Lämnar du Facebook på måndag?

Den 31 maj är den sk ”Quit Facebook day”. Sajten som driver kampanjen skriver:

If you agree that Facebook doesn’t respect you, your personal data or the future of the web, you may want to join us.

Är det så, har du tröttnat på Facebook och oroar du dig för integritetsfrågorna när det gäller ditt Facebookmedlemsskap? Svara gärna i en kommentar!

Själv kommer jag inte att lämna Facebook, även om det vore ett skönt statement. Anledningarna till att jag stannar:

– Jag vill bevaka Facebook av professionella skäl. Om jag inte själv upplever hur Facebook fungerar, kan jag inte berätta det för andra.

– Facebook är världens största sajt. Den är mainstream, når oerhört många och är en viktig kommunikationskanal för min arbetsplats och för mig i mitt yrke. ”Alla finns där.”

– Den är ett snabbt sätt att ”mejla” kollegor/vänner/släktingar i en tid då många har börjat tröttna på e-post.

Men mina betänkligheter vad gäller Facebook är många. Naturligtvis integritetsfrågorna, men också hur nätverket fungerar rent socialt. Facebook är cocktailpartyt där den som inte pratar inte finns. Facebook är cocktailpartyt där man snabbt tröttnar på den som pratar för mycket och för gott om sig själv, där man tröttnar på den som gnäller så fort den öppnar mun, där den som söker bekräftelse i längden inte har någonting att hämta och där engagemanget aldrig kräver mer en ett litet klick på Gilla-knappen.

Någon gång jämförde jag Facebook med den där vännen som gärna pratar om sig själv men aldrig lyssnar på andra. Kalla mig gärna cynisk, men jag tror inte att Facebook uppmuntrar de bästa sidorna av vårt sociala beteende alltid, tyvärr. Vilket jag har skrivit om förut. Ändå – det går väl knappt en dag utan att jag ”måste in och kolla bara”.

Jag har gått med i Facebook! Den 20 juli 2007.

Jag har gått med i Facebook! Den 20 juli 2007.

14 thoughts on “Lämnar du Facebook på måndag?

  1. Nej, jag har inga planer på att lämna Facebook då det är ett utmärkt sätt för mig att hålla kontakten med framför allt mina vänner som bor utanför Sveriges gränser. Vad det gäller integriteten så lämnar jag inte ut ”känsliga” uppgifter så jag är inte alls orolig för säkerheten…

  2. Pingback: Tweets that mention Lämnar du Facebook på måndag? « BiblioBuster -- Topsy.com

  3. Jag kommer inte heller att lämna Facebook på måndag. Jag har använt det av och till i tre år, men det är först nu i vinter jag har kommit på hur stor nytta jag har av det i mitt jobb! Att snabbt skicka meddelanden till en av lärarna på grundskolan en bit bort och planera nästa biblioteksbesök, eller att vara uppkopplad på chatten i arbetsrummet om möjlighet finnes och hjälpa elever som har små funderingar.

    Just det här med elever som ”vänner” har jag varit skeptisk till, men jag har omvärderat mitt tidigare beslut om att vänligt men bestämt tacka nej till alla förfrågningar. Jag är en vuxen i deras vardag, de träffar mig flera gånger i veckan och bollar gärna tankar med mig då. Så klart att jag kan finnas med dem på andra ställen i vardagen också! Men det betyder ju inte att jag visar dem allt!

  4. Nej, jag kommer inte heller att lämna Facebook, men ser det som en rent privat kontaktsfär, även om jag har många kollegor bland FB-vännerna! Ibland korsas våra privata och yrkesmässiga JAG.
    Jag skulle däremot aldrig adda någon av mina chefer, inte på några villkor!
    Om FB inte upppmuntrar de bästa sidorna av vårt sociala beteende?
    Då skulle jag vilja påstå att Twitter är ännu sämre på det; ett socialt forum med tydliga tecken på Asbergers syndrom!

  5. Jag har inte bestämt mig. Jag har tröttnat lite (igen) och tycker inte facebook fungerar bra för mig personligen som ett professionellt verktyg, och privat börjar det bli lite för … kvävande. Jag har ett lättsamt och givande utbyte med en liten grupp vänner. Om de fanns på twitter skulle jag stänga ner. Visst gapar alla i mun på varann där, men det är mycket mer delaktigt och deltagande också. Tröskeln för att följa någon är lägre, synergieffekten större.

  6. Jag tycker att skillnaden mellan Facebook och Twitter är stor. För min del använder jag Twitter uteslutande av jobbskäl och följer inte folk som använder det för enbart fritidskommunikation. Jag upplever inte att förväntan finns i Twitter på att man ska bli sedd/bekräftad på samma sätt som i Facebook. Därför känns det mycket mer värdefullt för mig ur jobbperpsktiv. Jag får väldigt mycket bra information och kommunikation ur Twitter. Inte ur Facebook så samma sätt (längre).

