eller är korkad någon gång, om man väljer synlighet. Men kanske är det något man kan stå ut med i ljuset av att annat som är bra också syns.  Transparens handlar bland annat om att göra individer synliga och att skapa ett klimat som underlättar kommunikation och kontakter. Inte därför att individer ska synas till varje pris, utan därför att det är ett uppdrag att göra verksamheten synlig.

Mer informationsspridning

Det handlar om transparens, men ibland mer om att göra informationen synlig och inte bara individen. Om jag kan ett ämnesområde bra, ska jag då inte dela med mig av kunskap och information till den som vid ett givet tillfälle är intresserad och kunskapssökande? Få av oss har möjlighet att stå inför ett auditorium på 100 personer varje dag och föreläsa om vårt intressanta projekt, en nyutkommen bok eller hur man genomför en processkartläggning. Men vi kan skriva om det så att över 100 personer läser det. När just de personerna har tid. Att sprida kunskap och information om det arbete som länsbiblioteken gör kan verkligen sägas ingå i uppdraget, som jag ser det.

Marknadsföring

Mycket av det som vi gör på länsbiblioteken, som projekt och studiedagar, bygger på att bibliotekspersonalen runtom i landet får kännedom om det och kan anmäla sig att delta. Många länsbibliotek strävar också efter att arbeta handledande gentemot bibliotekspersonal och får dessutom allt större krav på sig uppifrån att vara självfinansierande.

För att någon ska boka in en aktivitet som kostar pengar, måste länsbiblioteken både nå ut och erbjuda tjänster som är attraktiva för bibliotekspersonalen. Sociala medier erbjuder många möjligheter till gratis marknadsföring. Där gäller ungefär samma villkor som för folkbiblioteken som vill nå ut till allmänheten. Erbjudandena ska vara intressanta, men man ska undvika allt som liknar spam.

Allt det jag skrivit om här ovan, som t ex transparens, kan medverka till en positiv marknadsföring av biblioteket och dess personal. Det innebär en marknadsföring som inkluderar dialog och som inte enbart går ut på att pumpa ut ett budskap.

Förutsättningar

För att det ska kunna fungera som jag har skrivit här ovanför finns det vissa förutsättningar som behöver uppfyllas.
1. Personalen på länsbiblioteken behöver använda dessa verktyg för eget kunskapsbyggande, kontaktskapande och reflektion.
2.
Personalen på folk- och skolbiblioteken behöver använda dessa verktyg för eget kunskapsbyggande, kontaktskapande och reflektion.
I dagens situation blir det allt fler som börjar använda de här redskapen och som upptäcker hur effektiva de faktiskt är. Och roliga! Jag ser ljust på framtiden, det kan bara bli bättre. Jag ser det också som ett uppdrag som länsbiblioteken har, att sprida kunskap på området.

Uppdatering: Läs Brit Stakstons på JMW kommunikation replik på GP-artikeln. Den ifrågasätter vissa påståenden ang. organisationer och sociala medier.

3 thoughts on “Sociala medier som arbetsredskap för länsbiblioteken

  1. Tack för inlägget. Kul att du tar med även skolbiblioteken och ger argument för nyttan av sociala medier! Gillar Klangs artikel i GP om twitter mm.!

  2. Nu har jag läst Stakstones kritik, intressant. Jag ser framemot att få ta del av utv. inom dessa områden framöver🙂

Kommentarer inaktiverade.