Informationens väg genom de sociala medierna

Den virala spridningen av information via sociala medier är många gånger fascinerande. I lördags när jag satt med Twitter (Tweetdeck) framför Melodifestivalen och diskuterade låtar och styling med de svenskar som finns på Twitter upptäckte jag hur för mig helt okända människor svarade på och och retweetade (skickade vidare) det jag skrev. Till skillnad från de öppna chattar som många av oss frekventerade för kanske 10 år sedan gör de nya tjänsterna att det som skrivs får en väldig skjuts vidare. Att följa hashtaggen #mel2010 var faktiskt som att följa en gigantisk chatt… Det var kul! Men nu till det jag skulle skriva om egentligen.

Jag gjorde en liten studie idag kring hur snabbt informationen om den nya blogg som jag har startat tillsammans med kollegor spreds via de sociala medierna och andra kanaler. Redan igår kväll gjorde jag ett ”smygtweet” på Twitter om bloggen, nyfiken på om någon egentligen skulle läsa det (jag har ca 250 följare). Tweeten resulterade i 56 besök på bloggen och informationen spred sig även vidare till Facebook genom retweetare som kopplat sitt twitterkonto dit.

Imorse bloggade jag om den nya bloggen på en annan blogg, Biblioteksbloggen. Detta och ett nytt Twitterutskick resluterade i 269 nya besök på bloggen före lunch. Under dagen har utskicket retweetats av 10 andra personer och antalet klick på blogglänken är uppe i över 120 st. (Jag mäter twitterstatistiken via bit.ly.)

På eftermiddagen gjorde jag utskick på tre e-postlistor med prenumeranter i storleksordningen 357 till 2 719 st, samt ett utskick från en grupp i Facebook. Det har resulterat i att antalet besök på den nya bloggen nu vid 17-tiden ligger på 568 st. Det blir 299 besök under eftermiddagen.

Konklusioner? Med tanke på hur många som nåddes av e-postutskicken var det ändå relativt få som verkligen klickade på länken till bloggen. Många fler borde ha besökt bloggen under eftermiddagen än under förmiddagen, eftersom fler personer fick informationen på eftermiddagen. Så skedde inte. Och det tror jag beror på att de som fick e-postmeddelandena inte var motiverade att ta emot informationen.

E-post är ett trubbigt instrument och jag tror att många successivt tröttnar på att få alltför mycket information som de inte tycker berör dem, rakt ner i sin mejlbox. På ett sätt är det ganska ohyfsat att använda sig av e-post för information som inte har en direkt och hög angelägenhetsgrad för alla som får den. Mottagaren tvingas alltid fatta ett beslut: slänga direkt, öppna och slänga, öppna och åtgärda? Det är stressande. Därför är det direkt oartigt att använda en e-postlista som sin personliga blogg, vilket det finns personer som gör i biblioteksvärlden.

När jag skickade ut blogglänken i de sociala medierna, ffa Twitter, var det förstås också många som avstod från att klicka på den. Men skillnaden var att valet handlade om att avstå eller att klicka. Inte att öppna, åtgärda, slänga, som i e-postvärlden. Inte så påträngande för mottagaren med andra ord. (Dessutom är en blogg ett socialt medium och kanske marknadsförs bäst i den miljön. Bara en viss andel av e-postlistprenumeranterna är sannolikt hemtama med sociala medier.) Noteras kan också att i stort sett alla som retweetade min länk är sådana personer som jag har kommunicerat med via Twitter, dvs haft någon typ av utbyte med som är socialt. Några känner jag från den vanliga vardagen, men inte alla.

Vill man något, t ex marknadsföring, med sin närvaro i de sociala medierna vinner man förstås på att vara just social. Det tycker jag också att min lilla och högst ovetenskapliga studie visar. Läs gärna inlägget som handlar om Piratförlagets närvaro i Twitter. För min egen del är det så att jag ibland vill marknadsföra något, ibland vill jag omvärldsbevaka och ibland vill jag bara kolla vad som är på gång.

Twitter har en hög inlärningströskel. Det var först  när jag kommit över 700 tweets som jag började fatta poängen. Alla ni som använder twitter i jobbet för ert biblioteks räkning, varför inte fundera över att ditt twitterkonto representerar dig själv lika mycket som det representerar din arbetsplats. Men antagligen har alla fattat det före mig.🙂

4 thoughts on “Informationens väg genom de sociala medierna

  1. Vilken bra analys och du sätter finger på det som jag länge trott men inte hafte belägg för dvs. huruvida ”man” klickar vidare om man får tips på sin e-postadress eller ej.
    Jag tycker att sociala medier och särskilt twitter är utmärkta just på det sättet som du beskriver det, jag kan själv göra ett val. Jag skulle också uppskatta om fler upptäcker twitter trots hög tröskel för deras egen skull och för att dela med sig. Jag tänker att jag ju bitvis kom in i det mer och mer men att det krävdes en insats för upptäcka nyttan och glädjen med twitter. Men hur inspirera till det :-)?

  2. Pingback: Biblist på Twitter – om information i rätt sammanhang « BiblioBuster

Kommentarer inaktiverade.