    Anna Åkeberg har skrivit om den här dagen också: http://www.biblioteksbloggen.se/biblioteksbloggen/2010/05/quit-facebook-day.html

  7. De flesta som numera frågar om jag vill adda dem på facebook är mellan 14 och 25 år (yngre än mina barn).
    Det verkar som om alltfler tonåringar har lämnat ”Apberget” och liknande och förenar sig med mammas och mormors generationskompisar på Facebook.

    Jag har själv bara addat en enda person under det år då jag har varit aktiv. (Varför jag har varit så slö har jag ingen bra förklaring till.)

    Men O! vilken glädje jag har av mina drygt 100 fb-vänner.
    Hej på er!
    De är släktingar, bibliotekariekompisar från Umeå och andra platser, kompisar från litteraturvetenskapen i Umeå och andra platser
    samt bokläsande, filmtittande, teaterintresserade, politiskt intresserade och diskussionslystna vänner i Sverige och utomlands.
    Ungefär lika många kvinnor som män.

    Jag har fått jobb via FB, jag har gett andra tips på jobb, jag har fått massor av förslag på kul saker som man kan göra här i livet.
    Inte en e nda människa har varit otrevlig.
    Jag vill väldigt gärna SE och BEKRÄFTA mina vänner – varför skulle det vara något dåligt? (Är det inte själva vänskapens idé?)
    Det jag kan sakna är att diskussionerna är litet för snälla och ibland tar slut litet för snabbt – och att väldigt många (till skillnad från mig) är så fascinerade av vad de stoppar i munnen.
    Grupper av alla de slag intresserar mig också väldigt litet. (För att inte tala om Bondgårdar…)

    Jag stannar. (Men saknar en knapp för ”ogillar”.)

  8. Nej jag kommer inte att lämna Facebook men det är av opportunistiska skäl. Det är ett smidigt sätt att kommunicera med en del personer jag känner och jag får en hel del information via Facebook. Av principiella skäl borde jag göra det eftersom jag tycker Facebooks hanterande av personliga uppgifter på sistone är under all kritik.

  9. Visst är det vänskapens idé att se och bekräfta, det håller jag med dig om Lena. Tycker bara inte att Facebook är så bra just där. Det är något flyktigt i själva mediet som gör att bekräftelsen också blir så flyktig som en knapptryckning.

    Jag är jätteglad att det inte finns någon Ogilla-knapp. Eftersom människor ofta är snara till kritik, särskilt i grupp, skulle hela Facebookupplevelsen bli ännu mycket mer otrevlig med en massa ”ogillanden”.

    Vi får inte heller glömma att Facebook är uppbyggt på en affärsidé som går ut på att sprida budskap så effektivt som möjligt, att hitta precis rätt målgrupper för produkter, att visa för andra vad man gillar (dvs kan tänka sig att köpa). Därför kommer Facebook aldrig att införa en Ogilla-knapp. Spår jag.

  10. O, nu måste ni förklara för en okunnig typ.
    Jag är väldigt flitigt ute på Facebook och diskuterar, flera gånger varje dag -men inte får jag några ”budskap” från Facebook.
    Var finns de?
    Varför får jag inga budskap?
    Varor att köpa har jag anat mig till att det finns ifall man skulle vara intresserad (någon fruktkorg och något annat som jag har glömt vad det var har jag skymtat i högerkanten), men det är väl ingen vettig människa – i alla fall ingen som arbetar på bibliotek – som går på sådana enkla försäljningstrix.
    Eller?

    Jag har inga hemligheter för någon när det gäller mina intressen på informationssidan, men aldrig har jag fått något erbjudande om att jag ska köpa något.
    Jag måtte verkligen tilhöra en ointressant målgrupp!

    ”Ogilla” knappen saknar jag när till exempel någon av mina fb-vänner skriver ledsna kommentarer i stil med ”Jag känner mig så ful och värdelös”.
    Det skulle vara underligt att då (om jag inte har tid att skriva en vänlig kommentar) trycka på ”gilla” för att visa mitt stöd.

    —-

    Idag har alla mina fb-vänner nästan enbart diskuterat och informerat varandra om det fruktansvärda som händer på havet. Om någon timme så samlas vi nästan allihopa – i våra respektive städer – till protestmanifestationer och stödaktioner.
    I Verkliga Livet. (I sådana här situationer är FB fantastiskt.)

