”Jag sitter just nu och laddar ner Vita Lögner av Richard Swartz, lagligt!”

En av de många roliga och spännande sakerna med den kurs/projekt som jag håller i – Sociala medier – är hur många som har upptäckt bibliotekens möjligheter via kursen. Jag blir också glad över Brit Stakstons lovord över Värnamo bibliotek, som går kursen och som arbetar vidare med att utveckla sin verksamhet med sociala medier. Brit Stakston skrev lite mer om detta igår.

Ett av syftena med uppgift 8. Bibliotek i kursen Sociala medier är att människor ska upptäcka de resurser som biblioteken sitter på. Vissa av biblioteken har också regelrätta 2.0-webbplatser med interaktivitet och användargenererat innehåll. De flesta har dock inte det, vilket inte hindrar att de kan tillgängliggöra informationsresurserna via sina webbplatser och arbeta med att marknadsföra dessa via t ex sociala medier. Och som nu sker i många fall, inhämta synpunkter från användarna och förändra verksamheten i linje med det (exempel: Malmö och Värnamo).

Det är så roligt att se vad kursdeltagarna skriver i sina blogginlägg om biblioteken och därför ska jag ge några smakprov:

”Wow, vad tekniken går framåt, jag visste inte att jag kunde låna e-böcker hemifrån, knappt att det fanns (jag har läst lite om läsplattan dock, det är ju lite samma sak). Och man kan dessutom låna i upp till 28 dygn, det är ju en hel månad!”

”Vilken värld som öppnades, jag älskar att läsa men har alltid svårt att hitta böcker. Så det var jättebra att jag fick reda på det här. Jag lärde mig att biblioteken har migrerat till internet. Vilket är bra, för det kan kännas att deras betydelse har sjunkit pga internet.”

”Jag har redan ett bibliotekskort. Det fanns ett stort utbud av e-böcker och jag laddade ner Pansarhjärta av Jo Nesbö.”

”Jag visste inte att man kunde låna så kallade e-böcker och ljudböcker från bibliotek på datorn, väldigt smidigt eftersom man inte behöver traska iväg till centrum för att låna böcker. Kanonbra!”

”Man kunde både boka o låna om böcker där, men de hade ingen faktabas. Det fanns heller ingen sida där du kan komentera och betygsätta böckerna. Det här är nog den uppgift där jag lärt mig mest av”

”Jag har upptäckt att man kan söka på böcker via internet och se om de finns tillgängliga i biblioteket eller om man ska söka sig om efter någonting annat… Dessutom har jag lärt mig att man kan läsa en bok på datorn, det visste jag inte innan. Denna var nog den mest lärsamma uppgift såhär långt.”

Och listan kan fortsätta. Det som slår en är vilken glad överraskning bibliotekets nätutbud är för de flesta av kursdeltagarna. Och detta trots e-kampanjer och år av marknadsföring av bibliotekens nättjänster. Hur når vi fram och ut? Kanske just precis genom kurser som den här.

2 thoughts on “”Jag sitter just nu och laddar ner Vita Lögner av Richard Swartz, lagligt!”

  1. Det här är så viktigt! Och det handlar ju inte bara om att slippa ”traska iväg till centrum”, för där är den nyutkomna boken man är intresserad av sannolikt utlånad.

    När vi på Sture bibliotek fyllde ett år ställde vi ut ett bord utanför entrén och några av mina kolleger stod där ett tag och gjorde reklam. Enligt vad jag fått berättat för mig var det mest standardmålgruppen som stannade till – äldre damer. När en något yngre herre med en smartphone i näven gick förbi passade en kollega på att säga att han kunde gå upp till biblioteket och ladda ner ljudböcker till mobilen från våra Mediejukeboxar. Han blev mycket överraskad.

    På Sture tycker vi dessutom att vi har en programverksamhet som är i linje med vad unga, kulturintresserade vuxna skulle vara intresserade av, men trots att vi finns i en maximalt urban miljö mitt i city och marknadsför oss genom sociala medier och på andra virtuella vägar är det – just det – de äldre damerna som är i majoritet bland deltagarna på evenemangen.

    Det är nästan (men bara nästan, förstås) så att man känner att man borde döda sin darling, i det här fallet begreppet ”bibliotek”. Tyvärr tror jag att det är det som ställer till det. Hade vi utformat Sture exakt som det är utformat i dag men gett det ett fräsigt namn, på utrikiska naturligtvis – tänk ordet ”Chill” i lysande bokstäver, eller något sådant – så skulle vi locka helt andra och många fler grupper och alla skulle häpna över det grymma konceptet med gratis bok- och dvd-lån, nedladdning, surfning, event …

  2. Det ligger något i det, Sandra! Vi som arbetar med bibliotek tycker att ordet står för någonting väldigt positivt och ibland till och med modernt. Men dessvärre motsvaras det inte av den allmänna bilden av vad bibliotek är. Man kan fundera över om Sture, som ju är väldigt modernt och profilerat, hade kunnat uppfattas annorlunda med annat namn, eller om det inte är där som ”problemet” ligger… Hade det varit annorlunda om mediejukeboxen hade stått i t-baneplanet istället?

Kommentarer inaktiverade.