Lite om Twitter och bibliotek

Jag har ägnat mig åt en liten och ovetenskaplig studie igen, denna gång av bibliotekens användning av Twitter. Det finns inte så många bibliotek som använder sig av Twitter i Sverige, men det finns några. Dessutom finns det en del bibliotek i våra grannländer som använder sig av Twitter som en kanal för…. ja, vad?

Under någon vecka ägnade jag mig åt att följa ordet ”bibliotek” via en sökning i TweetDeck. De allra flesta postningarna som dök upp löd nästan ordagrant såhär ”Nytt i NN [sätt in en kommun] bibliotek”, följt av en länk som uppenbarligen gick till en katalogpost för ett nyinköp till biblioteket. De flesta av dessa tweets kom från Norge faktiskt. När jag tittade efter källan till tweetsen (vilken applikation), så står det ”API”. Tweetsen förefaller vara automatiskt genererade. Jag tittade också på hur många som följde dessa twitterkonton, liksom hur många som de i sin tur följde. Kontona hade allt från 4 till 90 följare. De följde själva allt från 0 till runt 70 andra konton.

Jag har funderat ganska mycket på det här sättet att använda Twitter. Såhär tänker jag:

Det har länge funnit inbyggda funktioner i våra bibliotekssystem som möjliggör att användaren (låntagaren) kan ställa in sökningar på den litteratur och andra medier som hon/han är mest intresserad av och få ett Nyhetsbrev skickat till sin e-postlåda, så fort ett nyinköp görs som innefattas i den här sökningen. (Det finns iaf i Book-it.) Ett väldigt träffsäkert sätt att uppdatera människor om precis det som de vill ha information om. Så nu undrar jag om man verkligen vill gå vidare med ungefär samma funktioner i ett annat system (Twitter), som inte alls har samma träffsäkerhet?

Är det inte synd att inte använda sig av Twitters kommunikativa funktioner, om man ska använda det som bibliotek? Chansen till att skapa dialog kan vara värdefull att ta vara på. Men det är inte så lätt, många famlar. Jag har själv problem med det konto som vi har skapat för min arbetsplats. Kan jag använda mig av två konton? Hur uppfattar människor ett konto som är opersonligt? Vem ska se till att ”arbetskontot” blir kommunikativt när personalen kanske redan har fullt upp med personliga twitterkonton? Ska man ens ha konton för arbetsplatsen och varför? Se  exempel på mål/nytta med Twitter på bloggen Nyttovärdering av bibliotek. Mattias på Piratförlaget har valt att göra arbetsplatsens konto personligt. Borde man göra som han gör?

En sak vet jag, jag har ”unfollowed” alla bibliotekskonton som bara skickar katalogposter, eftersom det är helt ointressant information för mig. Kanske är det intressant information för invånarna i de aktuella kommunerna? Jag känner mig tveksam.

Uppdatering: Ser nu att JMW blogg har en alldeles utmärkt post som berör det här ämnet! Vilka grundvärden vill SJ förmedla i Twitter?

Annonser

14 thoughts on “Lite om Twitter och bibliotek

  1. Du har nog rätt. Flödet av nya inköp går ju inte direkt att ta till sig i det formatet. Bättre att förmedla personliga tips i sådana fall, än att ha en osorterad ström av allt. Då tar man tillvara på personalens kompetens dessutom. /Tobias

  2. Ja, jag tycker att om man ska länka till medier, så länka gärna till exempelvis bibliotekets blogg där personalen har skrivit om den nya boken/tidskriften/filmen/musiken.

  3. Ha! Det där SJ-kontot verkade ju inte skötas så värst bra. När någon klagar över utebliven väckning svarar man glatt att han ju fick sovmorgon. Pinsamt!

  4. Helt enig! Jeg har også slettet alle bibliotekene som sender ut automatisk genererte bloggposter. Skal bibliotekene bruke twitter må man nok reflektere over hvorfor…

    Vidar i Biblioteksvar

  5. Ja visst är det svårt det där med institutioner och Twitter. Ju mindre personlig man är desto tråkigare tenderar det att bli och ju mer personlig desto mindre institution. Det är ju också lite schizofrent med flera personer som använder samma profil att twittra från. Vi famlar oss också fram på KB (@kungbib)

  6. @ubistavanger har over 200 followers og sender aldri ut automatisk genererte tweets. Det er en uting!

  7. Roligt med så mycket respons! 🙂
    Vill också passa på att länka till den här listan: Top Public Libraries on Twitter http://www.nfiresearch.com/index.php?option=com_content&view=article&id=314 (Via http://digitalabokbussen.blogspot.com/ )

    Kriterier för att komma med på listan: ”1) regularly update their page and communicate with their followers 2) use Twitter to advance/promote communication with their community 3) have a proportionate number of followers to following and 4) are currently active on Twitter.”

