Ett hörn av biblioteksstatistiken sedd genom ett temperament

Jag minns mitt barndoms bibliotek… Hur många kulturpolitiker börjar inte sina välmenande men föga förpliktigande tal på det sättet, var gång de ska inviga en bibliotekskonferens, ett nytt bibliotek? Nu är det min tur att minnas.

På min barndoms biblioteksfilial fanns långa rader av biblioteksinbundna ungdomsböcker. Där fanns serietråg med seriealbum i biblioteksband som kanske förnyades lite för sällan. På min barndoms biblioteksfilial kunde man lyssna till lp-skivor via gigantiska hörlurar bekvämt tillbakalutad i mjuka soffor. Min barndoms biblioteksfilial hade en stor vuxenavdelning, där jag fick låna och låna om igen de böcker om hundar som jag älskade. Jag minns det som att jag var där varje vecka och lånade en trave med 10 böcker i. Men förmodligen var det fråga om ett månatligt besök. Det jag vet är att samtliga låneböcker var utlästa när jag kom tillbaka nästa gång. Mitt barndoms bibliotek fanns på 1980-talet i en medelstor västsvensk stad.

När jag nu tittar på Kulturrådets årliga biblioteksstatistik är det som slår mig hur lite kurvorna varierar över åren. Min barndoms upplevelse av biblioteket med oändliga resurser ser dock ut att bekräftas av statistiken. 1980-talet var lite av ett all time high för folkbiblioteken. I alla fall om man ser till resurstilldelningen. Det som tydligast har minskat sedan slutet av 80-talet är antalet biblioteksfilialer. Min filial finns faktiskt kvar idag, men i en annan mindre lokal med minskade öppettider, och lp-spelningarna är ett minne blott. Visst betydde 1990-talets ekonomiska kris mycket för bibliotekens verksamhet.

Men ändå, i biblioteksstatistiken finns föga av dramatik. Kurvorna är ju nästan raka över tid. Det totala mediebeståndet är t ex inte särskilt mycket högre nu än 1980. Vad som har ökat under 2000-talet är antalet AV-medier. Antalet tryckta böcker har minskat under samma tid. På samma sätt har boklånen minskat över tid och lånen av AV-medier ökat. Men det som egentligen förvånar mig är hur stabilt läget ändå ter sig med tanke på hur stora förändringarna i medielandskapet har varit de senaste 10-20 åren.

Så mycket annat konkurrerar med biblioteken ifråga om tid, uppmärksamhet och mediekonsumtion. Redan i mitten av 1980-talet uppslukades min generation av kabel-tv och MTV. Och generationerna efter det har i stort sett obegränsade möjligheter att ta del av upplevelser via Internet. Att bibliotekens utlåning inte har minskat i ännu högre grad är minst sagt förvånande. För det är ju inte som att biblioteksverksamheterna radikalt har förändrats över de senaste 25 åren.

I årets statistik kan vi se att deltagande i programverksamhet har ökat stort de senaste åren. Och inköpen av medier har vridits en aning mot AV-medier. Men inte på något omvälvande sätt. Du kan idag gå in på ett (inte alla) folkbibliotek och uppleva precis samma miljö, atmosfär, hyllsystem, exponering, som på 80-talet. Vilket till viss del beror på att man kanske inte haft råd att köpa nytt sedan dess, men till lika stor del beror det på att biblioteket fungerar enligt precis samma principer som då.

Folkbiblioteken är stabila, de är uppskattade. I Stockholms län ökar besöken och utlånen på folkbiblioteken. (Nu börjar man även mäta webbesök, vilket jag ser fram emot att följa över tid.) Vad är det då jag vill säga? Jo, att biblioteken har en någorlunda stark ställning i det allmänna medvetandet, annars skulle de ha gått tillbaka ännu mer. Men jag ser också att omvärldsanalys behövs. Vart är biblioteken på väg i framtiden? De skulle kunna vara ännu mer angelägna. Med en ökad folkmängd borde borde alla siffror egentligen peka ständigt uppåt för att vi skulle vara nöjda. Vi är (på väg in) i ett kunskapssamhälle, här borde biblioteken vara ledande. Vilken ställning tar biblioteksföreträdare i viktiga frågor som t ex upphovsrätt? På vilka sätt bör/kan/vill vi ge tillgång till berättelser/kvalificerad information framöver? Vilken roll vill vi spela i samhällsutvecklingen? Som till exempel DIKs ordförande Karin Linder skriver i sitt senaste blogginlägg Kulturarbetare måste tala om upphovsrätt.

Bild: floor 2: your bright future by jek in the box / CC by nc nd 2.0

Uppdatering: Glömde ju det viktigaste. Hur mäter vi bibliotekens effekt och deras betydelse för samhället? Genom utlån av böcker?

One thought on “Ett hörn av biblioteksstatistiken sedd genom ett temperament

  1. Pingback: Tweets that mention Ett hörn av biblioteksstatistiken sedd genom ett temperament « BiblioBuster -- Topsy.com

Kommentarer inaktiverade.