Residents?

När jag inte har bloggat här på ett tag får jag en saknad i kroppen, som inte har att göra med ångest över att inte synas i sociala medier eller över att besökssiffrorna går ner (så himla dåliga är de inte trots att jag inte skriver). Nej, det tråkiga ligger i att jag inte får tid och möjlighet att formulera mina tankar någon annanstans än i huvudet. Och det är först när orden får ett eget liv som jag kan se sammanhangen i det jag tänker på.

Åsa Berglund påminde mig i eftermiddags om begreppet ”digital resident”, läs t ex i TALL blog, som alternativ till ”digital native”, ett ganska uttjatat men också felvisande begrepp. Även om du är ung, betyder det inte att du är född in i den digitala världen. Även om du är en medelålders bibliotekarie betyder det inte att du är en ”digital invandrare”.

Detta har blivit tydligt för mig särskilt under den senaste veckan, då jag har blivit ”tvingad” att skriva en sociala medier-dagbok inom projektet Sociala medier och innovation. Det står klart att sociala medier för mig är en helt integrerad del i min jobbvardag. Nätet har varit en viktig del av mitt privatliv i kanske 10 år. Och de senaste åren har den yrkesmässiga betydelsen vuxit och nätet är helt integrerat i mitt sätt att arbeta. Jag brukar säga att jag jobbar i ”molnet” och inser nu att det inte är en gimmick, utan ganska sant.

Jag är lite skeptisk till att vara en evangelist för något, eftersom jag uppfattar det som att vara lite för okritisk. Men det glada budskapet om sociala medier som arbetsredskap för bibliotekarier, lärare och många fler grupper, det har jag inget emot att sprida. Det är ju också yrkesgrupper som har i uppgift att vägleda, lära och stödja andra.

I onsdags såg jag Åke Nygrens tweet från konferensen Digital delaktighet och jag visste att detta var sant:

Hur ska vi kunna överbrygga klyftor om vi själva står på ”fel” sida av gapet? Jag vill så gärna gå i spetsen när det handlar om att förespråka min yrkeskårs kompetens  och kompetensen är ofta stor. Men på området ”IKT-kunskaper” finns det tyvärr för få som är riktigt duktiga. De flesta är ”digitala besökare”. Bland annat en studie som gjordes av Länsbibliotek Dalarna bekräftar detta. Vi behöver ett eget IKT-lyft. Det finns många bibliotekarier bland deltagarna i vår kurs om sociala medier, vilket är bra. Det som är lite nedslående är att de 23 saker-projekt som har genomförts på bibliotek landet runt inte verkar ha fått någon genomgripande effekt på personalens kunskaper generellt.

För mig startade allt genom att jag började blogga för kanske 5 år sedan. Eller kanske redan för 10 år sedan när jag började chatta och använda mig av olika kommunikativa redskap på nätet. Det gav en vana vid att uttrycka mina tankar publikt. Via mitt bloggande hittade jag förebilder som jag kunde lära mig mer av. 2007 deltog jag i Stockholms stadsbiblioteks 23 saker-projekt. Det gav mig en ingång till flera nya tjänster som jag tidigare inte prövat och vissa såg  jag direkt nyttan med. 2008 genomförde vi själva ett 23 saker-projekt för folkbiblioteken i Stockholms län. Att undervisa andra är ofta bästa sättet att lära själv. Och sedan har det rullat på, de tjänster som jag sett nytta med har jag behållit i min vardag.

Att använda sociala medier är ett effektivt sätt att arbeta och framförallt är det roligt. Jag skulle gärna ägna min yrkesvardag till att prata med andra om detta. Oavbrutet!

One thought on “Residents?

  1. Pingback: James Bond-generationen har missat något… « Pratbubblor

Kommentarer inaktiverade.