  11. Lena, jag tror att Facebook fortfarande har mycket kvar att utveckla vad gäller de olika marknadsföringskoncepten. Hittills har inget som de prövat riktigt fallit i god jord. Bland annat det att ”kändisar” har fått betalt för att skicka ut annonser i sina statusuppdateringar.

    Det som har hänt i Facebook på sistone har dock underlättat för marknadsförare betydligt iom att de som har angivit vissa specifika intressen har samlats ihop i ”grupper” utifrån de här intressena. Nästa steg är väl att på allvar dra nytta av de här grupperingarna som uppenbarligen har samma intressen och rikta in marknadsföringen där.

    En annan sak är att vi numera också kan ”gilla” saker på webbplatser som ligger helt utanför Facebook. Där kan vi även se vilka av våra vänner som gillar samma sak. Det betyder att Facebook ett vis lyfter ut vår sociala information utanför sajten redan idag.

    Facebook är öht intresserat av olika uppgifter som vi lämnar ut i relation till oss själva, för att så småningom kunna göra pengar på det. Exakt hur långt Facebook har kommit eller tänkt vet jag inte.

    Det är bra att vi engagerar oss utanför Facebook när otäcka saker händer.

  12. Oj!
    Jag är verkligen blåögd.
    Men, tänker jag ändå, kan FB tjäna pengar på mig om jag inte gör några beställningar på varor och nästan inte går med i grupper av olika slag? (Jag tänker mig att det är mest tonåringar som går med i en massa grupper.)
    Jag vill ju bara diskutera med vännerna på FB, inget annat. Jo förresten, få tips på vad som händer på biblioteken!

    Det finns säkert några ”kändisar” med i min bekantskapskrets på FB, men inte skulle jag kunna drömma om att de trivsamma människorna tar betalt för attskicka ut reklam i sina statusuppdateringar!

    Vad är det för webbplatser som man kan ”gilla” och som ligger utanför FB? Ge gärna något exempel så förstår jag bättre vad jag ska akta mig för.

    Reklam finns det ju redan i den digitala världen, inte minst på de bloggar som jag gärna besöker:Bokbloggar,

    Där görs reklam för underkläder, viner och annat – och det känns trist om jag stöder reklam som jag inte vill stödja bara genom att diskutera en bok med likasinnande.

    Du som är insatt i etiska frågor om sociala media, till exempel bloggar:
    Tycker folk i allmänhet att det är ok att bloggare tjänar pengar genom att tvinga på bloggläsare reklam?

  13. Lena – ofta är det bloggar man kan ”gilla” utanför FB, dels står det då vid blogginlägget att X personer gillar inlägget, dels kommer det upp på din FB-profil att du gillar den här sidan.

    En annan aspekt av FB som spridare av budskap är tips och diss av verksamheter, och inte bara reklamen som finns i marginalen på sidan. Ett sånt exempel fick jag i en kompis statusuppdatering idag: ”XX var till Länna för att köpa utespelarbenskydd till X. Efter att kassörskan ropat efter säljare tre ggr lämnade vi Länna Sport eftersom de uppenbart inte ville ha våra pengar. Valde att åka till Hockeymonkey i Södertälje i stället. Fick hjälp innan dörren gick igen bakom rumpan på mig och vi var färdiga på mindre än 10 min och till halva priset dessutom!” Det här ska inte heller underskattas, vi konsumenter har en förmåga att hellre lyssna till vänner och bekantas tips, än att gå på reklam eller priser.

    Jag tycker FB är roligt, intressant och nyttigt. Men precis som i så många andra fall måste vi tänka lite och inte bara lämna ut oss själva till höger och vänster utan att tänka efter före. Men för den skull behöver man inte vara rädd för att prova! Var lite lagom privat, bara.🙂

  14. Apropå Facebook och alla andra sociala medier där vi kan vara delaktiga. På allvar. Om vi vill och törs.
    Som vanilgt finns svaret på våra frågor i skönlitteraturen.

    I morgon ska vi diskutera islänningen Jon Kalman Stefanssons mest kända roman:
    SOMMARLJUS – OCH SEDAN NATTEN i läsecirkeln ”Grannfruarna”.
    Sedan ska jag lämna igen min lånebok till Aspuddens bibliotek.
    Sedan ska jag köpa boken. Den måste bli MIN.

    Ett citat :
    ”Har du någonsin funderat på att vi aldrig i hiatorien haft det lika bra, att individen aldrig haft större möjligheter att påverka sina omständigheter, att det aldrig har varit lika enkelt att vara delaktig, men sällan funnits lika lite vilja – hur kan det komma sig?

    Kan det vara så att svaret återfinns i en annan fråga: Vilka har mest att vinna på sakernas tillstånd?”

Kommentarer inaktiverade.