  8. Vi provar oss fram med @malmobibblan och jobbar på att hitta rätt innehåll och ton. Just nu har den 286 followers och vi har den även i en widget på bibliotekens startsida: http://www.malmo.se/bibliotek

    Vi har alldeles nyligen brutit ut tipsverksamheten om medier till ett eget konto kallat: @malmobib_tipsar. Det har inte hunnit hända så mycket där ännu men tanken är att våra olika personligheter ska komma fram när vi kort och koncist tipsar om bra böcker, skivor, filmer och spel. Gammalt som nytt. Även den har en widget här:
    http://www.malmo.se/Medborgare/Biblioteken/Tips-och-teman.html

    Vi gör reklam för vår twitter och vår facebook, facebook.com/malmostadsbibliotek på plasmaskärmarna ute i biblioteket. Det har gett en ordentlig effekt tror vi. Det kommer också en helsida om våra digitala satsningar i det tryckta programmet för våren och det ska bli spännande att se hur/om det fungerar. 🙂

  9. Bra inlägg. Man har missförstått Twitter om man använder det för ”envägskommunikation” (d.v.s. ingen kommunkation alls, utan ren information). Twitter och andra sociala medier är just det – sociala. Det innebär att man ska etablera en tvåvägskommunikation, en dialog och en relation. Jag blir jätteirriterad när jag ser företagstwitter som inte följer några andra, utan bara förutsätter att andra ska läsa vad de vill informera om. Man ska tänka sig Twitter som att man står IRL och pratar med andra personer i en grupp. I ett sådant scenario skulle man aldrig bara prata på, utan man lyssnar lika mycket till vad andra säger, man kommer med kommentarer och egna reflektioner. Man kommunicerar. Webb handlar om interaktion. Den som tror att man bara kan informera utan att föra en dialog har missat hela poängen. Men han faller så småningom också på eget grepp. Ingen vill lyssna på någon som bara står och babblar utan att visa hänsyn till andra. Han hamnar snabbt utanför gruppen.

  10. Linda –
    kan man verkligen missförstå annat/andra än levande varelser?

    Jag kan tänka mig många sammanhang (nödlägen till exempel) då ett twittermeddelande spelar stor roll även om det inte är en del av en flervägskommunikation. Eller just därför.

    Det hade till exempel inte varit dumt om SJ under snökasoet förra veckan hade kunnat sända ut envägs-twittermeddelanden till resenärerna. Gud bevare mig, däremot, om SJ i den laddade situationen skulle ha gett insnöade och upprörda resenärer möjlighet att gå i ilsken dialog.

    Jag blir inte, som du, irriterad av informativt företagstwitter – eller andra twitter – om de är informativa och väl formulerade.

    Problemet med twitter -för mig – är alla de twittare som försöker vara lustiga när de twittrar.
    Utan att lyckas.
    Då blir twitter bara ytterligare ett störningsmoment.

    Jag har också, som jag skrivit om här tidigare, enbart negativa erfarenheter av twittrande på konferenser.

  11. Är inte charmen med Twitter att det i sin enkelhet går att använda på många olika sätt?
    Det viktigaste är väl att man tänker igenom vad man har för syfte med sitt twittrande och vilken målgrupp man vill nå. Twitter kan ju användas för kommunikation, information eller omvärldsbevakning. Så länge man är tydlig gentemot sina ”followers” så finns det väl ingen regel om hur man måste använda Twitter.

    Om man har ett par hundra followers finns det ju ingen direkt vinst för ett folkbibliotek att följa alla dessa privatpersoner tillbaka. Vem ska sitta och läsa igenom alla deras statusuppdateringar? Däremot kan man ju effektivt ägna sig åt omvärldsbevakning genom att följa andra bibliotek och organisationer. Det går ju att svara på frågor och kommunicera med sina användare via twitter utan att följa dem tillbaka.

    Självkart är det ju inte särskilt intressant för en kollega att få boktips eller tips på nyinköpt material via Twitter men det är kanske inte kollegorna i biblioteksbranschen som är målgruppen för dessa biblioteks twittrande utan kommuninnevånarna som kanske hellre vill ha personliga boktips än omfattande rss-listor om allt nyinköpt.

    Jag tycker absolut att man kan ha flera twitterkonton med olika målgrupper.

  12. Jag tror att långt från alla Twitter-användare tvunget vill eller förväntar sig att ett bibliotek ska ställa sig tillsammans med gänget på den virtuella skolgården och småprata. Man bör nog iaf tänka över sin strategi noga om man väljer den vägen så att man inte uppfattas som ansträngd och konstruerad.

    Är man bara tydlig med vad man använder sin twitter till kan jag inte heller se problemet med att vara mer informativ än kommunikativ. Även om man förstås bör svara när man blir tilltalad, men det ser man ju utan att behöva följa alla tillbaka.

    Det fungerar uppenbarligen alldeles ypperligt för @nypl t.ex. över 31.000 followers. Själva följer de 35 (utan några nollor)

    Olika strategier och temperament för olika verktyg och arenor är en klok väg för bibliotek att gå tror jag.

  13. Självklart ska man ha gjort klart ett syfte med twittrandet innan man sätter igång. Liksom man ska ha ett syfte med alla aktiviteter man gör. För omvärldsbevakning, som Nanna nämner, är Twitter väldigt bra kanal.

    Twittrare som bara försöker vara konstlade och lustiga utan att vara det gillar jag liksom Lena inte heller.

    Men jag skrev inte någonstans att jag anser att man ska följa alla som följer mig rakt av. Självklart ska man också ha en slags strategi för och ett urval av vilka man vill följa.

    Min poäng är dock den att dialogen är så viktig. Annars kan jag ju fortsätta med mina e-brev eller vad jag väljer för informationskanal. Jag menar att det viktiga är öppenheten, att vara mottaglig för synpunkter, ta till sig av vad andra skriver till mig och hålla dialogen igång. För ett bibliotek är ju Twitter en utmärkt väg att ta in synpunkter och förslag på verksamheten, aktiviteter, boktips och annat. Missa inte den chansen!

  14. Jag följer många som bara ”informationstwittrar”, t ex Stockholmspolisen, Krismyndigheten m fl. Min poäng är som sagt att det är synd att inte tillvarata dialogmöjligheterna. Sedan kan man ju testa sig fram, pröva lite olika varianter och se vad som funkar bäst för just oss/våra användare.

Kommentarer inaktiverade.