Medskapande på bibliotek – en filosofisk fråga?

Per skrev den berättigade kommentaren till föregående inlägg: Du ställer en mycket intressant fråga: ‘Är det medskapande som vi EGENTLIGEN är ute efter?’ men tycks mig inte svara på just den. Ser fram emot ett nytt inlägg som utvecklar detta. Bloggen Ömsesidig förståelse har nyligen skrivit en serie om bibliotekens roll i den verklighet som vi nu alla sitter i, men jag har försummat att svara på det (skyller på för mycket att göra på för kort tid, vilket är sant).

Frågan är alltså: vad innebär det egentligen att medborgare är medskapande i bibliotekssammanhang? Om vi tittar utanför biblioteksvärlden så finns det tydliga exempel på hur medskapande kan fungera. Wikipedia är kanske ett av de främsta, skapat av ”alla” på ungefär lika villkor. Den som vill kan enkelt bidra till innehållet. Ett annat är öppen källkod-samarbetena, där de som använder ett system också bidrar till att utveckla det. Hur kan medborgare aktivt bidra till utveckling av och skapande av innehåll i bibliotek?

Jakob Harnesk talade för några år sedan på en konferens under rubriken ”Why not let the users run the library?”. Kanske uppfattade någon rubriken som omöjlig eller rentav stötande, svår att ta på allvar? Men den lyfte implicit själva kärnproblematiken att sammanföra den uråldriga institutionen bibliotek med 2.0-tänket.

Brit Stakston berörde en liknande problematik i sin föreläsning om sociala medier och politik i onsdags. Politikerna har svårt att se vad det skulle kunna vara att ha väljare eller potentiella partimedlemmar som medskapare. Man har inte nått till den punkt där detta realiseras som en del i den demokratiska processen. Hur skulle det kunna se ut och fungera? Ett nytt tänk ska in i ett gammalt system.

Jag tror att det största problemet för oss inom biblioteksvärlden är att vi inte kan föreställa oss riktig vad medskapande i vår kontext är. Hittills har man sagt att det handlar om att integrera användargenererat innehåll på bibliotekens webbplatser. Det betyder då nästan uteslutande bokrecensioner, betyg, ämnestaggar. Det som jag själv saknar i de här resoemangen är mer högtflygande tankar om vad biblioteken är till för, deras demokratiska uppdrag, informationsuppdraget. Och en större diskussion om vad medskapande ÄR. För mig är medskapande inte att genomföra en brukarundersökning och sedan förändra verksamheten efter den.

I andra sammanhang handlar medskapande som sagt om att skapa saker tillsammans i en icke-hierarkisk struktur. Är detta något vi är villiga till att göra på biblioteken och varför skulle vi i så fall göra det? David Lankes pratar om att integrera den kunskap som både bibliotekspersonal och användare besitter i bibliotekens informationssystem. Och här börjar vi komma något på spåren, tycker jag. Att delge kunskap på de sätt han talar om (vilket innefattar både boktips, taggar och kunskap som lyfts i situationer där användare konsulterar biblioteket med en fråga) har inte heller någon inbyggd motsättning mellan arbetet med skönlitteratur och tryckta böcker respektive biblioteket som viktig del av informationssamhället. Det berikar informationssamhället. Kunskap hos både medborgare och bibliotekarier tillgängliggörs på ett nytt sätt.

Någonstans måste man ha respekt för att förändringar tar tid och man måste också ha en kritisk diskussion kring hur och varför gamla och trögrörliga institutioner ska implementera det nya. Det viktiga är ändå att lyfta diskussionen och vart den för oss vet vi inte idag. Vi behöver dock veta mer om vad vi vill. Det är en spännande resa, där för övrigt både kaffe och Kafka är välkomna ingredienser.

Uppdatering: Danskarna ligger som vanligt lite före: Brugerdreven Innovation. Tack @akerberg för tipset!

5 thoughts on “Medskapande på bibliotek – en filosofisk fråga?

  1. Gick nyligen en utbildning i hur man kan arbeta med Dialogforum (en typ av medskapande skulle jag tro). Det var ca 80 % bibliotekarier där med olika syften och drivkrafter kring hur de skulle arbeta med dialog med brukarna eller varandra, och det blev en hel del intressanta diskussioner. För detta är ett ämne som jag tycker har försvunnit närt Bibliotek 2.0 blev Sociala medier. När jag läste en Bibliotek 2.0 kurs ht 2007 i Danmark handlade det mkt om just användarnas inflytande, interaktion, medskapande, att vara lyhörd för åsikter utifrån osv. Och om bloggandet och facebookandet har slagit igenom på svenska bibliotek nu så tycker jag inte att dialogen/medskapandet med besökarna har det…

    Jag blev inspirerad till att arbeta med dialogforum, men utbildningen visade också att detta är något som tar tid, som måste prioriteras om det ska kunna genomföras, att det måste finnas ett klart syfte. Precis som arbetet med sociala medier😉

    Intressant också; hur långt kan medskapandet gå? När försvinner bibliotekariens expertis?

  2. Dialogforum kanske liknar den danska modellen?

    När jag har tänkt bibliotek 2.0 har jag också alltid tänkt det fysiska biblioteket (men kanske mer för ett par år sen), jag tycker nog att klyftan istället har vidgats mellan dem som pratar fysiska bibliotek och dem som pratar bibliotek på nätet. Varför är det svårt att tänka sig medskapande i båda miljöerna?

    Frågan om expertis är också viktig. Den expertis vi ändå har på bibliotek, hur ska den användas i en miljö där var och en på sitt sätt är experten? De flesta talar idag om vikten av jämlika dialoger där alla kan lära lika mycket i ett möte. Vad vill vi att biblioteksanvändare ska lära av oss och vad vill vi lära av dem?

  3. Jag tycker det är trist att klyftan mellan det digitala och det fysiska har ökat, för det var det jag tyckte om med begreppet Bibliotek 2.0 från början. En verklig utmaning som bara har börjat…

    Jag tror inte att medskapande/dialog är ett prioriterat arbetssätt, att det inte finns tillräckligt med kunskap kring det, och verkliga verktyg. Samtidigt rädslan om att förlora sin status och identitet som bibliotekarie. Man tror sig veta vad besökarna vill ha, men jag undrar om det verkligen stämmer med verkligheten.

  4. Frågan är också om folk vill vara medskapande? Många ser nog tyvärr på biblioteken på samma sätt som på en icaaffär eller liknande. Man vill bara ha sin mjölk liksom och sen är det bra, man vill liksom inte engagera sig djupare än så…

  5. Sant, de flesta vill antagligen inte engagera sig särskilt djupt. Men NÄR man har ett önskemål, då vill man nog att det tas tillvara.

    Och sedan är det bibliotekspersonalens uppgift att se till att biblioteket känns angeläget för många.

Kommentarer inaktiverade.